Färg vs svart/vitt - 5

I juni 2008 angjorde ostindiefararen Götheborg i Nynäshamn. Vi åkte dit för att se skeppet på nära håll och ta bilder. Det blev en hel del bilder men då skeppet var starkt överbefolkat var det svårt att få till "autentiska" bilder. Alltid var det någon/något ivägen. När vi till sist gick i land så tog jag en här bilden på skeppet framifrån. Många har kritiserat beskäringen nedtill och tyckt att jag skulle ha tagit med lite hav också. Men seglen är inte satta för seglats och kajkanten med ett kravallstaket var ivägen. Jag har dock  inga problem att "se" det som inte syns och föreställa mig havet under bilden.

För ovanlighetens skull  ska jag ta med originalbilden, om än beskuren till kvadratiskt. Lite allmän justering av färgmättnad , kontrast och ljus. Inget annat. Jo, jag reducerade kraftigt en del kromatisk abberation i riggen men allt kunde inte botas.

Som du ser är det en del att göra i bilden. Jag tog bort solreflexer uppe till höger, lyktstolpen och master nere till höger samt den bakomliggande öns skog nere till vänster.

Färdigrensad bild. Nu gick jag över till sv/v-konverteringen och den här gången använde jag Hue/Saturation-metoden som jag studerat på Moderskeppets DVD i ämnet. Man använder sig av två olika Hue/Saturationlager och drar i Saturation-spaken på det andra så att bilden blir sv/v. Sedan drar man i Hue-spaken på det första för att ställa in den bästa gråskalan. Stänger man sedan av dessa lager kan man se hur färgbilden ser ut för att få den önskade gråskalan.

Ja, det blev en liten överraskning att se vilka färger som skapade den bästa gråskalan =) Man kan lätt förstå varför en del filter får de effekter de får när man ser det här.

Så till sist den färdiga bilden efter lite kontrasthöjande åtgärder och ljusjustering.

Den färdiga bilden.

Den här versionen lät jag skriva ut på papper 30x30 cm och monteras på kapaskiva av Crimson. Tro  mig, den är mycket bättre på papper.

 Här kan jag inte välja någon favorit. Jag gillar båda =)

Färg vs svart/vitt - 4

Ännu lite mer om färg vs svart/vitt. Den här gången har jag använt en gammal bild från tiden då jag gillade starka färger. Jag brukade skruva upp Saturation ganska mycket.  Himlen är dock ganska utfrätt (men trogen hur det såg ut den dagen) och innehåller ingen bildinformation hur mycket jag än rattar och jag har ingen lust att hämta blå himmel för att lägga in i bilden. Jag är anhängare av den skolan som vill göra bilden färdig direkt i kameran. Låt vara med lite lagom pill i PS eller LR efteråt.

Sluresultat från Ligtroom

Här har jag jobbat mycket med att få fram detaljerna på loket. I originalfilen är loket väldigt mörkt men genom att lätta på Darks och Shadows kommer de fram. Lite extra färgmättnad ger lyster åt färgerna, tycker jag. Loket är nyrenoverat beträffande ångpannan och målningen och tillhör JÅÅJ, Järnvägssällskapet Åmål-Årjängs Järnväg som har ett museum i de gamla lokstallarna i Åmål. Loket står numera i Svanskog efter att banvallen spolades bort på ett ställe efter förra sommarens myckna regn. Reparationen uppskattas kosta någon miljon vilket är ganska mycket för en liten ideell förening att bära.

Slutresultatet i SEP, Silver Efex Pro

Återigen har jag valt förvalet High structure för att ytterligare förstärka detaljer på loket. Neutral film, inget filter och en lagom mängd omvänd rektangulär vinjettering . Återigen för att fokusera betraktarens intresse på det jag tog bilden för, loket. Det övriga sätter miljön och den urfrätta himlen är inte lika påfallande längre. Bilden är tonad med ljust "kaffe". Däremot kan jag inte framkalla den speciella doften av banvall och bangård men en betraktare som har känt den doften kan nog framkalla den utan större ansträngning ur sitt doftminne =)

Här har jag lite större svårigheter att välja en favorit. Men jag väljer nog den svart/vita tills sist. Kanske beroende på min svart/vita barndom och alla resor med tåg. Inte sällan bakom en ånghäst lite större än den här med röken smekande vagnens fönster så att man kunde tro att det var dåligt väder. Lukten av järnväg är för alltid fastpräglad i mitt doftminne. Minnet av träbänkar, vattenkaraffen och de veckade pappersmuggarna. Luftdraget i rumpan när man satt på toaletten och bajsade rakt ut på banvallen. Inte att undra på att man har ett par modelljärnvägar nerpackade i lådor i källaren =)

Färg vs svart/vitt - 3

Dags igen för lite jämförelse mellan färg och svart/vitt. Här har jag valt en ganska dålig bild ljusmässigt och lyckades fixa till färgbilden ganska bra om jag jämför med originalet.

Den färdigbearbetade bilden från Lightroom.

Motivet är dykbalben med postlådorna och i originalbilden är den väldigt mörk och skuggorna hårda. Jag lyckades dock lätta upp allt det mörka och få fler synliga detlaljer i de mörka partierna och ändå bevara bakgrund och himmel så som jag såg det vid fotograferingstillfället.

Slutresultatet i SEP (Silver Efex Pro)

Här ville jag fokusera ordentligt på motivet. Allt runtomkring tycks mig oväsentligt förutom att det bidrar till miljön för motivet. Jag har valt "neutral" film. Inga filter men kört en nästan överdriven omvänd vinjettering för att få motivet att framträda så mycket som möjligt. Vinjetteringen går att styra ganska mycket i SEP. Här har jag placerat centrum ungefär mitt i dykbalben och använt en vinjettering någonstans mittemellan cirkulär och rektangulär och sedan dragit i Amount tills jag var nöjd. Som oftast har jag börjat med att välja förvalet High structure.

Andra skulle säkert ha gjort annorlunda i båda efterbehandlingarna (möjligheterna är ju enorma numera i det digitala mörkrummet) men det här är min version efter min smak.

Färg vs svart/vitt - 2

Fortsätter här med mina jämförelser mellan färg och svart/vitt. Helt klart är att en del motiv gör sig bäst i färg medan andra blir bättre i svart/vitt. I detta inlägg tar jag en ganska medioker bild som jag först försökt göra något av i Lightroom i färg och sedan exporterat till Silver Efex Pro för svart/vitkonvertering. Jag gillar SEP. Det är enkelt och lättarbetat och resultatet blir oftast det önskade.

Originalbilden

Förr var jag ganska generös med färgmättnaden men numera försöker jag efterlikna hur det faktiskt såg ut (Dogma-stuket). Eller rättare sagt: som jag uppfattade det.

Svart/vit konverterad i SEP

Här har jag inte valt någon specifik film utan låtit den vara "neutral". Troligtvis använde jag gulfilter för att framhäva molnen. Bilden är svagt tonad med "kaffe". Sannolikt har jag också valt High structure-förvalet som jag tycker lyfter fram detaljer i bilden på ett bra sätt. Före konverteringen beskar jag bilden något för att få ett intressanatre utsnitt med mer av fartyget.

KFUM och esskornett

Efter studenten var det dags att bli ingenjör. Och för att bli det flyttade jag till Jönköping och Erik Dahlbergsgymnasiet. Nog om det. För att ha nåt kul att göra nån kväll i veckan lyckades jag nästla mig in i KFUM utan att bli medlem. Det hör till saken att jag sedan 15-årsåldern spelat på något brassinstrument. 1972 blev jag dessutom dirigent för brassbandet hemma i missionskyrkan i Åmål. Det enda instrument som ingen spelade på var esskornetten så den tog jag hand om för att inte rosta ihop mellan de gånger jag övade och dirigerade bandet. För den oinvigde kan jag säga att esskornetten ligger mellan trumpet och piccolatrumpet i stämning så det är ingen lek att spela på den även om den ser ut som en leksak. Genom bekantas släkt fick jag kontakt med KFUM:s musikkår i Jönköping där jag så kom att spela esskornett i deras symfoniska band. Ett sånt där band som har flöjter, negerben, saxar och ståbas förutom alla sorters brassinstrument som jag var mest van vid. Vi hade konserter då och då. Vid ett tillfälle hade vi Arne Lambert som gästartist. Han var inte nykter och på sista styckets sista ton missade han kapitalt. Men som tur var för honom hade jag samma höga ton och räddade hans ansikte. Jag tror inte publiken märkte något. Men jag fick en mörk blick av honom sen.

Månadens profilbild är utskuren ur en orkesterbild från ett annat konserttillfälle i Per Brahesalen på Peset våren 1974. Teknisterna kallade Per Brahegymnasiet för Peset av en för mig outgrundlig anledning. Jag förmodar att det var för att där gick alla icke-teknister, s k pesadrängar. Men jag brydde mig inte så noga om det. Vid detta tillfälle hade vi en gästartist av helt annan kaliber, Leif Uvemark från James Lasts orkester. Europas högst spelande trumpetare. Och då menar jag tonhöjden. Jag fick se hans munstycke. Du milde så grunt det var. Om det hade varit fyllt med vatten så hade nog ingen kunnat bli blöt av det!

Här är bilden på orkestern. Jag sitter längst ut till höger.