Tröttnat på solens upp- och nergångar

Om leda vid bilder

Jag är hjärtligt trött på bilder av solens upp- och nedgångar. Det är precis som med all annan naturfotografi. Jag kan bara inte njuta av dem. Bäst att låta kameran vila och bara njuta av skådespelet på plats. Svårigheten är, tror jag (efter otaliga försök) att jag är fullständigt inkompetent att ta en bild som står ut över alla andra. Skillnaden mellan bilden jag tog och vad jag upplevde har för dålig överensstämmelse. Därför tröttnar jag. Det handlar kanske om att skaffa sig ett varumärke inom genren som t ex Brutus Östling med hans fina fågelbilder. Han drivs förstås av en passion. Jag gör det inte. Inte vad beträffar solens upp- och nergångar i alla fall. Inte av naturfotografi heller. Däremot har jag ett litet uns av passion för staden och allt som händer i den. Solen går upp och ner där också men den blir aldrig huvudmotivet för mig. Det är svårt att få bilder att stå ut där också. Precis som en älg är en älg eller en bofink är en bofink vart än du ser den i naturen så är ju stadshuset också alltid stadshuset. Men det rivs och byggs nytt här och där. Årstiderna växlar i staden också, ljuset förändras med solens gång. Det händer alltid något unikt. Det intresserar mig. Människor intresserar mig. Här är inte en kaukasisk homo sapiens omöjlig att skilja från en annan. Variationsrikedomen i karaktär och utseende tar aldrig slut. Det är likadant med "röda, gula och svarta" homo sapiens. En del invänder att det finns utseendeskillnader bland djur också. Jag anser att de är mindre utmärkande än människans.

Tillfällig arkitektur i Tantolunden

Sitt inte här

Eders lede hängivne

PS
Bilderna tagna med Leica M4-P och Zeiss Biogon f2/35 på Portra 400

Hardtop

Om en ljusgul Pontiac Catalina -50

Borgvik är en liten idyllisk sagoby strax väster om Grums i Värmland. Borgvik är mest känt för sin hytta där man bl a tillverkade nitar till Eiffeltornet i Paris. Vi var där för att äta middag på restaurangen där vi åt vår bröllopsmiddag några år tidigare. Vi gifte oss förresten i Borgviks kyrka, ett stenkast därifrån. När vi kom dit visade det sig att det var en veteranbilsträff samma dag. Vi såg många gamla bilar på ett gärde i närheten av kyrkan och vid restaurangen stod denna vackra bil.

Pontiac Catalina från 1950, ljusgul.

Catalinan var en ny design med hardtoptak och utan dörrstolpar. Den ersatte de tidigare modellerna med indianska namn.

Kromen glänste grannt i vårsolen

Bilen importerades till Sverige i maj 2007.

Eders hängivne

Livets krydda

Om en importerad Chevrolet Stepside Pickup -55

När jag var hemma i Åmål för några år sedan såg jag denna läckra Chevrolet Stepside Pickup från 1955. Den var då firmabil för en liten kryddbutik på Gågatan som hette just Livets Krydda. Jag tog några bilder på den. Och det var nog bra. Jag har inte sett den igen vid något av mina senare besök i hemstaden. Bilen importerades till Sverige i april 2008 och har troligen renoverats här.

Men den där Kodakskylten tror jag finns kvar

Den är lackerad i klassiskt engelsk sportgrön. Jag hade ju bara svartvitt i kameran så därför talar jag om det =)

Tyvärr tror jag affären har upphört. Den vägen har det gått med många butiker i Åmål. Men senaste gången såg jag en del nya butiker. Det är modiga människor som försöker klamra sig kvar i staden

Eders hängivne

Dags att byta Dogmalöfte

Åter till favoriten

Jag har länge haft min Olympus OM-2n med Zuiko f1,4/50 som mitt Dogmalöfte. Till den hade jag valt färgfilm och 400 ISO. Åtskilliga rullar har gått igenom den under det senaste året. Men nu känns det rätt att byta tillbaka till en gammal trotjänare som jag planerar att använda mycket i sommar. Zeiss Ikon ZM med Sonnar f1,5/50 och i det ekipaget ska jag köra svartvita filmer på 400 ISO och framkalla i Xtol 1+1. Nu är det läge att gå på stan och fånga samtiden. Och allt annat som tillhör dokumentären om mitt liv.

Jag har långsamt bytt ut min förtjusning för 35:an mot 50 mm. Den passar mig lite bättre just nu.

Eders Hängivne Analogfotograf

PS
Det blir nog mycket 4x5" i sommar också. Kan inte låta bli att ha roligt =) 

Strategibyte igen

Om att ändra sig

Ombytlig är inte ett signifikativt drag hos mig. Men jag brukar fortsätta att fundera över mina beslut. Efter att jag fattat dem. Så nu har jag ändrat lite i mina tidigare beslut om hur jag ska utvärdera de sex olika svartvita ISO400-filmerna jag införskaffade i höstas.

Eftersom jag , när utvärderingen är klar, kommer att köra den film jag anser bäst i min arbetshäst, Zeiss ZM, så vore det ju illa om inte alla sorterna fick gå genom den också. Så nyss beslutade jag mig för att en rulle av varje sort ska få bo i det kamerahuset också. Första rullen satte jag in igår. Det blev en Fomapan 400 som jag kör nominellt på ISO400. Det kan ju även vara intressant att jämföra hur filmerna blir bakom Zeissoptiken mot Zuikooptiken. Jag förväntar mig inga stora skillnader där, men i alla fall. Utvärderingen blir ju ändå väldigt subjektiv. Det här är ju ingen vetenskaplig studie. Jag letar efter karaktär i filmen som passar min bildstil samt att kartlägga olika filmers karaktärer så att jag vet när en film kan passa in på ett specifikt projekt. Huvudsyftet är fortfarande att få fram en alternativ standardfilm till den jag hittills använt, Tmax 400.

Primär fotoapparat

Eders hängivne

PS
Jag har förstås även omvärderat mitt beslut att lämna analogfotografin som jag meddelade den 1 april. Beslutet varade bara den dagen. Nu är jag tillbaka i den kemikaliska fotografins underbara värld igen.