Ett par favoriter

Det är väl oundvikligt att man skaffar sig favoriter i alla sammanhang. När det gäller gamla kameror i mellanformat har jag två solklara.

 

"Bach", Rolleiflex Automat (1952) här med Rolleilux exponeringsmätare

Med Tri-X

 

”Wagner”, Zeiss Ikon Super Ikonta B (1940-talet), mätsökarkamera

Med Portra 160NC

Båda bilderna tagna med D80 och konverterade i SEP på Plus-X och tonade svagt i sepia.

90-åring med skumma ögon

Min allra äldsta kamera fick följa med till Gotland för att köra den första rullen i den. Det är en Contessa Nettel Piccolette från 1919 och första filmen var en efke R100. Kameran har inte många tider och bländare att bjuda på men det är ju bara att gilla läget och försöka göra det bästa man kan. Slutaren fungerar bara om jag använder trådutlösare men det gör mig inget. Det är en pikant detalj som nästan ger mer retrokänsla. Bara jag kommer ihåg att ta med den. Kameran är ju 90 år så den kan behöva en käpp!

Bilden tagen med Nikon D80 och superzoomen 18-200 mm.

Den uppnäste raukmannen

En snabbvisit på Krusmyntagården vid stängningsdags hann vi med. Jag hann att vila benen här en stund också.

Vet man bara sin kameras begränsningar så går det att ta bilder med vilken burk som helst som säljs med efternamnet kamera. Med tanke på dagens populära impressionistiska bildstil kanske jag kan använda den här till tävlingar om stora priser. Nå, vi får se hur det blir med den saken. Det sitter i alla fall en färgrulle i den nu =)

D80 vs Rolleiflex Automat

Eller 2007 vs 1952. Döm själv. Samma motiv men olika tekniker och 55 års skillnad. Vilken tycker du är bäst?

 

Rolleiflex Automat, 75 mm, direkt från negativet på Delta 100 Pro

Mitt svar är båda. Men jämförelsen var intressant.

Och Silver Efex Pro har gett nytt liv åt mitt digitalintresse.

Retrobilderblogg

Ingen har väl undgått min fascination för gamla kameror och främst att använda dom. Utan att använda dom skulle jag nog inte bry mig. Men just fotograferandet på ”det gamla sättet” har sin charm och fungerar avstressande på mig. Nu är jag sällan stressad ändå men kan behöva skylla på något bra för att hålla på. Medicin för själen är vad det är.

I syfte att dela denna glädje och att inspirera andra att njuta av fotograferande med ett stänk av historia har jag satt upp en retrobilderblogg, Retro Photography. Jag är förstås nöjd och glad över retrokamerapoolen här på FS men ville ha ett eget ställe att ställa ut mina egna bilder på. Bloggen har bara bilder och bildtexterna inskränker sig till bildtitel, var bilden är tagen samt kamera och film. De två sistnämnda som inköpstips till intresserade.

 

Rolleiflex Automat (1952) är en av mina favoriter.

Fotokompis med ljus i blicken

Några av mina retrokameror har blivit mina favoriter. Min Leica M3 är en av dom. Modellen introducerades hösten 1954 och är alltså lika gammal som jag. Min är tillverkad våren 1955 och är still going strong. Idag begåvades den med en glugg från Voigtländer. Ett Ultron 28mm/f1,9 så nu blir det till att ge sig in till stan och prova lite. Det är fint med fullformat. Ingen brännviddsförlängning att räkna med. 28 mm är 28 mm. Punkt. Tidiga M3:or har nu inte ramar för kortare brännvidd än 50 mm så för att veta vad jag tar bilder på har jag skaffat en 28/35-sökare från Voigtländer. Det blev en fin kombination. Gluggen är inte så kompakt som man kunnat tro men eftersom jag är van vid större gluggar känns det helt ok. Leicametern har jag tagit bort. Den har lurat mig för många gånger. Kommer att använda den fina exponeringsstickan som jag blev tipsad om av en kommentator i Bengans blogg. Fast en dag som denna går det nog bra utan. Ser ut som 250/16 för Tri-X idag.

Canon Powershot A80 tog bilden