Provar lite nya papper

Om att njuta när man tittar

Jag blir starkt påverkad av analoga bilder kopierade på ett vackert papper. Något av det finaste jag sett var en utställning på Arbetets museum i Norrköping. En utställning bilder med motiv från en  beriden tjurfäktares (rejoneo) liv. Vackra bilder både till motiv och utförande. Dessa var på silvergelatinpapper och hade en djupt mörkbrun svärta på en klar vit grund. Elegant och vackert så det värmde i bröstet. Ända sedan dess har jag letat efter ett liknande papper eller toning som skulle göra mina bilder lika vackra i svärtan. Mina motiv är en helt annan sak och där har jag mycket kvar att göra.

Jag köpte hem tre olika Foma-papper nyligen och gjorde kontaktkopior av ett 4"x5"-negativ från i somras för att se hur de ser ut. Titta inte för noga på de skannade kopiorna utan ta in vilket intryck papperet ger.

Fomatone MG fiberbas 542

Fomatone MG fiberbas 132

Båda dessa papper är relativt långsamma, 30-45 sek. Det finns tid att pjatta och efterlysa.

Fomabrom variant 123

Det här papperet var jämförelsevis snabbt, 8-10 sek. Det är nog mest lämpligt för jämnt exponerade negativ. Det har också en mycket svag varm ton jämfört med de andra två.

Min favorit bland dessa är nog Fomatone 132. Lagom varmton och längre exponeringstid.

Jag kan väl säga som så här: jag har inte hittat Papperet eller Processen ännu men jag fortsätter leta. Själva vägen känns ibland som målet. Letandet är ett äventyr i sig.

Eders hängivne

PS
Det blev lite ludd kvar på bilderna från torken men jag iddes inte ta bort det. 

Post card

Om att Göra något av alla sina bilder

Bland alla fotopapper jag fått av andra så hittade jag en 100-pack med färdigtryckt baksida som satte fantasin i rörelse. På Facebook efterlyste en av mina vänner vanliga handskrivna brev. Har folk slutat skriva? Jag tog henne på orden och skickade ett vykort och fastän hon borde ha varit beredd så blev hon överraskad. Helgen i andra Advent tog jag tag i saken och plockade fram 100-packen och började producera vykort på löpande band. Nu är packen snart slut men papperet kan fortfarande köpas. Och negativ har jag så det räcker efter flera års analogt fotograferande. Nu återstår bara att hitta adresser och köpa frimärken.

Vykortspapper

Några exempel

Bilder på papper är trevligt att få. Och man behöver inte starta någon elektronisk apparat för att titta!

Eders hängivne

PS
Det går säkert att göra med digitalbilder också. Gläd någon med dina egna bilder på papper. Det behöver inte vara bara vid jul. När som helst är lika överraskande och roligt. 

Sekelgamla glasplåtar

Om en bortglömd bildskatt

Det är väl inte så vanligt att man kommer över gamla glasplåtar men min pappa hade en ask som han kommit över från sitt jobb på SJ:s huvudverkstad i Åmål. Det skulle städas på huvudkontoret för många år sedan och mycket skulle slängas. Pappa fick ta hand om en del från det gamla fotolabbet tack vare att han hade tagit gruppbilder på de olika avdelningarna på verkstaden i dokumentationssyfte. Hemma i Åmål är han en känd amatörfotograf. Plåtarna har legat orörda länge men nu hade pappa fått för sig att skanna dem och det gick inte i hans skanner. Inte i min heller, visade det sig. Så jag ställde mig i mörkrummet och gjorde kontaktkopior av alla för att vi skulle kunna se vad de föreställer. Jag misstänker starkt att det här var fotografens misslyckade plåtar. De är inte ens i närheten av den kvalitet man får ur negativen nu för tiden. Alla verkar ha varit överexponerade. Något årtal står inte på asken. Nåväl, här kommer kopior av de bästa exemplaren. Kopiorna gick att skanna i alla fall.

Eders hängivne

Mina bokfynd - 10

Iridescent Light av Michael Axel

Det här boktipset är bara för filmnördar som vill ta ut det lilla extra ur negativen. Jag har nu redan läst den flera gånger, provat innehållet, läst igen, testat och åter läst. Det här är, i all sin enkelhet, en bra start för den som vill börja med stående framkallning. Boken finns på Blurb.

Axel rekommenderar framkallningsdosa med stålspiral. Jag som framkallat med Pattersons dosa sedan starten 2009 har lite svårt att vänja mig vid handgreppen vid laddning av stålspiralen. Man laddar ju filmen inifrån och ut. Sista gången gick det riktigt bra med 135-spiralen. 120-spiralen och jag är fortfarande oense, även om den i förstone kan tyckas enklare att ladda. Nåväl, det ska nog gå att bemästra den efter några ytterligare försök. Det sorgliga är att bilder förstörs i de misslyckade försöken. Sista gången jag använde 120-spiralen förstördes hela filmen. Ok, bara tolv bilder men en film är ju inte gratis och man har ju lagt ner en massa kreativ möda på dem =)

Varför stillastående framkallning? Ska man verkligen inte agitera? Finessen med stående framkallning är att framkallaren är så utspädd att den behöver rejält med tid på sig att bli färdig. Det fina med det är att framkallaren är varsam med gråtonerna och ger en mycket stort tonomfång i negativen. En färsk framkallare tar fram högdagrarna ganska snabbt för att sedan, när dess kraft avtar mejsla ut de mörka partierna i en bild på ett delikat sätt. Med stående framkallning lockar man ur det bästa av en film.

Inte alla motiv är bra för stående framkallning, t ex bilder med starka kontraster, men kan ändå upplevas rikare av denna metod. Nu kommer lite av mina egna bilder (så gott det nu går att se på en nedskalad bild på en bildskärm). När jag förstorar dem på min egen för att se detaljerna blir jag såld på denna metod. Hur fint ska det inte bli när jag kopierar på papper?

Alla bilder är tagna på Neopan Acros 100 exponerad på 160 ISO. Axel rekommenderar att man underexponerar för att man inte ska bränna ut högdagrarna i den långa framkallningstiden.

Däremot är några bilder framkallade i Rodinal 1:200 i två timmar medan några andra är framkallade med Rodinal 1:100 i en timme.

Jag har även försökt framkalla en rulle med ett annat recept från Axel med Xtol 1+4 och några ml Rodinal i. Det var den rullen som blev helkass (120) men jag tror inte det var p g a framkallaren. Skit bakom spakarna helt enkelt.

Jag ska nog prova med lite andra filmer också men för tillfället kör jag med Acros 100 som jag exponerar på 125 eller 160 ett tag till. En ny dimension i det svartvita fotograferandet har fått fäste i Vällingby!

Eders hängivne

PS
Till hösten blir det till att köra lite nya neg i mörkrummet. Det ska bli riktigt spännande att se slutresultatet på papper.

Analogfotograferna Stockholm

Om Stockholms färskaste fotoklubb

Det har varit på gång ett tag och idag, den 1 maj, bildades föreningen Analogfotograferna Stockholm vid ett urtima årsmöte i den gamla nedlagda Konsumbutiken på Mejselvägen 33 i Västberga. Årsmötet samlade fem deltagare men fler intressenter finns.

"Föreningens ändamål är att bevara och främja den klassiska fotografins medel och metoder.
Föreningen uppfyller sitt ändamål genom att i sin programverksamhet vara inriktad på alla aspekter av analog fotografi, erbjuda kurser i analog fotografering och kemibaserad framställning av negativ och kopior, samt alternativa tekniker."

Första styrelsen består av Mikael Gustafsson (ordf), Calle Efvergren (kassör) och Elias Åkerlund (sekreterare).

Den här bilden är från ett förberedande möte.

Eftersom sommaren är nära kommer programverksamheten att starta på allvar efter sommaren. Styrelsen har en del att klara ut innan dess.

Intresserade nya medlemmar är välkomna att anmäla sitt intresse till Mikael Gustafsson. Medlemsavgiften beslutades till att vara 300 kr per kalenderår. För det priset får man tillgång till ett välutrustat mörkrum förutom alla innehållsrika klubbmöten.

Mellanformataren