Smygfotografering med en Rolleiflex

En Rolleiflex är ju inte särskilt diskret till det yttre. En kontaktskapare och samtalsöppnare är den därför. Många trevliga samtal har jag haft med människor jag mött som reagerat på att jag använder en Rolleiflex och inte kör digitalt. Men det går att fotografera diskret med en Rollei också. Centralslutaren är t o m tystare än en Leica och den inbyggda periskopfunktionen är det bara TLR-kameror som har. Här är ett bildbevis direkt ur Rollei Handbook från 1954.

Det går naturligtvis att göra det runt hörn också! Och i trängda lägen där man annars måste sikta med händerna och chansa! Det spelar ju ingen roll åt vilket håll man lutar kameran. Den ger 6x6-bilder under alla förhållanden =)

Som om livet inte redan är besvärligt

Eller

Hur man kör 135-film i en Rolleiflex utan Rolleikin

Jag har länge gått och funderat på att köra 135-film i min Rolleiflex. Men jag vill inte köpa det ofta dyra tillbehöret Rolleikin för ändamålet. Dessutom är det bara sporadiskt förekommande på ebay så när de dyker upp skenar budgivningen. Egentligen tycker jag det är att skända en mellanformatskamera att köra småbild i den. Dessutom tar ju filmen aldrig slut! Man har ju vant sig vid att ta tolv bilder och sen byta rulle.

Nå, jag gjorde en hybrid =) Jag klippte av en 135-filmsremsa lika lång som en 120-film (815 mm) och tejpade fast den på ett bakpapper för 120-film och rullade min egen film. Det var svårt att centrera den i mörkret så jag får väl se hur det gick om ett tag. Jag kommer att få bilder i formatet 35x60 så det blir ju fortfarande en sorts mellanformat. Om än med perforering och bildnummer i kanterna.

Den färdiglindade rullen. Det är en Tmax 400 under Tri-X-papperet. Nu sitter den i Rolleiflexen.

PS

Jag har förresten gjort tidernas fynd för min Rolleiflex hos Sergel Foto. Ett formidabelt udda och extremt sällsynt tillbehör som jag kommer att testa inom kort. Håll utkik!

Eders förbundne

Mellanformataren

Antikrunda

-14°C och ett krånglande batteri. Motorvärmare på. Imorgon kväll åker jag till Finspång för att jobba ett par dagar igen. Men jag vill testa att bilen startar och går snällt till dess. För om den inte gör det måste jag ha tid att fixa det.

Den startar och jag drar iväg en tur för att ladda tillbaka det som starten drog ur. In till city åkte jag och fick för mig att gå in till Rajje på Sergel och ägna mig åt lite fotoarkeologi. Eller en privat liten Antikrunda på Kungsholmen. Jag säger arkeologi för Rajje har ingen riktig koll på vad han har och vi gräver bokstavligen i skåp och hurtsar och tittar djupt på hyllor. Som att leka ”gömma nyckel” där man bränns hela tiden utom om man går ur affären. Lager på lager av olika kamerala tidsåldrar genomsöks och se vad vi fann! Vilka fynd!

En obruten förpackning 116-film. Den lär passa till min No1 Pocket Kodak som står hemma och suckar efter att bli använd.

”Develop before January 1st 1934”. Utgången. Men det ska nog gå. Nä, Rajje vill inte sälja den utan att först fråga kollegan. Hm. Morr.

Förutom lite påfyllning av oanvända blixtlampor (jag kollar alla fotohandlare jag besöker) fann jag denna lilla blyga goding långt bak på en hylla högt upp. Den kunde inte dölja sin skönhet för mitt vana öga.


Den ser stor ut här men är mindre än min plånbok

En Contessa Nettel Piccolette De Luxe ” in voll funktionstüchtiges zustand”. I tobaksbrunt läder. Sorry ladies. Det här är sexigare än vilken skön kvinna i läder som helst. Den dyker upp i katalogerna 1924 till ett pris av 870 franc och jag gav 350 kr för den. Snacka om antikfynd! Jag fick ingen film på köpet men jag har ju frysen full så jag är inte ledsen för det. När jag kom hem och undersökte skönheten med en avslöjande ficklampa kunde jag konstatera att bälgen läcker lite så det ska lagas innan en Macocolor 200 åker in i magen på den.

Rajje rotar vidare. Han har fått säljvittring. Jag frågar lite om grejer till min Rolleiflex och då spinner han loss! Han är ju Rolleikunnig! Och milda makter vilka skatter han har! När Rollei Sverige la ner köpte han hela reservdelslagret. Här finns fabriksnya grejer till halvsekel gamla kameror. Jag ställde några specifika önskemål och Rajje lovade kolla i källarn och hemma. Så nu måste jag dit igen om nån vecka för att se om han hittade ”mina” önskemål. Och kanske få köpa den där filmen från 1934...

Om du funderar på att skaffa en retrokamera snart så ta en titt hos Rajje på Bergsgatan 3, Kungsholmen, Stockholm innan den sista januari. Då stänger han för gott och troligtvis kommer det som finns kvar att dyka upp på LP Fotos auktioner till högre priser. Och är du ute efter en Rolleiflex så ämnar han reperera/serva alla sina och sälja. Ställ dig i kö.

Bengan har ju klämt ur sig kunskapen om den bästa Leican efter en gastkramande bloggserie och påtryckningar på Ellens. Det var lite lättare att få ur Rajje vilken den bästa Rolleiflexen är. Ögonen lyste varmt och svaret kom precist på hans speciella ordkarga manér. 3,5F med Planar. Knivskarpt objektiv.

Eders upprymde

Mellanformataren

Den bästa kameraväskan

De flesta har väl konstaterat att en kameraväska aldrig kan bli för stor. Under många år hade jag en som rymde mina båda Chinonhus, två objektiv, blixt, filterhållare och ett antal filter plus ett par rullar film. Nu rymmer samma väska en Leica M3, en FED 1, fem objektiv, två exponeringsmätare, filter och motljusskydd och flera rullar 135-film på samma utrymme. Mätsökare tar ju lite mindre plats =)

När jag skaffade en digitalkamera för ett par år sedan köpte jag en sån där axelremsväska som på mindre än ett år fylldes till brädden med objektiv och tillbehör såsom blixt, batteripack, filter, motljusskydd och gud vet allt vad som ryms i den. Det är en Gordisk knut att lösa varje gång man ska ha något =)

Så började jag intressera mig för gamla kameror och köpte därför en värstingväska från 70-talet bara till mina mellanformatare. Den blev också snart full med prylar. Och allt fick inte plats...

En Nikon EM som jag köpte på Tradera levererades i en liknande kameraväska som jag hade från början. Nu är de alltså fyra!

Och ändå står mer än halva kamerasamlingen kvar i bokhyllan!

Det hör till saken att jag avskyr att bära på väskor. I början av min karriär reste jag mycket mer än jag gör nu och lärde mig snart att resa med lätt packning (för att man inte skulle behöva vänta på bagaget på flygplatserna).

Så vad ska jag med en massa kameraväskor till?

Och hur gör jag när jag ska ut och fotografera?


 

Jag tar en kamerarem och går!

Den bästa kameraväskan är den som stannar hemma!

Man behöver ju bara EN kamera, ETT objektiv och EN film.

Nyårslöftet - en framgång

Alldeles nyss tog jag den sista rutan i den sista kvarvarande kameran som omfattades av nyårslöftet. De här är nog det första nyårslöftet jag någonsin hållit i hela mitt liv =)

Det handlade om att jag skulle köra minst en rulle film i alla mina kameror för film som jag ägde vid förra årsskiftet och dessutom alla (fungerande) som jag fått eller köpt fram till den sista november i år.

Här är en av de första bilderna och en av de senaste. Den sista rullen ligger i ett brev till Crimson.




Taget med Zenza Bronica S2A




Taget med Canon Dial 35