Canon Dial 35

På 60-talet var det tydligen högsta mode att låta en kamera se ut som en telefon. Något som mobiltelefontillverkarna kanske omedvetet plockade upp långt senare, fast tvärtom. Många kameramodeller hade ett ”elektriskt öga” för ljusmätning och exponeringskontroll som såg ut som en nummerskiva runt objektivet. Canon Dial 35 blev en kultkamera med tiden och är fortfarande eftertraktad för samlare och fotografer. Den är rolig att fotografera med. Jag har nyss avslutat en rulle. Det har tagit större delen av året att ta alla 72 bilder som får plats på minneskortet. Tyvärr misstänker jag att batteriet har gett upp under tiden. Eftersom originalbatteriet inte går att få tag på längre (kvicksilver) så blev det adapter + zink/luft-batteri. Säljaren menade att det ska hålla ett år men mitt har nog gett upp mycket tidigare. Det var bara 0,2V kvar i det när jag tömde kameran på film. Batteriet går inte att byta utifrån utan man måste öppna kameran. Nu går det nog att köra manuellt om man bara vet om att batteriet är slut. Men hur vet man det? Jag tror jag anade hur det låg till när visaren i sökaren inte reagerade när jag tryckte på utlösaren. Den ska normalt visa vilken bländare man får med den inställda tiden. Nå, jag får väl se hur länge batteriet höll när jag får tillbaka filmen. Mera film ska den defintivt få men då ska jag ha bättre koll på batteriet.

Bilden tagen med Canon Powershot A80, 400 ISO

Jag är digital ibland =)

Ny fågel Fenix - Rollei

Rolleiflex kommer att leva vidare då DHW Fototechnik GmbH har köpt resterna av Franke & Heideckes produktion i Braunschweig och startar om med följande affärsidé:

”Produktion, Reparatur und Vertrieb von Feinwerk und optischen Geräten”

Enl. källan gfw Photo Publishing ska det byggas dubbelprojektorer Rolleivision av typerna Dual P och Twin och Rolleiflex TLR som kan konfektioneras av kunden. Möjligen siktar man på att återstarta produktion av Rollei 35 igen gissar gfw.

Så nu är det muntert i Vällingby igen =) Kanske jag kan komma över en ny 2,8FX och hinna ta några bilder innan jag går över bron. Och där är Leica M9 i en lägre prisklass.

Självläkande kamera - undrens tid är inte förbi

David Ben Gurion lär ha yttrat att ”den som inte tror på under är inte realist”.  Det sa han under eller efter sexdagarskriget. Han skulle nog flina belåtet åt det jag har att berätta nu. Ni som följer min blogg kommer säkert ihåg min gatufotoflopp i somras då jag spenderade ett ansenligt antal timmar med att gatufotografera med min Olympus 35 RD. En hel film gav till sist bara åtta rutor. Slutaren hade gett upp efter ruta åtta. Och de bästa bilderna var förstås efter det =) Stig-Ove Larsson skrev till mig nyss för att fråga om varianterna av denna kamera så jag fick anledning att ta fram den. Jag är ju som jag är och kunde förstås inte låta bli att testa igen. Nu fungerade den! Vid upprepade försök dessutom. Och jag har inte bett till Gud för kameran heller. Men ok, automatiken tillät inte att göra en exponering på kortare tid än 1/125s utan berättar diskret för fotografen att ”du är en idiot om du försöker ta en bild på den här tiden i detta mörker”. Jag sätter nog i en rulle i kameran och försöker igen.

Bilden tagen med Canon Powershot A80

Retrokameratips emeritus 2

Nu har turen kommit till lite kostsammare retrokameror som går att hitta för lite mer pengar än kamerorna i det förra tipset. Nu som då har jag satt upp kriterier för att presentera några modeller för den som vill ta nästa steg i retrokameravärlden. Den värld som slutar vid nyår 1960 =)

• Normalt handhavande. Inte för enkelt, inte för svårt. Lite mer att ratta på än tider, bländare och avstånd gör inget.
• Vanligt förekommande på auktionssajterna.
• Medium prisläge. Mellan 200 och 2000 SEK
• God filmtillgänglighet, d v s 120- eller 135-film

I det här segmentet finns det fortfarande en del att välja på. Några gamla godingar hamnar dock i nästa inlägg för finlirarna. De som fotar analogt som livsstil och är nördiga i det. Det kommer också ett fjärde inlägg för specialisterna för den som är intresserad av en överkurs. Se det bara som en trailer så länge =)

Rolleiflex kan man bara inte komma förbi i denna klass, även om en del modeller kommer att hamna i nästa inlägg. Tidiga Rolleiflex och Rolleicord ligger prismässigt väl till med priser som varierar inom mina krav men förekommer inte så ofta. Extremt fina exemplar kan dock skena i pris. Rolleiflex Standard och Automat hamnar här. Tidiga Rolleiflex 3,5A och B återfinns också i det här prissegmentet och priset varierar som regel ganska mycket. Fr om Rolleiflex 3,5C har modellerna exponeringsmätare och då går priserna upp. Alla modeller av Rolleiflex 2,8 ligger oftast över 2000 kr så jag utelämnar dem. Alla modeller av Rolleicord hamnar i den här prisklassen och det går att göra fina fynd.

Rolleiflex Automat

Zorki har prisvärda mätsökarkameror i den här priklassen och oftast i den nedre delen. De förekommer flitigt på sajterna i alla modeller med varianter. Zorki 1 till 4 handlar det om. De är också enkla att datera då fabriken använde ett serienummersystem där de två första siffrorna var årtalets två sista siffror. Undantag finns runt 1959 då sifferserien inte räckte till men i huvudsak stämmer det. Fr o m Zorki 4 får man se upp med årtalet. Den tillverkades både före och efter 1960. Fråga efter serienummer om det inte framgår av auktionen.

Zorki 4

FED har också ett par modeller med olika typvarianter. FED1 (alla typer) och FED 2 (t o m typ D) ryms inom vår tidsperiod. De är robusta kopior av Leica och mätsökarkameror.

FED 1 typ D

Argus C3 är en amerikansk mätsökarkamera som var enormt populär på andra sidan Atlanten. Den var tänkt som en amerikansk variant av Leica. En mästare får många efterföljare. Kameran liknar mest ett 3 dl mjölkpaket men har kultstatus. Förekommer ganska ofta på sajterna och slutar ofta under tusenlappen.

Exakta Varex IIa är en annan ganska vanlig modell på sajterna. Den har utbytbar sökare och man kan hitta modeller med ljusschakt istället för prisma. Tillverkades i slutet på 50-talet.

Exakta Varex IIa

Zeiss Ikon Contaflex introducerades på 50-talet och förekommer flitigt på sajterna, särskilt tyska ebay. Contaflex finns i flera varianter förstås. Zeiss var mästare på att skapa varianter. Modell I till IV är de vanligaste i retroklassen och priserna varierar väldigt mycket. Ibland kan man göra fynd i instegsklasspris men det är vanligare att hitta dem i det nedre delen av denna mellanprisklass.

Contaflex II

Ytterligare Zeiss Ikonmodeller som är top-of-the-line är Super Ikonta-modellerna som är mellanformats mätsökarkameror. Mycket trevliga att fota med. Introducerades på 30-talet och producerades långt in på 50-talet.

Zeiss Ikon Super Ikonta 532/16

Voigtländer Vitessa är en annan 50-talsmodell som finns ganska ofta på sajterna. Titta speciellt på modellen med ladugårdsdörröppning.

Leica med gängfattning kan hamna i det här prisintervallet om man har tur men jag går inte in på dem närmare. De flesta hamnar dock i nästa prisklass. Men de är vanliga auktionsobjekt.

Dags att avrunda det här inlägget som har varit allt annat än heltäckande för den här prisklassen och vanliga kameror däri. Bara en liten aptitretare för den som vill fortsätta med mer intressanta retrokameror.

Glöm inte att fråga säljaren många frågor om du vill ha en kamera som fungerar och går att ta bilder med. Det vore förstås kul att träffa dig med en retrokamera på stan medan du tar bilder =) Om jag ser dig kommer jag och hälsar och pratar.

Update

Jag hade ju glömt Zeiss Ikons Super Ikonta! Nu är den med.

Schabbel i spurten

För nytillkomna läsare vill jag först berätta om mitt nyårslöfte som består i att köra minst en rulle film i alla mina fungerande kameror avsedda för film som jag äger eller skaffar fram till den sista november 2009. Bildexempel ska vara uppladdade före nyår och som bevis för mitt roligaste nyårslöfte hittills i livet finns två bilder från varje kamera i albumet Nyårslöftet 2009. Kanske. Crimson har schabblat bort en av mina nyårslöftesfilmer. Jag har fått någon annans film och bilderna på den har inget intresse för mig. Crimson har lovat att leta reda på filmen. Misslyckas de så får jag ta en ny. Men det börjar bli ont om tid. För en vecka sedan hade jag två kameror kvar och jag kände mig mycket konfident att hinna med allt. Nu i veckan fick jag två kameror av pappa som naturligtvis räknas in i löftet. Egentligen fick jag tre men den tredje går det inte att få tag på film till utan jag måste specialtillverka en adapter för att kunna köra 120-film i den. Dessutom har den ena av två slutartider gett upp medan jag provade den. Synd, för hela kameran är i övrigt i mint condition. Och ändå är den från mitten av 20-talet. Den ser faktiskt oanvänd ut! Just nu betraktar jag den dock som icke fungerande eftersom jag inte kan köra en film i den. Än.

No 1A Pocket Kodak. 1920-tal. 130 mm/f7,7  T, B-1/50s 116-film

Nästintill mint condition.

De två första är av märket Franka, den ena är en Solida I och den andra en Solida III. Båda daterade till 1954 och således årsbarn med mig själv. Båda ska ha 120-film och Solida I är nu laddad med en Fomapan 400 och Solida III med en Portra 160NC om vardera 12 bilder. Tolv bilder försvinner fort om jag ger mig ut en eftermiddag så det ska normalt inte vara något problem. Värre blir det om jag måste ta om rullen i Chinon CP5. Så jag hoppas att Crimson hittar rullen...

Franka Solida I (1954). 75 mm/f5,6   B-1/200s   120-film
Mycket god kondition

Franka Solida III (1954). 80 mm/f2,9   B-1/250s   120-film
Mycket god kondition

PS

Nu kanske det är mer begripligt att jag inte fotar så mycket digitalt. Men jag använder i alla fall min D80 till att dokumentera mina gamla kameror =)