Kort porträttsession

Min fru var riktigt riktigt i stöten igår. Jag fick fotografera henne! Efter en stunds kontemplation på var sitt håll med gårdagens utflyktsbilder (efter den värmande soppan) fick jag henne att posera med sin nya hatt på kvällskvisten. Hon har sytt den själv.

Smakprov. Några till lägger jag upp inom kort i albumet Porträtt.

Hatten är broderad på toppen

Avvand

Tänk så fort man vänjer sig. Det som förr satt i ryggmärgen är som bortblåst. Den inlärda reflexen är borta. Visst är det helt naturligt och självklart att dra fram filmen på en analog kamera? Under veckan har jag tagit två rullar svart/vitt. En i min Brownie och en i pappas Zeiss. Bara för skojs skull. För att se om det blir nåt. Jag fick ju gammal film av pappa också så nyfikenheten kostar bara framkallningen. Jag vet inte hur många bilder jag tagit men helt klart fler än man kan få in på en rulle. Jag kommer på mig själv förstås och bannar mig. Jag GLÖMMER att dra fram filmen! Drygt hälften är nog ok men resten är nog antingen överexponerade eller perfekta dip- eller triptyker på en och samma ruta. Första dagens misstag var väl ok men att glömma det på bara några dagar? Jag är nog färdig för senilhemmet.

Jag skrev ett mail till frugan från jobbet och sa att jag kommer hem tidigt idag. Hon svarade med att då kan vi åka ut och fotografera! HON tar initiativet! Jag satt ner och dånade inte av. Mycket riktigt blev det en fotosession ute på Drottningholm idag. Det var kyligt och blåsigt men det blev några bilder. Och soppa att värma oss med när vi kom hem. Här är några bilder ur högen. Vädrade klenoderna också men de filmerna ska framkallas först.


Paradis för ekorrar


Någon är nog hemma. Flaggan var uppe.


Fru fotograf.


Kinas paviljonger.

Caféet stängt för säsongen.

Icke tycka om turist. Tycka turist trist.

Träffade Gud idag

Visserligen hade jag varit i kyrkan idag för att tuta i mitt horn till Guds ära tillsammans med de övriga i Immanuel Brass. (Jag älskar brassmusik och eftersom jag är sån att jag gillar musik bäst när jag får göra den själv så blir det gärna så att man hamnar i ett sammanhang där man spelar för andra som lyssnar.) Men det var inte där i gudstänsten Han mötte mig. Det var inget större fel på gudstjänsten men den passerade ganska oförmärkt trots att det var Tacksägelsedagen idag. Efter gudstjänsten tog jag tunnelbanan tillbaka hem. Det skulle vara höststädning i bostadsrättsföreningens gemensamma plätt mark idag. Jag hade bilen i Råcksta pendelparkering.

Det var där Han mötte mig.

Direkt jag kom in i parkeringshuset såg jag altartavlan längst in och kunde inte slita blicken från den. Jag la in hornet i bilen och gick, eller snarare, drogs djupare in i parkeringshuset mot tavlan. Den tog lite andan ur mig och där tackade jag till sist Gud för den vackra hösten och dagen och allt annat man kan vara tacksam för. Verkligen ett udda ställe att möta Honom på.

Klicka här för att se den större, förstora och tryck sen F11 för att få den totala upplevelsen.

Jag hade fel...

Den där rubriken lockar nog läsare. Vi älskar ju när andra gör fel. Pappa kom igår för att hämta hem mammas laptop som jag ”renoverat” genom en komplett ominstallation. Den var seg som knäck men har fått nytt liv och svarar på alla klickningar inom rimlig tid igen. Nog om det även om det var pappas huvusakliga ärende.

Pappa studerar manualen till Brownien. 

Med sig hade han också den kamera som jag bett att få låna av honom. Det var där jag hade fel. I ett tidigare inlägg angav jag att det är en Zeiss Ikon Ikonta B. Det visade sig vara en Zeiss Ikon Nettar 515/16. Nu spelar det ingen roll för mig. Oaktat vad den heter så var det den första kamera jag någonsin fotograferade med. Det var den som var med på min första skolresa i andra klass. Här är den välanvända klenoden som pappa köpte ca 1955 och som fortfarande fungerar utmärkt. Förmodligen i lycklig frånvaro av elektronik. Sorry alla elektroniknissar. Mekanik är kungen av ingenjörsvetenskaperna.

 

Som extra bonus hade han rensat frysen från gammal film också. Jag fick dom för att testa i min nya Brownie och i Zeissen. Två sv/v och ett helt koppel med både positiv och negativ färg. De båda sv/v laddades genast i klenoderna för att så småningom testas. Överraskande nog passade 120-rullen i Brownien direkt utan att först spolas över på en 620-spole eller modifieras. Här är bildbevis på laddningen.

 

Dito Zeiss

Nu är det bara att vänta på soligt väder. Med en Agfaportho på 25 ISO så får man räkna sekunder vid exponeringen. För säkerhets skull har jag ställt in min gamla Chinon som jag köpte tillbaka av lillbrorsan (d.y) på 25 ISO för att få en vink om antalet sekunder. Man vill ju inte slösa film på dåliga exponeringar och det är första gången jag kör på så lågt ISO. ISO 200 satt förr i ryggmärgen men nu får man börja om. Testbilder kommer senare i höst. Håll utkik!

Första favoriten - Ingela Ring

Det är ingen ände på ettårsfirandet. Jo, förresten. Det här är nog det. Min första favoritbild är Ingela Rings Bilsemester med vidhäftad kommentar och beröm. Idag för ett år sedan placerades den i mina favoriter. Den är numera bortstädad p g a den begränsning i antalet bilder som man får ha som favoriter (100). Flera bilder har gått samma öde till mötes och det gör lika ont varje gång jag tar bort en. De har ju blivit mina vänner. Min egen konstsamling =) Det är inte av elakhet eller att jag tröttnat på dom, tro föralldel inte det, om du märkt att din bild är borta. Bara en tråkig nödvändighet.

Kontrar här med den av mina egna bilder som först blev någon annans favorit. Peter Frisk Hansen valde den och han är fortfarande ensam om det =) Synd att det var just den här. Har ju använt den i ett annat inlägg nyssens.

Så jag spär väl på med den senaste utvalda bilden för variationens skull. Olle Janson valde den.

Jag tog bilden medan min fru röjde på ett loppis på Muskö. Bilen bara stod där och flinade i solskenet

Nu får det vara slut på ettårstramset. Punkt.