Pro Memoria
Kvalitativt mörkrumsarbete
Om att välja stil på sina bilder
För några år sedan såg jag en utställning på Arbetets museum i Norrköping som hänförde mig. Bilderna visade vardagen för en beriden matador, hur han tränade med sin häst, förberedelser inför tjurfäktningen och det vardagliga livet på gården. Rejoneo är namnet på denna form av tjurfäktning. Bilderna var mycket vackra och lockade till detaljstudium. Jag har inte sett så vackra printar sedan dess. Djupt varmsvart svärta (tänk mörkt mörkbrunt men inte mörk choklad) på vitt papper. Jag kommer inte ihåg om detta var digitala printar eller mörkrumsprintar men jag misstänker att de riktigt stora bilderna var digitalt printade från negativ. Säkert var dock att bilderna var fotograferade analogt, d v s på film.
Efter mycket experimenterande med olika kombinationer av fotopapper och framkallare har jag till sist fastnat för en kombo som passar mig, och som i någon mån liknar det uttryck jag såg på Arbetets museum. Jag har kommit att gilla Ilfords Multigrade RC warmtone med pärlyta. Jag gillar inte högblanka bilder och matt fiberpapper som jag kört mycket tidigare har jag tröttnat på lite. Det är svårare att få kontrasten dit man vill med matt fiber men den återhållna glansen i pärlytan och lättheten att styra kontrasten dit man vill har fått mig till att fastna för det.
Sen är det ju det där med framkallare. För ett par år sedan gjorde jag ett större test av olika fotopapper, både plast- och fiberpapper. Jag använde samma negativ till alla, just för att kunna jämföra resultaten och få en inblick i hur olika papper kan ge samma bild olika uttryck. Jag använde då samma framkallare till alla papper, Compard MC Dev, och resultaten skiftade verkligen. En intressant studie som jag delat med mig av för klubbkompisarna i Analogfotograferna Stockholm.
Nu har jag alltså även testat olika framkallare på detta enda papper, Ilford MG RC Warmtone. Samma negativ som tidigare har fått framkallas i Moersch ECO 4512, Tetenal Variobrom WA, Ilford Harman warmtone och Compard MC dev. Resultaten blev olika men inte så markant olika som tidigare. Mest olik blev Moersch ECO som gav en fullständigt neutral bildton på detta warmtone-papper. De andra tre blev olika men inte så mycket som jag trodde. Variobrom WA gav en verkligt djupt varmsvart ton. I min ögon riktigt elegant och vackert. Harman warmtone något ljusare varmsvärta och till sist MC Dev ännu något ljusare. Men skillnaden mellan dessa tre på samma negativ är ganska liten och jag misstänker att bildens motiv kommer att sudda ut skillnaderna mellan bilder kopierade i dessa tre. Hur som helst, jag kommer att delta i klubbens båda utställningar i år och jag kommer att använda samma kombo inom varje utställning. Till att börja med blir det bilder framkallade i Tetenal Variobrom WA. Som ett brev på posten kommer några paket MG RC warmtone-papper nästa vecka från Silverprint i England. Billigaste stället för Ilfordpapper som jag hittat.
Nu gäller det bara att välja bilder till vårsalongen. Och då är det viktigt med vackra kopior, tycker jag. Bildinnehåll också förstås...
Eders Hängivne
PS
Moerschen kommer jag nog att förbruka på kopior till familjebilder som ska spridas inom familjen. Den är inte bara miljövänlig, den är ekonomisk också. Räcker länge trots blandning 1+14. Och till dessa bilder tar jag vilket papper som helst jag råkar ha hemma, men troligtvis Ilford MG RC DeLuxe som jag har en hel del av.
Återstart i mörkrummet
Att få ändan ur vagnen
Äntligen fick jag tummen ur och började köra i mörkrummet igen efter nästan ett års uppehåll. Det kändes skönt att takterna sitter i och ingen ringrost har grott sig fast för hårt. Det var också första gången jag på allvar använde mitt uppgraderade mörkrum. På nyårsafton körde jag första passet men blev inte nöjd med de två kopior jag tog fram då. Jag gjorde bilder från ett lånat negativ (från Finland). Jag använder nu ett tag Ilford MG RC 44M warmtone pearl. Första passet körde jag med Moersch Eco framkallare men varmtonen uteblev. På Nyårsdagen testade jag istället med Tetenals Variobrom WA varmtonsframkallare. Tonen blev lite varmare men inte tillräckligt. Jag gjorde en kopia med samma papper (ur samma kartong) för några år sedan och den blev så tjusigt varmsvart som jag vill ha mina bilder. Men jag minns inte vilken framkallare jag använde! Det kan ha varit Dektol men mest sannolikt var det Compard MC. Jag måste helt enkelt hitta tillbaka till den kombination som gav de fina kopiorna. Jag förmodar att Ilfords varmtonsframkallare borde ge det väntade resultatet på Ilfords papper så jag har beställt ett par liter för att prova. Funkar inte det får jag försöka igen med Compard MC.
Här är några av den senaste veckans alster från mörkrummet. (De första digitala bilderna på flera månader). Samtliga bilder är ännu oretuscherade.
Bakgata i Montreal
Place des Arts i Montreal
Interiör från Aula Medica i Solna
Gatufoto på landet. Café Rosenhill på Ekerö.
Jag har tänkt mig att kopiera mina bästa bilder till en portfolio i storlek 30x40 cm (12x16"). Hittills har jag identifierat ca 150 negativ som jag vill kopiera (av de ca 16.500 jag tagit sedan hösten 2009). Så vintern och våren är bokad, om jag säger så =)
Eders Hängivne
PS
Det blir inget PS den här gången =)
Mörkrum 2.0
Om att uppgradera sig
Arbetet i mörkrummet går i vågor.Ibland är det intensivt, ibland går det långa perioder utan att en enda kopia tas fram. Kanske beror det på att mitt mörkrum är för litet. Det inryms i en toalett på 1,25 x 2 m. Där samsas jag med handfat, toalettstol och dusch. Det är obekvämt att arbeta i det helt enkelt.
Fram till nu har jag haft två skålar på ett litet sidoskåp, framkallning och stopp där stoppet hängt lite på kanten av bordsskivan. Fixet har balanserat på handfatet och sköljen har skett i handfatet. Förstoringsapparaten har stått på ett sånt där rostfritt matberedningsbord med hjul och alla tillbehör inklusive timern har legat i en utdragbar låda under bordsskivan. Kompakt. Papper som ska användas har fått ligga på toasitsen.
Uppgraderingen består i att jag skaffat Novas framkallnings- och sköljtankar för storlek 30x40 där man framkallar och sköljer vertikalt i stället för horisontellt i ett kar. Tankarna tillsammans behöver bara 30x45 cm bordyta och det är flera cm mindre än det bord jag har. Jag hade flera checkpunkter jag ville ha svar på först innan jag beställde men allt föll på plats och beställningen gick iväg till Photax i Nybro. Dagen efter kom hela härligheten till ett utlämningsställe i grannhuset.
Själva förstoringsapparaten har jag inte uppgraderat mer än att jag skaffat en ny fyralinjalers avmaskningsram för 30x40-papper. Det kommer fortsättningsvis att vara den största storlek jag kan kopiera hemma. Tidigare kunde jag knappt köra 24x30 p g a handfatets storlek.
Jag räknar med att det blir lite mer jobbat i mörkrummet hädanefter.
Eders hängivne
PS
Flera olika 30x40-papper är på väg från Tyskland och landar nog i klubblokalen under veckan. Då blandar jag min nya framkallare från Moersch, Eco 4812, och kör de första kopiorna.
UTSTÄLLNING
Stockholms färskaste fotoklubb ställer ut
Analogfotograferna Stockholm bildades den 1 maj 2013 av fyra avhoppare från Midsommargårdens Fotoklubb samt ytterligare en analogfotograf från Kalhäll. Fem medlemmar var förstås en blygsam start och den första styrelsen fick bestå av endast tre ledamöter. I början höll klubben till i en nedlagd Konsumbutik i Hägersten men växte strax ur lokalen och flyttade till Kungsholmen mellan jul och nyår 2014. Där delar klubben lokal med Unga Forskare och har tillåtits bygga ett mörkrum från grunden som båda föreningarna använder. Under våren 2015 har anslutningen av nya medlemmar varit massiv. Ja, nästan lavinartad. Mer än 50% av klubbens medlemmar har tillkommit i år och idag består klubben av 57 medlemmar varav 14 är kvinnor. Ändå är det några som lämnat oss av naturliga skäl som t ex flyttning till annat land eller studieort.
Utställande fotografer kommer också att visa den utrustning de använt för att ta sina bilder.
Välkommen!
Eders Hängivne
PS
Det finns fika att köpa båda dagarna
Ajöss analogfotografi !!
Nu har jag fått nog
Efter flera år av analogt fotograferande med gamla fina kameror har jag till sist varit tvungen att inse att det drar för mycket pengar att ligga på topp i den analoga världen. Många filmer dras in, fotopapper blir allt dyrare, det blir allt svårare att se vad jag gör i mörkrummet. Och efterarbetet tar tid från fotograferandet!
Leica M3 från 1955
En del av de gamla kamerorna ska jag behålla som ett kärt minne. Kanske jag låter slutaren gå lite då och då av nostalgiska skäl. Ljudet är fortfarande musik för mina öron. Utan film i kamerorna kostar det ju inget. Men många av dem ska bort.
Rolleiflex 3,5B Automat från 1954
Jag välkomnar till sist den digitala tekniken vars stora fördel är att den kostar bara inköpet, sen är det nästan gratis. Och eftersom jag har haft dumheten/klokheten att redan ha köpt på mig ett par duktiga kameror behöver jag inte ens köpa något mer. Jag har allt jag behöver. Nu behöver jag bara ta bilder och koncentrera mig på att de ska bli bra. Länge leve automatiken som ger mig frihet i skapandet! Och för att ytterligare ge mig tid till fotograferandet ska jag fortsätta som om jag tog bilder på film. Sparsamt med bilder, alltså. Jag kan tillräckligt mycket för att inte slösa tid på att ta många bilder som sedan måste sorteras och behandlas i timtal. Det analoga har lärt mig för livet. Det enda jag behöver är nya ögon att se med.
Fujifilm X100 från 2011
Det digitala är framtiden. Så länge det varar innan nästa steg i fotografins utveckling.
Eders Hängivne
PS
Man kan se det som så att jag förbereder mig för pensionen då det inte kommer att räcka med att bara övergå till välling för att få råd med film, papper och kemikalier.
PPS
Om ni mot förmodan ser mig med en analog kamera ute på stan så är det bara fejk eller ett temporärt återfall av nostalgi. Det går nog över.