Pro Memoria
Fler bilder från vinden
Nu är jag helt färdig med ommontering av diabilder till kompaktramar. 3264 st diabilder är min hela produktion. De första 200 är dock inte ommonterade. De är halvformatsdia (18x24) och jag har inte hittat kompaktramar till det formatet (än).
Här kommer lite smakprov från vinden igen.
Windsurfing utanför Tversted i Danmark 1992. Det blåste friskt den dan. En del på min kamera blåste bort och försvann i sanden. Inget vitalt dock.
Siesta 1985 i Skånes djurpark
Äldste sonen Pehr 1986 på Danska västkusten.
Världens tredje äldsta olivträd finns på Naxos 1995.
Se hela härligheten i mitt album Bilder från vinden
Karriärbyte
Om jag någonsin tröttnar på att vara ingenjör ska jag bli förläggare. Jag förlägger saker hela tiden och spenderar en försvarlig tid varje vecka med att leta rätt på dem. Min fru är likadan så ni kan tänka er hur det ser ut i lägenheten när vi går omkring och letar efter varandras saker. Nu har vi, visa av erfarenhet, lärt oss att allting dyker upp förr eller senare när man minst letar efter det. Som en vän som kommer på ett oväntat besök och säger ” Ville bara titta in och säga hej”. Både vännen och den saknade saken tar vi genast hand om. Saken placerar vi på ett riktigt smart ställe och vännen vid köksbordet. Det visar sig oftast att vi är översmarta och saken är försvunnen igen nästa gång vi tänker använda den. Som väl är ligger alla mina fotogrejor i kameraväskan. Den står alltid framme på mitt kontor så den förlägger jag ”aldrig”. Men det händer att jag glömmer den i bilen och det är kritiskt. Då kan det hända att jag får sakna den väldigt länge och Fotosidan får plötsligt en ny medlem med en D80, fyra objektiv och en blixt.
Om det skulle hända går jag in i min permanenta förläggning och drar nåt gammalt över mig. Då är livet slut.
Förläggare behöver jag inget gesällbrev för att bli. Jag är redan en mästare.
Skåda här ett tidigt foto av ingenjör Meldert under sina förstudieår. Skeppsbyggnad för nybörjare var ämnet på denna lektion. Lägg märke till den ännu inte förlagda boken. Glasögonen är rekvisita utan glas. Ett slags intelligensprotes men mycket respektingivande.
Lilllbrorsan hälsar på
Tänkte ta en paus i bloggen ikväll men skriver några rader ändå. Lillbrorsan är i Stockholm några dagar med husvagn, fru och hunden Primus. De bor på campingen i S:a Ängby, ett stenkast från där vi bor. Om lillbrorsan finns det mycket att berätta men inte nu och här.
Här en komplett bild av hela syskonskaran. Lillbrorsan är den glade skiten till vänster. Det fina hårsvallet är numera utbytt mot en skinande skalle.