Zeiss Ikons misstag och hur man rättar till det

Eller hur man får 12 bilder ur en Super Ikonta 532/16

Zeiss’ konstruktörer hade väl en dålig dag när de konstruerade modell 532/16. Det är en mätsökarkamera med formatet 6x6 cm på 120-film. Alla vet ju att man får ut 12 bilder på en 120-rulle med den storleken på bilderna. Men inte i en 532/16. Där får man bara 11! Om man laddar film enligt instruktionsboken, vill säga.

Misstaget konstruktörerna begick var att använda ett bakstycke där det röda fönstret sitter i en position för 6x9 cm! Eller också hade de väldigt gott om såna bakstycken och måste hitta på ett sätt att bli av med dem. Möjligen kan det ha beordrats högre upp i företaget. En gåta är det.

Enligt manualen ska man ladda filmen på ett speciellt sätt för att räkneverket ska fungera. Gör man inte det får man bara ut 8 bilder eftersom man då måste hålla sig till det röda fönstret. Man ska först vrida fram till ruta 1 i det röda fönstret och sedan ställa räkneverket på 1 och sedan räknar kameran till 11. Redan vid ruta 1 har man kört en bra bit in på filmen (drygt en halv 6x6-bild noga räknat) och därför finns det bara plats för en halv bild i slutet av filmen! Sorry, du får bara 11 bilder.

Eftersom jag är ingenjör, skäms jag över den tyska grenen av skrået som gjort denna halvmesyr på en i övrigt trevlig kamera. Nu behöver man dock inte vara ingenjör för att överlista dumma tyskar. Det räcker med lite vanlig svensk list, varken våldsam eller argan.

Jag har sparat några bakpapper från tidigare 120-filmer där tejpen sitter kvar så jag lade helt enkelt in papperet i kameran och såg till att tejpen hamnade utanför 6x6-maskningsramen i kameran, fällde ihop bakstycket och studerade innehållet i det röda fönstret. Det handlar ju om att stanna så tidigt att man inte kör in en halv ruta på filmen utan bara någon centimeter som på en Rolleiflex eller annan mellanformatare. Nå, det var tomt. Inget synligt tryck. Jo, i ena kanten anade jag stapeln på ett K i Kodak.

Sista gången jag laddade kameran med Tri-X (vad annars) vred jag alltså försiktigt fram tills jag såg samma sak i det röda fönstret och har kört en hel rulle med 12 bilder. Emellertid har Zeiss’ konstruktörer lagt in en spärr efter 11 rutor på räkneverket så sista bilden måste tas genom att pilla på armen under objektivet, inte genom att trycka på utlösaren. Dessförinnan måste man dra fram film utan att ha ett stopp att luta sig mot. Jag har kontrollerat att det går 1+1/6 varv till sista rutan.

Jag har nyss framkallat filmen och kan nöjd konstatera att jag lyckades. Här nedan några bilder från den filmen.



Rulltrapporna upp mot Kungsklippan vid Rådhusets station.



Julgranen på Centralen


Eders förbundne

Mellanformataren

En sevärd utställning

För ett par veckor sedan var tre Pekingbor och jag på Arbetets museum i Norrköping och tittade på fotoutställningar. Idag återvände jag för att ta en andra titt på en av dem, Skeppsbrott, som fascinerade mig på flera sätt.

”Hans Ola Ericson, som under många år skrivit historiska artiklar om sjöfart, har besökt Isles of Scilly flera gånger. Han har då träffat Frank Gibson, som är den fjärde generationen i den berömda fotograffamiljen som dokumenterat skeppsbrott längs Cornwalls kust och runt Isles of Scilly. Hans Ola Ericson har tillgång till en kollektion av Gibsons originalfotografier.”

Utdrag ur utställningshäftet med bildtexter. Alla bilder nedan är copyright Frank Gibson. Utställningen består av ett 30-tal vackert monterade kontaktkopior och pågår till den 13 december på Arbetets museum i Norrköping. Sätt navigatorn på Kvarngatan 1 så kommer ni till en bra parkering.

Utställningens bilder är riktigt svart/vita men avfotograferingen gav dem en fin sepiaton som jag lät vara kvar.




Här fick jag ett starkt intryck av ett spökskepp




Blänket i överkant på bilderna är från strålkastarna på utställningen.







Frank Gibson med kamera

”Familjen Gibsons storformatkamera, en Thornton Pickard med 10x12 och 6x8 tums glasplåtar har gått i arv i generationer.”

Digital- och analognördar i alla läger, det här är RIKTIGT fullformat. Inte ens mellanformat är i klass med de här =)

24 exp - Mina kameraval

Nu har jag bestämt mig. 24 exponeringar ska köras x två. En färg och en svart/vit. Färgen går i en Solaris engångskamera från ExtraFilm. Bäst-före-datum är passerat sen sex år tillbaka så det är lika bra att göra något med den. Svart/vitt blir lite mer seriöst och kommer att gå i en av mina retrokameror, en FED 2 från 1956 med 50mm/f2,8 och Tmax 400. Egentligen litar jag inte riktigt på Solarisen så FED:en är en gardering =) Här är en bild på båda mina 24exp-ekipage. Inget snack om vem som inger mest förtroende, eller?

Retrokameratips emeritus 2

Nu har turen kommit till lite kostsammare retrokameror som går att hitta för lite mer pengar än kamerorna i det förra tipset. Nu som då har jag satt upp kriterier för att presentera några modeller för den som vill ta nästa steg i retrokameravärlden. Den värld som slutar vid nyår 1960 =)

• Normalt handhavande. Inte för enkelt, inte för svårt. Lite mer att ratta på än tider, bländare och avstånd gör inget.
• Vanligt förekommande på auktionssajterna.
• Medium prisläge. Mellan 200 och 2000 SEK
• God filmtillgänglighet, d v s 120- eller 135-film

I det här segmentet finns det fortfarande en del att välja på. Några gamla godingar hamnar dock i nästa inlägg för finlirarna. De som fotar analogt som livsstil och är nördiga i det. Det kommer också ett fjärde inlägg för specialisterna för den som är intresserad av en överkurs. Se det bara som en trailer så länge =)

Rolleiflex kan man bara inte komma förbi i denna klass, även om en del modeller kommer att hamna i nästa inlägg. Tidiga Rolleiflex och Rolleicord ligger prismässigt väl till med priser som varierar inom mina krav men förekommer inte så ofta. Extremt fina exemplar kan dock skena i pris. Rolleiflex Standard och Automat hamnar här. Tidiga Rolleiflex 3,5A och B återfinns också i det här prissegmentet och priset varierar som regel ganska mycket. Fr om Rolleiflex 3,5C har modellerna exponeringsmätare och då går priserna upp. Alla modeller av Rolleiflex 2,8 ligger oftast över 2000 kr så jag utelämnar dem. Alla modeller av Rolleicord hamnar i den här prisklassen och det går att göra fina fynd.

Rolleiflex Automat

Zorki har prisvärda mätsökarkameror i den här priklassen och oftast i den nedre delen. De förekommer flitigt på sajterna i alla modeller med varianter. Zorki 1 till 4 handlar det om. De är också enkla att datera då fabriken använde ett serienummersystem där de två första siffrorna var årtalets två sista siffror. Undantag finns runt 1959 då sifferserien inte räckte till men i huvudsak stämmer det. Fr o m Zorki 4 får man se upp med årtalet. Den tillverkades både före och efter 1960. Fråga efter serienummer om det inte framgår av auktionen.

Zorki 4

FED har också ett par modeller med olika typvarianter. FED1 (alla typer) och FED 2 (t o m typ D) ryms inom vår tidsperiod. De är robusta kopior av Leica och mätsökarkameror.

FED 1 typ D

Argus C3 är en amerikansk mätsökarkamera som var enormt populär på andra sidan Atlanten. Den var tänkt som en amerikansk variant av Leica. En mästare får många efterföljare. Kameran liknar mest ett 3 dl mjölkpaket men har kultstatus. Förekommer ganska ofta på sajterna och slutar ofta under tusenlappen.

Exakta Varex IIa är en annan ganska vanlig modell på sajterna. Den har utbytbar sökare och man kan hitta modeller med ljusschakt istället för prisma. Tillverkades i slutet på 50-talet.

Exakta Varex IIa

Zeiss Ikon Contaflex introducerades på 50-talet och förekommer flitigt på sajterna, särskilt tyska ebay. Contaflex finns i flera varianter förstås. Zeiss var mästare på att skapa varianter. Modell I till IV är de vanligaste i retroklassen och priserna varierar väldigt mycket. Ibland kan man göra fynd i instegsklasspris men det är vanligare att hitta dem i det nedre delen av denna mellanprisklass.

Contaflex II

Ytterligare Zeiss Ikonmodeller som är top-of-the-line är Super Ikonta-modellerna som är mellanformats mätsökarkameror. Mycket trevliga att fota med. Introducerades på 30-talet och producerades långt in på 50-talet.

Zeiss Ikon Super Ikonta 532/16

Voigtländer Vitessa är en annan 50-talsmodell som finns ganska ofta på sajterna. Titta speciellt på modellen med ladugårdsdörröppning.

Leica med gängfattning kan hamna i det här prisintervallet om man har tur men jag går inte in på dem närmare. De flesta hamnar dock i nästa prisklass. Men de är vanliga auktionsobjekt.

Dags att avrunda det här inlägget som har varit allt annat än heltäckande för den här prisklassen och vanliga kameror däri. Bara en liten aptitretare för den som vill fortsätta med mer intressanta retrokameror.

Glöm inte att fråga säljaren många frågor om du vill ha en kamera som fungerar och går att ta bilder med. Det vore förstås kul att träffa dig med en retrokamera på stan medan du tar bilder =) Om jag ser dig kommer jag och hälsar och pratar.

Update

Jag hade ju glömt Zeiss Ikons Super Ikonta! Nu är den med.

Retrokameratips emeritus 1

Just nu är det gott om lämpliga instegskameror till retrokameravärlden på auktionssajterna så det här inlägget kommer att bli ett retrokameratips vulgaris för den som funderar på att ge sig själv en fotoupplevelse av ett annorlunda slag, fritt från megapixlar, photoshop och färgrymder. De krav jag själv ställt för att presentera några bra modeller är:

• Enkelt handhavande, men inte för enkelt. Valbar bländare och tider samt avståndsinställning
• Vanligt förekommande på auktionssajterna
• Billig
• God filmtillgänglighet, d v s 120- eller 135-film
• Ska kunna användas utan manual av en normalt läraktig digitalfotograf

Jag är väl medveten om att ”billig” betyder olika siffror för olika människor. Jag inriktar mig här på kameror som brukar ligga mellan 1-200 kr i utropspris. Utropspriset för samma modell av kamera brukar variera inom det området. Riktigt fina och fungerande exemplar kan kosta mer när klubban går.

För den sista punkten kanske jag måste göra ett separat tillägg om filmladdning som kanske inte är solklart för den som aldrig laddat en film tidigare.

Inte oväntat hamnar vi då i 40/50-talet i vårt kameraval då det massproduceras enkla, folkliga kameror under den tiden. Här nedan kommer en del typiska kameror från denna gyllene era i fotoapparaternas historia.

Zeiss Ikon Nettar tillverkades mellan 1937 och 1959 i ett flertal varianter. Gemensamt för alla är att de är pocketkameror med bälg och som regel har en utmärkt optik. Mellanformat på 120-film. En kamera som med god marginal uppfyller mina krav ovan. De som har en Nettar älskar den med tiden. En enastående nybörjarkamera som ger goda resultat så länge man inser dess begränsningar.

Nettar 515/16. Tidig modell i mint condition. Här med gulfilter monterat.

Franka är ett gammalt tyskt kvalitetsmärke. Klassiska kameror från retroeran är Solida Junior, Solida I och II samt Solida Record. Dessa är kameror för mellanformat på 120-film. Här får man dock se upp lite. Franka är kanske den enda tillverkare som tillverkade bälgkameror in på 60-talet och 1960 är ju den gräns vi har i retrokamerapoolen. Bäst är att kolla i Camerapedia som har en fin uppställning.

Franka Solida 

Voigtländer kan man inte gå förbi när man talar om retrokameror. Tyvärr faller flera fina modeller ofta på att de inte längre är så vanliga att hitta på sajterna. Och vanliga var ju ett av mina krav. Vito I och II förekommer däremot ganska ofta och är en fin modell för småbildsformatet på 135-film. Vito B är ytterligare en. Sedan börjar 60-talets modellhysteri på Voigtländer. Bland mellanformaten finns Bessa I och II där den senare faktiskt är en mätsökare.  Båda har en enorm spännvidd på priserna men det finns ganska ofta billiga exemplar.

Voigtländer Vito B

AGFA fabricerade flera fina och billiga modeller för mellanformatet på 120-film. Isolette och Billy är ett par av dem som är mycket vanliga på auktionssajterna, ofta tillsammans med andra kameramodeller så ibland får man köpa en hel samling för att få en Agfa-modell. Vidare kan nämnas Record som fanns i flera varianter där de enklaste uppfyller mina krav för en instegskamera.

AGFA Record

Kodak då? Kodak har ju experimenterat en hel del med olika filmformat (där många har avsomnat) så här måste vi först titta på lättillgängliga filmer. Vilka modeller har de för 120- respektive 135-film som är vanligt förekommande och billiga? Inte så många visar det sig även om det är många nog med alla varianter. Kodak Folding Pocket finns i flera varianter för 120-film och är ganska vanliga om än prisbilden ibland har ett större spann än mina krav. För småbild (som Kodak till slut kapitulerade för) finns Retina I och II samt Retinette I och II. Här får man återigen se upp med de senare modellerna som tillverkades in på 60-talet.

Kodak Retina 1a

Det blev till sist en hel del billiga instegsmodeller att leta efter, även om jag inte har gjort en fullständig genomgång. Bara det viktigaste råden är kvar. Fråga alltid säljaren om funktionen på bländare, tider och fokusering. Finns det en självutlösare? Hur ofta använder du den? Glöm den är mitt råd även om det finns en. Fungerar de långsamma tiderna? Hur ofta tror du att du använder dem? Mitt råd är att om 1/25 s och uppåt är ok så är det ok att köpa kameran. Du kommer bara att använda dessa kameror i bra ljusförhållanden som ger dig chans till 100% utbyte av filmen.

Crimson i all ära men om du låter dom göra allt jobb med filmen när rullen är slut så kostar det onödigt mycket pengar. Framkalla själv svart/vit film och låt Crimson framkalla färgrullarna (utan att skanna och kopiera). Framkallningsdosor kan du hitta på Tradera också. Köp en som klarar både 120- och 135-film. Kemikalier kostar förvisso en del men räcker till många filmer. Skanner ska du väl ändå ha för att kunna skanna dokument eller gamla foton. Merkostnad för att kunna skanna film är obetydlig. De flesta som tillverkar skannrar som tar film klarar 120- och 135-format utan problem.