Rolleiflex och de praktiska tillbehören 3

Här fortsätter serien om de praktiska tillbehören till Rolleis TLR:er.

Den här gången handlar det om motljusskydd och exponeringsmätare.

Motljusskydd är ju vardagsmat för alla men jag vill ju ändå vara så komplett som möjligt. Det är väl också dags att säga lite om Rolleis olika bajonettfattningar. Det borde ha varit med i förra inlägget då alla filter finns med olika fattningar. TLR:erna har fyra olika fattningar, I, II, III och IV. Det finns flera bajonettfattningar till andra modeller men dessa fyra är viktiga att hålla reda på för TLR:er. På de tidiga modellerna fanns det ingen bajonett utan man hade påstickstillbehör. Tillbehöret sattes på objektivets ytterdiameter medelst friktion.

Baj   I   För Rolleiflex Baby  (4x4) och för Rolleikameror (6x6) med Tessar,   Xenotar eller Triotarobjektiv.

Baj  II   För Rolleikameror (6x6) med Planar, Xenotar 1:3,5 och Rollei Magic.

Baj III  För Rolleikameror (6x6) med Planar, Xenotar 1:2,8 och Sonnar 1:4.

Baj  IV  För Rolleiflex (6x6) med Distagon 1:4

Motljusskydden då. Babyn (4x4) är något mindre kvadratisk storlek än 6x6-modellernas och den finns i både grått och svart, liksom kameran fanns i båda färgerna. Alla 6x6-modellers motljusskydd är, så vitt jag vet, svarta. Med ett undantag: Rolleilux, exponeringsmätaren som är integrerad med motljusskyddet. Den är kromad på utsidan och svart invändigt. Såvitt jag vet finns den bara för bajonett I då den inbyggda exponeringsmätaren kom redan från bajonett II . De tidiga 3,5 och 2,8 hade inte inbyggd exponeringsmätare men kunde byggas om, om man så önskade.

Motljusskydd 4x4, bajonett I

Motljusskydd 6x6, bajonett I

Motljusskydd med integrerad exponeringsmätare, Rolleilux, bajonett I


Mellanformataren

Varudeklaration: Nördinlägg

Rolleiflex och de praktiska tillbehören 2

Här fortsätter serien om de praktiska tillbehören till Rolleis TLR:er.

Filter

För svart/vit film finns olika färgade filter för att påverka olika färgers ton i gråskalan

Gulfilter är ju klassiskt. Mörkare himmel med framhävda moln. Gick man vidare till orange ökade effekten och med rött blev den dramatisk. Den färg som var samma som filtret blev ljusare grått.

Grönt användes för att ljusa upp bilder med mycket grönska.

Blåfilter användes för att förstärka stämningen i dimma.

UV-filter har en kontrasthöjande effekt. Eller snarare är det så att UV-strålningen har en kontrastminskande effekt som motverkas av filtret.

Infrarödfilter fanns också men dessa är sällsynta på auktionssajterna. För månskenseffekt och genomträngning av dimma och för många vetenskapliga ändamål.

Färgfilmer var inte så välutvecklade på den här tiden så olika färgkorrektionsfilter användes för att få riktiga och naturtrogna färger i bilderna i olika ljusförhållanden. Det fanns röd- och blåfilter i flera olika tätheter. R-filtren användes mot blåstick och B-filtren mot rödstick.

H1-filter är ett färglöst filter för dagsljusfärgfilm som undertrycker dragningen mot blått i vyer. Planar, Xenotar, Sonnar och Distagon-objektiven har samma verkan som ett H1-filter. Färgkorrektionsfilter behöver knappast användas idag. Korrigera kan man göra i Photoshop när man skannat filmen om det skulle behövas.

Det finns också gråfilter 2 och 4 för hårdvarumässig negativ exponeringskompensation i t ex extremt starkt ljus. När inte kamerans tider och bländare räcker till kan man sätta på ett sådant. Fungerar för både svart/vit och färgfilm.


 

Rolleipol. Rolleis polarisationsfilter. Släcker reflexer effektivt. Fungerar för alla typer av filmer.

För alla färgade filter för svart/vita filmer och polarisationsfilter måste man kompensera i olika grad för att få en riktig exponering.

Rolleisoft. Mjuktecknande filter som ”softar” bilden. Finns i två utföranden/styrkor, Duto 0 och Duto 1. Effekten blir bäst vid stora bländaröppningar och avtar med mindre bländaröppningar. Photoshoppande på hårdvarunivå =)

Bild tagen med softfilter men med liten bländaröppning. Effekten blir inte lika uttalad som vid stora bländaröppningar.

Mellanformataren

Varudeklaration: Nördinlägg

Litteratur för Rolleifans

Sedan jag köpte min första Rolleiflex förra våren har jag också samlat på mig en del litteratur om dess historia och andra nyttigheter. Nästan alla är inhandlade på Tradera eller ebay. Några få på bokantikvariat i Sverige (via Bokbörsen). Så här kommer ett fotografiskt boktips om en av fotohistoriens mest älskade kameror.

Rollei Annual

Det gavs bara ut tre årgångar av denna trevliga bok 1951-1953. Inledningsvis har den ett antal artiklar om kameran och dess användning men den största delen av boken är bilder från jordens alla hörn fotograferade av lyckliga Rolleiägare. Ett slags förhistoriskt FS, ty ingenting är nytt under solen. Vi tar liknande bilder fortfarande. Böckerna avslutas med data om varje bild såsom kameramodell, tillbehör som använts, film, bländare och tid mm.

Historia

Rollei TLR, The History av Ian Parker (Jersy Photographic Museum, 1992). Parker är en av auktoriteterna när det gäller Rolleikameror. I denna bok återges inte bara historien om modellernas tillkomst och utveckling utan också historien om företaget Franke & Heidecke. Där finns rikligt med porträtt, bilder på fabriker, prislistor reklamannonser mm.

Rollei 75 years av Claus Prochnow (1994). Boken består av två delar. Första delen beskriver Franke & Heideckes historia från långt innan dess födelse 1 januari 1920. Författaren har arbetat i bolaget och personligen träffat och arbetat med Reinhold Heidecke vilket borgar för en korrekt återgiven historeskrivning. Idag skulle vi kalla honom en insider eller ögonvittne. Mitt ex köptes på ebay i Tyskland och hade fortfarande pappersomslaget på när den kom. Mint condition alltså.

Handböcker

Das Rollei Buch av Dr Walter Heering (IM Heering Verlag, 1951). Den här boken är Rolleiflexägarnas bibel i fråga om teknisk beskrivning av kameran och dess praktiska användning med alla tillbehör beskrivna. Dr Heering fick skriva nya uppdaterade versioner allteftersom det kom ut nya modeller och tillbehör. Mitt exemplar tillhör det 56-65 tusendet och har ägts av Lars Jacobsson i Stockholm den 16 februari 1952 enligt en blyertsnot i början av boken. Boken är lika gammal som min Rolleiflex. Den förekommer ofta på ebay och är populär bland samlare. Jag köpte den på ebay i England trots bokens tidigare förmente svenske ägare. Boken är rik på bilder och illustrationer.

The Rollei Way av L.A. Mannheim (Focal Press, 1956). Med undertiteln The Rolleiflex and Rolleicord Photographer’s Companion. Första utgåvan kom 1951 och min är från den femte utgåvan. Samma koncept som Dr Heering men kanske inte lika fullödig. Men på engelska.

Rollei Handbook av Alec Pearlman (Fountain Press, 1954). Mitt ex är från första utgåvan. Om det finns några fler vet jag inte. En liten bok (liggande A5) som passar i fickan. Boken börjar med manualen för Rolleiflex Automat och går sedan in på praktisk fotografering och användning av tillbehören. En kortversion av de tidigare två, kan man säga.

Originalmanualer

Originalmanualer och broschyrer har jag kommit över några på auktioner. De är värdefulla dokument som ibland hjälper till att datera främst tillbehören.

Jag har också lyckats få tag i en CD med reparationshandböckerna till många modeller. Den är svårläst och svårletad. Allt ligger i en enda PDF-fil som inte är taggad så det blir till att scrolla en hel del. Fanns på ebay i England.

Tänkte inte på det...

Jag vill så gärna digitalisera några av mina bästa bilder från den analoga tiden men jag är inte riktigt nöjd med kvalitén när jag provat att skanna dom. Du kan se eländet i mitt album Bilder från vinden. Kompositionsmässigt är de ju hur fina som helst =) Men kvalitén är inte i nivå med originalet. Och jag vill komma nära originalet, om du förstår vad jag menar.

Jag fick låna pappas diaduplikator och införskaffade en T2-adapter för Nikon (jag ska ändå ha en) och började fotografera ?! Avtryckaren reagerade inte. Ändrade allt som gick att ändra på kameran men ingen reaktion. Tills slut ändrade jag inställning på blixten och och flopp (spegeln) och sladang (ridån) och stjärnbaneret i mina ögon (blixten). Allt blev svart. Bilden också. Plockade fram den gamla blixten som sitter på en fotocell och satte den på ett litet stativ, ställde in huvudblixten på max effekt (liten bländare) och tryckte av. Bättre.

Men nånting är fel. Bilden är kraftigt beskuren. Efter en del funderande kom jag på att en vanlig diaduplikator ju är gjord för att duplicera dia på film, d v s 24x36 mm. Hade jag haft en kamera med fullformatsensor så hade allt varit frid och fröjd (utom vad gäller ljuset) men nu har jag ju en mindre så delar av bilden lyser på något annat där inne i kamerahuset. Något som definitivt inte har som jobb att leka pixel. Här är bildbeviset. Den översta bilden är den skannade originalet, den andra är fotograferad i diaduplikatorn.

Skannat original. Bearbetat i Lightroom.

För de krälsjuka

Min pappa har en särdeles förmåga att lösa problem på ett finurligt och ekonomiskt sätt. När han jobbade på SJ:s huvudverkstad i Åmål fick han många priser för sina idéer om konstruktionsändringar och produktionshjälpmedel. Han fixar alltså det mesta själv för sina behov inom fotografin. Har man ont om pengar är en kreativ hjärna en utmärkt plånbok.

Här nedan ser du foton på en av hans gamla uppfinningar som han själv tagit. Ett stativ för krälsjuka.

Macroläge

Stativet består av en kulled från ett slaktat gammalt stativ, en bit marinplywood och en skruv.

Lena Pesula efterlyste ett stadigt stativ för macro. Här är ett alternativ.