Lovsång till enkelheten - Zeiss Ikon Nettar

Om fotoglädje med en enkel kamera

"Nettarer... Vad kan jag säga... Fastän de är mycket enkla lågnivåkameror har de ändå en plats i mitt hjärta av flera skäl. Först av allt är de mycket lätta att hitta i utmärkt kondition och vad som är ännu bättre, de fungerar oftast perfekt. För det andra är de den sortens mellanformatkamera som alla nybörjare borde tvingas använda som en instegskamera. Den är enkel, lättöverskådlig och man lär sig grunderna på ett enkelt sätt därför att Nettar ÄR en enkel kamera. Man kan hitta en Nettar för väldigt lite pengar, och tro inte att Novarobjektivet inte levererar skarpa bilder. Det kan de! Man måste bara hålla sig inom de begränsningar en Nettar har och utnyttja de möjligheter de erbjuder på ett kreativt sätt. En Nettar bälgkamera tvingar dig att fatta beslut utan alltför många valmöjligheter och de tvingar dig att lära dig två extremt viktiga kunskaper: fokusering med skärpedjupskala och att använda en handhållen exponeringsmätare; båda mycket viktiga kunskaper som du alltid har nytta av att bemästra. Varför? Därför att inget chip eller elektronisk krets någonsin kan ersätta ögat och känslan hos en kreativ fotograf. Aldrig någonsin! Så gå ut och lek med en Nettar!"

Så långt Simon Simonsen på retrography.com

Ordningen bälgkameror,  familjen Zeiss Ikon , arten Nettarer
Fr. v. Nettar 515/2 (6x9), Nettar 515/16 (6x6), Nettar 515 (4,5x6)

Det är fascinerande hur en ganska enkel kamera med bra optik kan ge en sådan fotoglädje. Zeiss Ikon Nettar finns i ett otal utföranden. Olika bildformat, bländaromfång, olika slutare med olika många tider. Variationsrikedomen är ganska stor. Till Zeisshistorikers stora förtret. Tillika finns det ingen dokumentation av serienummer på Nettarer trots att det finns något som liknar serienummer på kamerahuset. Inte heller finns det serienummer på objektiven. Därav följer att dateringen av en Nettar är minst sagt svår. Nettar började tillverkas 1934 och tillverkningen pågick till 1958. Ett knep man kan ta till är att köpa på sig gamla tidningar, kataloger och broschyrer från olika år för att se när en modell dyker upp. Nyligen kom jag över en broschyr på ebay. Tyvärr finns det ingen angivelse om när den är tryckt. Den visar dock den första helsvarta modellen som inte har någon kromad kåpa. Inte ens den lilla kromade kåpan som innehöll dubbelexponeringsspärren. Dessutom med den gamla hopfällbara sökaren. Detta hjälper mig att placera broschyren till 40-talet. Men modellerna fortsatte att tillverkas och säljas en bit in på 50-talet. På 50-talet dyker dock modernare modeller upp med fasta sökare, kromade kåpor och tillbehörshållare (främst blixt). Mina helsvarta Nettar har dessutom antireflexbehandling utom den lilla. Denna kom efter kriget. Mina stora svarta är då sannolikt från åren 1946-1952. Den lilla sannolikt från krigsåren.

"Ett tryck. En blick. En inställning" står det på den tyskspråkiga broschyrens framsida. Samma filosofi som 60-talets "point and shot"-kompaktkameror. Men en Nettar finns det ingen automatik i så man måste göra alla inställningar själv. Avancerat! Zeiss Ikon hade uppfunnit tvåpunktsinställningen som skulle ge amatörfotografen ett bra resultat vid bra ljusförhållanden. Med två röda punkter, den ena på bländarskalan och den andra på avståndsinställningen, fick man en för objektivet optimal inställning. Sedan reglerade man bara tiden efter ljusförhållandena. Man lärde sig snabbt vilken tid som passade bäst. Och eftersom svart/vit film är ganska förlåtande när det gäller exponering så är det inte så svårt att lyckas med sina bilder.

Tvåpunktsinställningen med de röda punkterna.

Avsaknaden av automatik gjorde att den avancerade amatörfotografen kunde ändra bildresultatet efter eget tycke och smak på samma sätt som man gör med en digitalkamera av idag när man kör med helmanuell inställning.

Mina första bilder tog jag med pappas Nettar 515/16 på en skolresa våren 1964. Det var en solig dag och pappa ställde in kameran på någon lämplig kombination av bländare, tid och sannolikt oändligt avstånd. Jag körde hela rullen förstås och lyckades undvika dubbelexponeringar. Här är några minnen från min debut som amatörfotograf.

     
Dalsland runt på en dag. Elva unika bilder finns i mitt album. Den tolfte kanske var misslyckad eller så tog jag två bilder med samma motiv. Negativen ligger begravda i pappas arkiv.

Sent 2008 köpte jag en likadan just för att det skulle vara kul att ha min "debutkameramodell". Här är några bilder från just den kameran.

     
Kodak Portra 160 NC                                                             Kodak Tri-X 400

I somras fick jag en kick av Kirsi Seliverstowes försök med 35 mm:s film i en mellanformatare och började leta efter en Nettar 515/2 för formatet 6x9 cm. (hon inspirerades för all del i sin tur av mitt försök med 135-film i Rolleiflexen) Jag hittade en på ebay i England som var i mycket gott och fungerande skick, låt vara att objektivet var graderat i fot, det ska en ingenjör klara. Här är några bilder tagna med den.

     
Kodak Tri-X 400                  Kodak Portra 160 NC

Alldeles nyss hittade jag så den felande modellen i min samling av helsvarta Nettarer med hopfällbar sökare (och utan dubbelexponeringsspärr). En 515 med bildformatet 4,5x6 cm. Jag hittade den på ebay i Tyskland. Här är några bilder från den.

              
Kodak Tri-X 400                                                           Kodal Portra 160 NC

Och på 50-talet kom lite modernare Nettarer med fast sökare, blixtsko och skärpedjupskala. Men fortfarande lika enkla och roliga att fotografera med.

Nettar 518/16.

Nu är det din tur att uppleva det roliga med film i mellanformat och minimalt med inställningar. Glädje och tillfredsställelse finns runt hörnet. Skippa lördagsgodiset och köp en Nettar till helgen.

Mellanformataren

PS
Ibland undrar jag om det finns enklare kameror att fotografera med. Bland mina Zeissar hittar jag bara en. ZM. Men det är ju en annan prisklass...

Om att fotografera bilar - färgversionen

Eller om hur man lackar en bil så att sensorn blir lycklig

Det blev en del kommentarer om det förståndiga i att fotografera bilar i svart/vitt efter förra inlägget*.  Jag hade räknat med det och för alla färgglada fotografer kommer här ett urval av Norrtälje American Car Show i färg. Jag tog faktisk fyra gånger fler färgbilder än svart/vita. Digitalt dessutom! Nu är det så att mitt fotograferande på film påverkar mitt digitalfotograferande. Jag sprutmålar inte med bilder utan kör som om jag hade film i kameran. Jag orkar bara inte sitta och detaljstudera tusentals digitalbilder för att sortera ut de bästa. Och i mitt yrke har parollen i flera år varit "gör rätt första gången". Det är egentligen ganska lätt när man har stillastående motiv och händelseförloppet är lika långsamt som fotografen. En bilutställning är ett perfekt tillfälle till "slow photography" och att med ett meditativt avtryckarfinger söka de bästa vinklarna FÖRE skottet hellre än att leta bland tusentals bilder för att hitta detsamma =) Nu handlade det mer om att som samurajen vänta på sitt ögonblick och låta svärdet falla. Eller som Cartier-Bresson hitta "the decisive moment" mellan långsamt flanerande publik. Det tog tid. Jag börjar nu lite försiktigt med en svart bil i färg =)

Inbjudande för ingenjörer

     
Det verkade som om jag hamnat på ett bakluckeloppis

     
Det började växa vingar på Chevrolet Impala 1958 och 1959 hade de vuxit färdigt.

     
En farmare tog en paus i höleveransen. Chevrolet Pickup -52. Custombygge

Det kanske är läge att definiera en del begrepp. Jag frågade FS expert, Alf Ryhn, till råds då jag kände mig lite bortkommen i "klyket" =)
Originalare är en bil i originalskick. Så långt är det lätt.
Custom är en bil som mer eller mindre har blivit ombyggd för att ge bilen en personlig prägel, allt efter ägarens smak.. En originalare som bara byter till häftigare fälgar är t ex en custom. I den andra extremen är en custom så mycket ombyggd att man visserligen kan skönja en likhet med ett historiskt fordon. Märk väl, det är ett originalfordon som varit råämnet eller stommen i bilen.
"Old school". Ja, här blir även experten lite svävande =) Överhuvudtaget verkar gränserna lite svävande men jag tolkar det som custom som ligger närmare originalet.
Hot rod. Ombyggen och nybyggen av mer extrem art. Fantasieggande skapelser ofta i anmärkningsvärt fantasifull lackering. En del är snygga, andra fula. Vanligtvis med retrolook.

Den äldsta bilen på utställningen var en Farmor Anka-bil med styrstång istället för ratt. Fälgarna var original träekerfälgar men tutan var custom (antagligen från Clas Ohlson). Alltså var den en customkärra =)

     
Bildesign i rymdåldern. Raketfenor och efterbrännkammare, rymdkapsel i bagaget och styrraketer som bakjus. Allt som var rymdbetonat var "rätt" och fick varje bilförare att känna sig som Blixt Gordon. Om några år lovade Kennedy att placera en man på månen...

     
En del renoveringsobjekt var också med för att visa sin potential eller bara för att ha kul. Oavsett bilens skick så är ju dessa bilägare hängivna "cruising". Att använda bilen, menar jag. Precis som vi i retrokamerapoolen (nu fick jag sagt det också).

En del custombyggen hade en sorgligt fantasilös lack

Ett sätt att varna medtrafikanter att man har kort bromssträcka. Håll avståndet!

Man märkte inte mycket av det men det var faktiskt en tävling också i olika klasser. 
50-tal, 60-tal, 70-tal, 80-tal, äldre än 1950
Custom, Hot rod, Europé, Traktor och Publikens röst

Det gick väl några väl kamouflerade domare och bedömde bilarna. Bland européerna fanns det en avdelning folkvagnar. Jag saknade Olle och hans folka med blommig klädsel. Här en custom -64:a.

Och så lite Hot Rod

Björn Power 2009. Nybygge

    
                                                       Och så en färgkoll för John-Eriks M8

Och så lite favoriter. Helt andra bullar =)

Cadillac coupé -53. Original

Packard 120 convertible -37. Original

Buick Sedanette -49. Custom

En del kopplade ihop picnic med pickup. Trevligt!

Publikens favorit. Jag vet inte vem som blev det för jag gick strax innan de tömde röstlådorna. Jag röstade på den här.

Ford Fairlane Crown Victoria -56. Ägaren kände igen Rolleiflexen =)

Kunde inte annat. Cirkeln var sluten =)

Dags att dra hemåt. Den här kom ivägen först.

Chevrolet Bel-Air -55

Jag behövde tanka kroppen med lite mer alkohofri vätska och stötte på en veteran i sin rätta miljö. Det är så här jag helst vill fota gamla bilar.

Ja, nu vet du redan vad det är =)

Den digitale mellanformataren

PS
Man kanske skulle ta sig in till stan och hänga lite på Sveavägen en kväll? Med ZM och Tri-X som omväxling!

* Jag konverterar nog några av färgbilderna i smyg till svart/vitt i alla fall. Men säg inget!

Om att fotografera bilar - svart/vita versionen

Eller om konsten att undvika självporträtt

Det var bilshow i Socitetsparken i Norrtälje i lördags och jag åkte rätt tidigt för att slippa den värsta hettan. Entrén skulle öppna kl. 10. E18 stryker ju förbi Vällingby så det var bara att åka. Jag tog rygg på en gammal limegrön amerikanare. Jag tänkte att det kunde vara bra att ha en stämningssättare att titta på på vägen dit. Men han tog strax av åt ett annat håll och jag fick åka hela vägen i det vanliga moderna och trista sällskapet.

Med mig hade jag Nikon D80 med 18-200 mm och Rolleiflexen med två rullar Tri-X och två rullar Tmax100. Häpet hade jag konstaterat att Tri-X behövde beställas IGEN! Fyra rullar fick räcka. Men det gjorde det inte! Jag gick först en repa runt området och plåtade med D80:n, sen en repa till med Rolleiflexen och när alla rullar var slut avslutade jag med en repa D80 igen.

Det var MÅNGA bilar och att täcka in allt var inte att tänka på. Jag koncentrerade mig på retrobilar. D v s före 1960. Känns det igen? =) Ok, det blev några andra också. Det här var nu ingen vanlig veteranbilsutställning utan här fanns alla stilar och årsmodeller. Jag är mest intresserad av bilar som är original eller lätt custom så sorry grabbar i moderna amerikanare. Jag gick förbi.

Retrofrissa och tidsenliga kläder var ett vanligt inslag. Jag har sett det på annat håll också. Trevligt!

Att fotografera bilar med skinande lack och blänkande krom är ingen lek. Det är en studie i konsten att undvika självporträtt. Risken är större ju närmare man är och jag gillar ju närbilder där inte hela bilen syns. Jag blandade när- och långtifrånbilder och försökte undvika den där tjocka gubben från Lustiga huset som gärna syntes på fel ställen.

     
Ford Fairlane -56                 Cheva                                        Volvo Duett -60

En del hade kanske tänkt stanna ett tag. Ford Mustang med tidstypisk husvagn.

     
Badbrygga                               Ford coupé -34                     Chevrolet 2103 -53

     
Chevrolet Bel Air -55         Renoveringsobjekt              Ford Crown Victoria -56

På 50- och 60-talet började rymdåldern sitt intåg inom bildesign. Bilarna fick vingar och kunde nog nästan flyga. Raketliknande fenor och bakljus som liknade styrraketer applicerades helt okontrollerat. Det här var en tid med framtidstro. Ingenting kunde gå fel och livet var en enda lång picnic med rockmusiken på högsta volym. Några överlevde och håller bilarna vid liv...

Raketfenor och styrraketer. Chrysler Imperial -61

From back home. Lincoln Cosmopolitan -51

Den här stod där jag vill ha bilar: på gatan.

Bilarna stod annars trångt och speglade sig i varandra. Det var svårt att få bra vinklar och det var lite trist att plåta en Cheva och få med en Ford i lacken.

Den unge mannen med Rolleiflexen

PS
Alla dammprickar är nogsamt borttagna. Det som tycks finnas kvar är blänk i lacken från intillstående bilar.

PPS
Nästa gång: Färgversionen, rena fyrverkeriet.

Ljuva 50-tal och färgframkallning

En tid då "ingenting är farligt och allting går att ordna". Ur Halli, Hallå av Täppas Fogelberg.

Täppas är en av mina favoriter. Jag upptäckte honom första gången när han hade en tv-serie, På tur med Täppas, och har sedan dess hållit ett öga på var han dyker upp. Tre böcker har jag också som jag återvänder till då och då. En härlig bohem som tar sig tid. Härlig humor med stor självdistans.

Men det var inte det jag ville säga =) Just den boken citatet kommer från handlar till en början om det ljuva 50-talet då M-Leican såg dagens ljus. M3 introducerades på hösten 1954 och det tillverkades 10.000 det året. Jag strävade länge efter att få en från det året men missade med några månader. Jag tänkte det kunde vara kul med en kamera som är jämngammal med mig. Nu blev det istället en som är tillverkad våren 1955 och det känns bra ändå. Just nu har den följt med mig till Finspång tillsammans med sin yngre syster ZM. Jag åker ingenstans utan minst en kamera och nu ville jag pröva en klassisk konfiguration. M3 med Elmar 3,5/5 cm. Objektivet är årsbarn med mig och har mognat genom åren och fått egen karaktär och nu kör jag för första gången en färgrulle i kameran, en Portra 400 NC. Rullen ska framkallas hemma i mörkrummet av mig själv. Det blir första gången jag gör det så det ska bli spännande. Fast jag låter nog ta lite fler rullar innan sätter igång maskinen.

M3 + Elmar 3,5/5 cm och Voigtländer VC meter II

Framkallningsmaskinen. Jobo Duolab

Det går att framkalla i en vanlig dosa också men då måste kemikalier och dosa tempereras i vattenbad på 38°C.

Klart, slut från Finspång.

Rolleiflex och de praktiska tillbehören

Eller ”Die praktischen Ergänzungen” som det heter på originalspråket. Jag har tänkt göra en miniserie om just detta till er som är intresserade av gammal kamerateknik från Franke & Heidecke. Vi pratar Rollei, alltså. Och TLR:er då (Twin Lens Reflex). Inga enögda bastarder =)

Mitt källmaterial är originaldokument från Franke & Heidecke samt den litteratur som jag skaffat under den tid jag ägt mina Rolleiflexar.

Vi börjar lite mjukt med filtren i nästa inlägg. Och eftersom vi befinner oss i pre-photoshoptidsåldern finns det här mycket att tillgå.

Varudeklaration: Nördinlägg

Mellanformataren