Bro över mörka vatten

I Korsningen mellan järnvägen och Österdalälven

Ursäkta mig Claes Wåhlin att jag inkräktar på dina områden broar och järnvägar. Jag kunde bara inte motstå att fotografera den här fina fackverksbron. Jag är ju ingenjör och gillar historiska tekniska ting. Den här är förstås inte så mäktig som mycket annat man kan se i världen men den råkade ligga där jag uppehöll mig. I Insjön.

Bilderna fångade med Rolleiflexen och filmen FP4+

Eders hängivne

PS
Jag tog några bilder på bron i Leksand också. Samma järnväg, samma älv. Men de bilderna är kvar i kameran. 

Lika bra att lägga av nu då

När man passerat Bäst-före-datum

Alltså, jag gillar Micke Bergs rättframma sätt, mustiga språk och hans bilder. Däremot delar jag inte alltid hans åsikter. Vi har ju levt helt väsenskilda liv så det finns egentligen inget mer att säga om det. Han blev som han är och jag också. Förhoppningsvis har vi dragit avgörande lärdomar om livet som formar fortsättningen av det, båda två.

"Lellen", drygt två meter pôjk, svetsare och vän. Sannolikt i Karlstad 1974. Jag är bara tjugo och fotograferar kompisar och det vi gör.

 I sin blogg reflekterar han över fotografins tillstånd i Sverige idag. Han menar att man passerar en korsning någonstans vid fyrtio års ålder och sedan är det kört. Det är bara de unga som ska fram och ta scenen. Vi andra som har ena benet i graven kan ägna oss åt stilleben och naturfotografi. Tyvärr är jag inte intresserad av något av dessa ämnen. Så då återstår det bara att lägga av. Eller lägga alla oframkallade rullar i en resväska och se till att någon "hittar" dem och gör nåt bra av dem när jag är borta. De blir åtminstone en tidskapsel tillbaka till forntiden då dinosaurierna fotograferade på film.

Philip, turnelejon, ljudtekniker och skivproducent som fotograferar med en Rolleiflex äldre än han själv. Slutet 80-tal. Jag är yngre än fyrtio.

Micke efterlyser trovärdighet i fotograferandet. Finns det ingen trovärdighet för de som levt ett annat liv än Micke Bergs? Alf Johansson bilder anser jag vara  trovärdiga så som jag känner honom. Och han har passerat fyrtio. Förvisso ägnar han sig åt nattliga citystillebens men skulle de inte vara trovärdiga? Micke Borgs bilder anser jag vara trovärdiga. Hans unika dokumentär om Stockholms, och hans egna, musikliv är en imponerande samling bilder av vibrerande liv. Han tillhör ju båda kategorierna som Berg skriver om, den unga vibrerande ungdomen och den numera stagnerade gubbligan med ena benet i graven. Han har passerat bäst-före-datum han också, Men det märks inte ännu, herr Berg. Han har bara inkluderat ett  nytt motiv i kändisskaran. Nästa rocklegend, Irma. Kanske du också skulle ha slutat efter fyrtio och släppt/hjälpt fram de unga, vibrerande av liv och lusta? Trovärdigheten sitter i hur mina bilder återspeglar mitt liv, anser jag.Oavsett hur många år jag har samlat. Därvidlag är t o m Micke Bergs bilder fortfarande trovärdiga. Om han nu tar några.

Dags att dra sig tillbaka och spela schack med gubbarna i parken? Jag tror inte på det...

Jo, jag ska nog dra mig tillbaka i någon mån. Fortsätta fotografera men inte dela med mig så mycket av det. Det är ju kul att hålla på lite för sin egen skull. Dokumentären om mitt liv tar inte slut förrän jag har gett upp andan. Något ska man ju göra med den tid man har och fotografi är en harmlös sysselsättning/hobby för de flesta. Jag slutade tävla för några år sedan. Kanske det är dags att sluta ställa ut också. Tillfredsställelsen som fotografin ger är ju ändå mest min egen. Livet kan vibrera även om det inte syns så förbannat tydligt i de bilder man tar. De har bara mognat.

Eders hängivne

PS
Jag hoppas bara att Micke Berg fortsätter att blogga även om han pensionerat sig från fotografin =)

PPS
Bilderna i det här inlägget är förstås bara dekorationer. 

Hardtop

Om en ljusgul Pontiac Catalina -50

Borgvik är en liten idyllisk sagoby strax väster om Grums i Värmland. Borgvik är mest känt för sin hytta där man bl a tillverkade nitar till Eiffeltornet i Paris. Vi var där för att äta middag på restaurangen där vi åt vår bröllopsmiddag några år tidigare. Vi gifte oss förresten i Borgviks kyrka, ett stenkast därifrån. När vi kom dit visade det sig att det var en veteranbilsträff samma dag. Vi såg många gamla bilar på ett gärde i närheten av kyrkan och vid restaurangen stod denna vackra bil.

Pontiac Catalina från 1950, ljusgul.

Catalinan var en ny design med hardtoptak och utan dörrstolpar. Den ersatte de tidigare modellerna med indianska namn.

Kromen glänste grannt i vårsolen

Bilen importerades till Sverige i maj 2007.

Eders hängivne

Dags att byta Dogmalöfte

Åter till favoriten

Jag har länge haft min Olympus OM-2n med Zuiko f1,4/50 som mitt Dogmalöfte. Till den hade jag valt färgfilm och 400 ISO. Åtskilliga rullar har gått igenom den under det senaste året. Men nu känns det rätt att byta tillbaka till en gammal trotjänare som jag planerar att använda mycket i sommar. Zeiss Ikon ZM med Sonnar f1,5/50 och i det ekipaget ska jag köra svartvita filmer på 400 ISO och framkalla i Xtol 1+1. Nu är det läge att gå på stan och fånga samtiden. Och allt annat som tillhör dokumentären om mitt liv.

Jag har långsamt bytt ut min förtjusning för 35:an mot 50 mm. Den passar mig lite bättre just nu.

Eders Hängivne Analogfotograf

PS
Det blir nog mycket 4x5" i sommar också. Kan inte låta bli att ha roligt =) 

Ilford Delta 400 pressad till 1600

Tmax 400 look-alike

Delta 400 gick snabbare genom kameran än de tidigare filmerna. Det kan bero på ljustillgången så här när våren börjar likna vår på riktigt. Delta 400 överraskar. Den liknar lite Tmax 400 i korn och kontrast när man pressar den. Det ska bli lite spännande att se hur den uppför sig när man kör den på nominell käsnlighet. En annan fin sak med filmen är att den är fantastiskt plan i skannerns filmhållare. Bara Fomapan 400 är lika plan. Nu lite bildexempel.

 Skugga och sol på samma vägg

Igår var vi på utställning på Drottningholmsteatern. Jag blev bedårad av deras kulisser. Såna skulle man ha till bakgrund till sina porträtt =)

 
Konsthantverk inspirerat av teaterns kulisser var det som visades. 

Det här verkar kunna bli en kandidat till standardfilm.

Eders Hängivne

PS
Nu sitter det en Kentmere 400 i kameran. Kentmere är lite kaxiga och säger att man kan pressa den utan att ändra på framkallningstiden. Vi får väl se...