Kodak Dektol vs Tetenal Variobrom WA

Om en tävling i varmton

Nu har jag testat mina favoritpapper i både Dektol och Variobrom WA och avgörandet om den vackraste varmtonen blir: Nästan dött lopp. Jag tycker Dektol vinner på det matta fiberpapperet med en noslängd. På plastpapperet vinner Variobrom WA med en utsträckt tunga.

Översta raden RC-papper, Nedre raden Fiberpapper
Vänstra kolumnen Dektol. Högra kolumnen Variobrom WA

Jag har i alla fall svårt att se någon avgörande skillnad. Det är naturligtvis svårt att avgöra här i bloggen för dig som läser och tittar på bilderna. Man ska se dem på papper för att kunna avgöra helt säkert. Till sist blir det en subjektiv värdering.

En tredje svårighet uppenbarade sig. Motivet har betydelse. Här ovan visar jag den bild där resultatet var tydligast. Ju mörkare bild, desto tydligare.

Jag kommer att fortsätta med Variobrom WA för Ilford  MG RC warmtone men väljer nog Dektol för Ilford MG FB warmtone.

Eders Hängivne

PS
Under hela 2017 har jag tagit 260 digitala bilder.

Jakten på den varma svärtan

Om vägen till en vacker bild

Jag tycker att varmtonade bilder är vackra. Och då menar jag inte sepia. Jag har eftersträvat den där djupt mörkbruna svärtan som ger en särskild elegans åt en bild. Jag tror att jag äntligen närmar mig det utseende jag vill ha. Men vägen har varit lång.

Först provade jag ett flertal toners. Men det enda resultatet av de försöken blev olika varianter av sepiatoning. En koltonare gav inget som helst resultat förutom en förmodad skyddstoning, trots angivelsen om en mörkbrun ton vid låg spädning och lång tid. Koltoningen var det mest tidskrävande test jag genomfört. Slöseri med papper blev det bara. 

Tidigare har jag testat en mängd olika matta fiberpapper för att se hur bildens uttryck blir. Det var verkligen varierande. Jag testade även på några få plastpapper med pärlyta som jag hade hemma. Det var med det senare jag hittade något som liknade det jag ville ha. Det var på Ilford MG RC warmtone. Här är mitt testnegativ som jag använt till alla papper så här långt.

Långt senare än dessa försök har jag förstått att det inte bara handlar om papperet. Det finns varmtonsframkallare också. Eftersom jag inte hade haft koll på vilken/vilka framkallare jag använt med de matta papperen fick jag nu börja om igen. Fast inte helt. Jag insåg att Ilfords MG RC warmtone med pearlyta skulle bli mitt nya favoritpapper (tidigare var det motsvarande matta fiberpapper) så jag började prova flera olika framkallare, ett par med warmtone i beteckningen. Men jag började med det jag hade hemma. Moersch Eco och Compard MC dev. Utan resultat. Ilford Harman warmtone nästa. En antydan åt rätt håll. Tetenal Variobrom WA nästa. Nu börjar det likna något. I alla fall på bilder där det finns mycket svärta. Ljusa bilder påverkas nästan inte alls. Eller så är det något fel på mina ögon. Nu bestämmer jag mig för att använda ytterligare några negativ. Ett par med lagom mycket svärta men många mellantoner och ett par med lite svärta och mest ljusa områden. Här är mina nya testnegativ förutom det tidigare.

Gott om gråtoner i alla valörer

Ljusa bilder med lite svärta

I min tidiga mörkrumsepok (jag började faktiskt på allvar så sent som 2010) använde jag Dektol som jag fått av min pappa. En rätt stor dunk. Jag misstänker att en del av mina matta papper i pappersundersökningen framkallades just med den och kanske t o m den bild på plastpapper som jag gillade bäst. Pappas Dektol är sedan länge förbrukad så jag har köpt och blandat ny.

Nu har jag kokat ner återstående tester till ovan visade negativ på två papper och två framkallare.
Papper 1: Ilford MG RC warmtone
Papper 2: Ilford MG FB warmtone
Framkallare 1: Tetenal Variobrom WA
Framkallare 2: Kodak Dektol

Det kommer att bli ett antal nya bilder för att utvärdera vilken framkallare jag ska fortsätta med.

Kemi och papper finns hemma. Så det är bara att köra igång. Redan ikväll...

Eders Hängivne.

Det var längesen

Om svartvitt i värstingen

Jag minns inte senast jag körde svartvitt i Nikon F6. Det är nog mer än ett år sedan. Men nu händer det! Jag har laddat den med en rulle Bergger Pancro 400 som jag ämnar pressa till 1600 ISO. Jag brukar ju pressa filmer på vinterhalvåret. Det blir ett tillägg till min stora utvärdering av 400 ISO-filmer jag gjort tidigare. Den här har ju tillkommit sedan dess.

Eders Hängivne

Tack, George Eastman!

Det är lite lättare att fotografera med rullfilm

Innan rullfilmen kom fotograferade både proffs och amatörer med glasplåtar. Man använde ofta s k fallplåtskameror där den tagna plåten föll fram och la sig i ett magasin i kameran. När alla plåtar var tagna gick man till fotoaffären och och fick glasplåtarna uttagna och en ny packe insatt. Eller också skickades hela kameran in till Kodak för framkallning och kontaktkopiering och den kom snart tillbaka med en ny laddning glasplåtar. Proffsen gjorde förstås allting själva. Men för amatören var det bekvämt att lämna in allt och slippa göra jobbet.

Glasplåtar från Ilford. Känsligheten Weston 25 motsvarar ungefär ISO 32

Banktjänstemannen med de svarta fingrarna, George Eastman, utvecklade också glasplåtar hemma i sin moders kök under sena kvällar och nätter. Förmodligen var han svart under ögonen också av sömnbrist.

En bonde i Dakota, Peter Houston, uppfann den första handhållna rullfilmskameran i början av 1880-talet och hade patentet men startade aldrig tillverkning av den. Hans yngre bror David uppfann många delar till kameran, bl a rullfilmshållaren, och hade slutligen många patent. George Eastman köpte deras patent och licenstillverkade kameror för rullfilm. Det var George Eastman och konkurrenten Hannibal Goodwin som uppfann rullfilmen på var sitt håll. Goodwin sökte patent på sin 1887, George Eastman på sin 1888. Det här blev det verkliga genombrottet för amatörfotografin. Rullfilm i en enkel boxkamera. Och en lysande affär för George Eastmans Kodak. Adjö till glasplåtarna. Goodwin stämde senare Eastman för patentintrång och fick en ersättning på 5000$ av Eastman. Goodwin skulle just starta tillverkning av rullfilm när han omkom i en trafikolycka. Eastman blev ensam kvar på scenen.

Olika varianter av rullfilmshållare. Uppfinnaren David Houstons första rullfilmshållare var dessutom försedd kuggar och avsedd för perforerad film. Något som slog igenom senare när Thomas Edison behövde det till en av hans uppfinningar, filmkameran. Det var då 35 mm-filmen föddes som sedermera Leica använde till deras nya småbildskamera. I själva verket var den filmen den direkta orsaken till att Leicas småbildskameror såg dagens ljus. Uppfinningar inspirerar till andra uppfinningar.

Amatörfotografins fader. En hårdhudad affärsman.

Rullfilmen blev ett genombrott för amatörfotografin av samma magnitud som digitalfotografin blev ett drygt sekel senare.

Eder Hängivne

PS
Biografin om George Eastman har jag börjat på ett par gånger men jag tröttnar fort på det akademiska språket och nödvändigheten av att slå i ordboken flera gånger på varje sida. Men den är mycket intressant.

Ett omöjligt negativ

Om när det är läge att ge upp

Jag har inte många negativ som är omöjliga att kopiera men tyvärr är det ofta just de som är en intressant bild. Här kommer historien om ett sådant negativ. Först bilden.

Soluppgång på Örnäs camping i Åmål där nästan alla har strandtomt.

Bilden är tagen med Nikon F6 och filmen är Acros 100 som jag pressade till 1600 ISO, dvs 4 steg! Jag kan ha använt ett färgat filter också men är osäker (rött antagligen). Jag framkallade som vanligt i Xtol förrådslösning när jag pressat en film. När jag försökte kopiera detta uppdagade jag en mängd vita prickar. Sannolikt är det kornen som klumpat ihop sig lite slumpartat. Det fanns inte ett dammkorn på negativet (om det inte fastnat medan det torkade) och även om det gjort det så brukar det inte bli en så förfärande mängd. Jag har oftast stort tålamod men det här var helt enkelt för mycket att retuscha . Det gick lite smidigare i Photoshop. Och retusch för hand på en papperskopia är jag långt ifrån en mästare på.

Jag fick i alla fall bilden publicerad på National Geographic bland läsarnas bilder på temat Semester.

Eders Hängivne