Hårdkodad vinjettering - stafettkamera 10

Om att köra halvformatsobjektiv på fullformatskamera

Min stafettkamera 10 har äntligen kommit till films ände. Jag har haft ett stort missöde med den. När räkneverket passerade 40 blev jag misstänksam på riktigt och gjorde en koll. Jorå, den hade inte fastnat på spolen. Jag brukar alltid kolla genom att försöka spola tillbaka, eller så missade jag det den här gången. Eller kanske den hade lossnat efter den första rutan. Nåväl, jag har alltså tagit rullen två gånger utan att dubbelexponera den.

Zorki 3 från 1954 var det som fick köra en hemrullad HP5+. Från början satte jag på ett 28 mm halvformatsobjektiv, Industar 69,  väl medveten om att nu blir det vinjettering. Men hur mycket och hur klädsamt? Jag körde bara halva rullen med det objektivet. Sedan bytte jag till ett Jupiter 12, 35mm/f2,8) för fullformatsfilm, och körde den till slutet.

Bilder blev det förstås. Här kommer några vinjetterade och några utan.

Industar 69. Mycket mjukt och vinjetteringen kan man vara utan.

Jupiter 12

Nästa stafettkamera blir nog Leica IIIf med Summicron 5 cm/f2. Som alltid deklarerar jag vilken film mina kameror har för tillfället på min profilsida. Där kan du snart läsa vilken film som hamnar i IIIf.

Eders Hängivne

PS
Det går bra att fixa vinjettering direkt i en digitalkamera också. Fullformats sensor + objektiv för APS-C så blir det mörkt i hörnen.

Rundsmörjning, tack.

Om en 61-åring som  behövde vård

Min Rolleiflex är av samma årgång som jag. Så det var väl inte alldeles oväntat att den fick problem med andningen mitt i den intensivaste fotosäsongen. Slutaren öppnade sig snällt men fick kramp och stannade öppen flera gånger. Däremellan gick det bra ett tag. Sen kom det tillbaka. Det fick bli en tur till kameradoktorn Kalle i Täby. Nu har jag fått den tillbaka och allt är som vanligt igen. Och de långa tiderna är rimliga, t o m 1 sekund klarar den galant. För att inte tala om B =) Nu kan jag fortsätta ta högkvalitativa bilder med Tessaren (objektivet) f3,5/75.  Såna här.

Om jag inte hade sagt nåt så skulle ni ha trott att det här bilderna var tagna med en digitalkamera. Jag har fuskat lite och använt finkorniga sommarfilmer med ISO runt 100.

Eders Hängivne mellanformatare

PS
Nu är den laddad med Tmax 400 som jag tänkte köra hårt med på ISO 1600. Det kommer knappast att märkas. Det är därför jag älskar Tmax 400. 

PPS
Min första digitalkamera fick jag 2004. Den har gett upp för längesedan. Det var en Canon. R.I.P. Rolleiflexen kommer nog att fortsätta ta bilder långt efter det att jag är borta. 

Bulliga bilar

Om den gamla stilen

Mina tidigaste minnen av bilar är att de var bulliga saker med fyra hjul. Ett i varje hörn. När man gick in i dem verkade de stora som hus och det fanns gott om plats att leka i dem under färden. Utom i farfars Austin. Den som kallades "ryggsäcken". I Rättvik såg jag några bulliga rariteter. De är inte så vanliga på träffarna då de är lite äldre än de populäraste modellerna från raggaråldern. Några fick jag bilder på.

BMW 502 från 1958. Tyskarna höll kvar bulligheten längre än jänkarna.

Cadillac -53

Dodge -49

Pontiac Streamliner -48

DeSoto -47

För att bevisa mina bulliga barndomsminnen visar jag här en bild från en resa mellan Åmål och Klässbol. Det är ju inte långt men en fikapaus kan alltid behövas. Jag står framför morbror Nils som dricker kaffe framför deras bulliga bil. Året är 1961.

Fabror Berndt hade en bullig Merca men den har jag ingen bild på. Bara roliga minnen.

Eders hängivne

Chevrolet BelAir

Kärt barn har bara ett namn

Det här är en av mina favoriter. Populär som veteranbil är den också. Det finns många på alla träffar. Här är några varianter.

Gul

Dansk och lite äldre

Slemgrön

Ljusgul

 Orange

Den närmaste bilen är en -55a, tror jag. Killen är av yngre årgång.

Eders Hängivne

PS
Ja, det kommer ännu mer... 

PPS
Alla bilder i mina inlägg från Rättvik är tagna på film med en gammal Olympus OM-2N 

Sol ute sol inne

Cabriolet är rätt i fint väder

Det var fint väder de dagar jag var i Rättvik  så (nästan) alla cabbar hade packat ner taket. Här kommer en kavalkad av nedcabbade åkdon.

Cadillac Eldorado

Den här ljusgröna färgen är jag svag för. Här på en Buick Limited 1958

En cabriolet behöver inte vara stor och det räcker med ett enkelt canvastak för att få den rätta känslan. Som på denna Volkswagen Limousine från 1958. Jag såg åtminstone en till tysk med canvastak. Den kommer senare.

En cab såg jag med taket uppe. När jag närmade mig den här hörde jag en röst från det inre "Här kommer det en till från Åmål". En tidigare arbetskamrat från Svenska Elektromagneter satt i baksätet. Ägaren satt på passagerarplats i framsoffan. Bilen och ägaren är från Bengtsfors, 35 km väster om Åmål. Senare under samtalet kom de fagra kvinnorna som hörde till. De hade varit inne i mataffären. Ägarens flickvän var förare för dagen. Att det är en Cadillac syns ju men jag var obekant med modellen. Ägaren berättade att det är en Serie 62 från 1959. Originalratten kostade 4.000 och ansågs vara ett fynd. Normalpriset ligger på 10.000. Den här hobbyn är nästan lika dyr som fotografi =)

Vi var överens om att dessa bilägare utför en kulturgärning när de håller sina bilar i trim. De utgör ett rullande museum som är gratis att betrakta. Men det är klart: man måste upptäcka dem och träffsäkerheten är god i Rättvik på Classic Car Week.

Eders Hängivne

PS
Det kommer mera...