Min kamerakrönika - del 9

Canon Powershot A80

Den digitala eran träder in i mitt liv med denna lilla trevliga kamera. Ärligt talat var jag lite tveksam till denna tingest i början och det tog ett tag innan jag tog den till mig på allvar. Jag fick den när jag fyllde femtio 2004 och den fick hänga med som alla andra kameror gjort tills jag blev sugen på en större och duktigare 2007. Efter en tids tillvänjning använde jag den ganska flitigt men den blev snabbt för liten. Långsam i starten, slutartidsfördröjningen och fokuseringen var det största abret. Därvidlag var den likadan som den förra (Olympusen).

Två företräden har den dock. Den tar vanliga AA-batterier och den har sökare. Den senare får jag lov att använda flitigare nu då displayen har fått någon sjukdom och visar allt i violett om den alls visar något. För det mesta visar den bara ränder åt det blå-röda hållet.

Nu blir det enklare att hålla reda på vilken kamera en bild är tagen med. Det inbakade EXIF-datat är när allt kommer omkring det viktigaste digitaltekniken har erbjudit i mitt tycke. Det är ingen diskussion längre om när en bild är tagen. Så här kommer en odyssé i bilder från 2004 och framåt.

 
Södra Kattholmen, Tösse skärgård, Vänern. 2004

Vi vragade och byggde oss en båt. Blåvand, Danmark. 2004

Gammal kvarn någonstans i Danmark. 2004

Kopplingsvajerhaveri ute på Rømø , Danmark. Jag använder naturligtvis kameran i alla skeden av livet. Även de mindre trevliga. Det här hade jag nog glömt utan en bild. 2004

Grundstötning och här får vi draghjälp av den sten vi satt på. Min gast var inte så uppmärksam. 2004

Dotter Anna på Floghall utanför Säffle. 2004

Konsultnätverket Berotec på konferens på Rånö i Stockholms skärgård. 2004

Trötta matroser på en tur från Åmål till sommarstugan vid Sundhult. Vi rundade Värmlandsnäs, övernattade på Aspholmen och kom fram dagen efter. 2005

Nyrenoverat badrum dokumenterat 2006

Nataliya blir svensk medborgare 2006

Kvällsol vid Björkön i Tösse skärgård, Vänern. 2006

Nätverket åkte på konferens till Tallinn. 2007

2007 åkte vi till Kanada och hälsade på fruns dotter och bror i Montreal. Det var på denna resa frun köpte sin Nikon D200 och hon menade att det var onödigt att ta med Powershoten. Jag packade ner den ändå som tur var. Annars hade vi inte fått med oss så mycket vardagliga bilder därifrån.

Kanonkillar. Slaget vid Chrysler's farm utspelas varje år i Upper Canadian Village

Lantligt stilleben. Upper Canadian Village

Skvallerkärringar står staty i Montreal.

Botanisk trädgård i Montreal

St Jameskatedralen i Montreal. En av de vackraste betongbyggnader jag sett.

Vattenfallen vid St Ursule en bra bit utanför Montreal. Ett av de bästa misstagen jag gjort. Utan att ha koll blev den här bilden tagen i svartvitt. Det var ett ögonblicks verk att ställa om kameran omärkligt. Det var inte första gången det hände.

Montreal från Mont Real, berget som gett staden dess namn.

Bästa vännen. Den har varit med på alla mina resor de senaste tjugo åren. Så även till Montreal.

Kameran hängde med till jobbet. Här är min konstruktion dokumenterad på bild. Novator 2008

Studenten i Åmål 2009

Världarnas krig i Åmål 2009

Skilda världar. På tåget mellan Stockholm och Åmål 2009

Tänkaren och Tittaren, Waldemarsudde. 2009. Jag testade att ha denna kamera som Dogma-kamera. Det var inget kul.

Midsommarlunch 2009

 Den väldiga tallen på italienska terassen i Bergianska trädgården. 2011. Konverterad i SEP

Det viktiga är inte vilken kamera man har  utan att man tar bilder i livets alla skeden. Det blir till en skatt för framtiden.

Mellanformataren

PS
Efter augusti 2007 blev det väldigt lite bilder tagna med den här kameran och det beror på nästa kamera i krönikan.

Min kamerakrönika - del 7

Chinon Genesis II

Fler barn. Och dessutom otroligt rörliga. Fruns Konica C35 hade fått en del törnar och var inte att räkna med längre. Och manuell fokus och barn går inte ihop. Nu ville vi ha en med autofokus och lite zoom. Och det blev denna klump, inköpt 1990. Så stor och videokameraliknande den var, var den extremt lätthanterlig och kul att fota med. Den har fast optik och den manuella  zoomen 35-80 mm, räckte till det mesta. Ni ser, jag blandar presens och imperfekt som om jag inte kan språket. Kameran förlorades ur sikte 1998 i vår skilsmässa men den är fortfarande i bruk hos min yngste son. Och det sitter film i den. Eftersom han ännu studerar gör det inget att det blir mer än en jul på samma film. Jag "återköpte" ett eget nostalgiexemplar från en fotoaffär i Arizona via Internet 2009. Säljaren skickade med ett batteri på köpet. Han tyckte det var kul att någon i Sverige ville köpa den.

Den här kameran använde vi otroligt mycket och den gjorde stora hål i budgeten varje månad. Belöningen nu så här tjugotalet år senare är bevarade minnen och en fantastisk dokumentation av våra barns uppväxt. Jag ångrar inte en enda krona spenderad på film, framkallning och dubbla papperskopior.

Och så lite bildexempel, både gamla och färska minnesbilder från 1990 och framåt. Först några med det ursprungliga exemplaret.

Påsk 1991. Jag åker strax på tjänsteresa till Österrike. Philip är ledsen i ögat.

Vid goda vänner stuga vid Övre Fryken 1992. Vi hade som tradition att ta en sommarbild på barnen som sedan använde som julhälsning i december. Eller rättare sagt, vi tog flera och valde sedan den bästa. Det här var den bästa det året.

 
Gotland 1993. Viktor provar krukmakeri.

England 1994. Familjen poserar framför HMS Victory. Pehr har kameran redo för att ta en egen bild.

Hora Naxos 1995. Friskt bergsvatten fanns i alla gathörn.

En droppe droppad i livets älv
Har ingen kraft att flyta själv
Det ställs ett krav på varenda droppe
Hjälp till att hålla de andra oppe.
                                      - Tage Danielsson

Utflykt till Strandbadet i Åmål 1996. Isen låg på Vänern och den måste förstås provas.

Pehr och Philip åker snowboard mitt i sommaren i Österrikiska Alperna. Juli 1997.

Och så några från Arizona-fyndet. Skannade dia.

Sandhamn 2009

Drottningholmsparken. 2009

Mellanformataren

PS
Två saker är viktiga i livet. Att ha en kamera och att använda den flitigt. Gå du och gör sammalunda =)

Mörkrets gärningar

Om vad som sker i det röda ljuset

Nu äntligen är jag redo för att visa lite mörkrumskopior för allmänheten. I själva verket tjuvstartade jag för ett par veckor sedan med en bild i en klubbtävling. Den vann inte =) Fotografiskt silverarbete värderas inte på samma sätt som om det vore smycken. Trots att det är nästan lika mycket arbete och resultatet liknar ett smycke (i alla fall för fotografen). En silversmed har säkert en annan uppfattning. Men när jag svettats mig igenom ett pass i mitt trånga och varma mörkrum känns det verkligen som att komma ut ur en smedja när jag är färdig. Men nu är ju inte bekräftelsen poängen med det hela. Tillfredsställelsen med att ha gjort det själv är belöning nog för mig. Än så länge =) Hantverket har absolut en tjusning som jag unnar flera att upptäcka.

Rosenhills café. Rolleiflex,  Tmax400, Ilford Multigrade IV glossy plastpapper. Skannad kopia.

Sydamerikansk flöjtmusik på Sergels torg. Samma data som tidigare bild.

Stockholm cruising. Zeiss ZM, Tmax400, Ilford Multigrade IV fiberpapper warmtone sidenmatt. Skannad kopia

Pianot. Zeiss ZM, Tmax400, Ilford Multigrade IV glossy plastpapper. Skannad kopia.

Bröder. Zeiss ZM, Tmax400, Kodak Polymax II RC plastpapper. Skannad kopia. Här har jag medvetet låtit bli att efterlysa bakgrunden.

Samtliga  bilder är framkallade i Dektol 1+3 och Tetenal Rapid Fixer 1+9

De visade bilderna har en helt annan lyster in real life. Jag valde att inte efterarbeta dem i PS utan visa dem som de kommer direkt ur skannern. Jag tycker de ser sämre ut på skärmen men det är inte mycket att göra åt om man inte vill fuska digitalt.

Innan jag kör igång med enstaka negativ har jag "värmt upp" med några blad kontaktkopior. Jag har också kört "löpande band" med bilder från samma tillfälle på små papper 10x15 cm. Har man väl ställt in allt för den första bilden är det som regel bara att köra på med fler negativ från samma rulle. Zeissen exponerar mycket jämnt och fint. Jag har t o  m funderat på att göra en fotobok i mycket liten upplaga bestående bara av mörkrumskopior. Men jag måste hitta ett bra sätt att binda in dem på först. Snyggt ska det vara!

Svartjobbarn

Rosenlundare och andra bildstilar

Om varför svenskar är naturromantiker

Mitt i midsommarens oerhört traditionella väder sitter jag inne och myser med en bok mellan solstänken. Det både regnar och åskar  ute men i  mitt knä ligger solen och gassar. Jag läser Kurt Bergengrens "Tänka med ögonen". På ett lättsamt sätt bogserar han min okunnighet genom den svenska fotografins historia under det senaste seklet.  Jag inser nu varför svenskar och svenska amatörfotografer är naturromantiker. Det är Svenska TuristFöreningens fel! Alltsedan deras första årsbok med fotografier kom ut 1897, med den nya tekniken autotypi för att återge bilder i tryck, har svenskarna matats med bedårande bilder av Sverige och svensk natur på ett sätt som lockade dem alla ut för att själva undersöka hur det verkligen är med den saken. Eftersom amatörfotografin tog fart i samma veva tog man kameran med sig för att föreviga intrycken och njuta av sina fotografiska  landvinningar i vintermörkret.

Till en början skedde detta i den egna bostadens närhet men allteftersom folkhemmet byggdes och lagstadgad semester infördes, välfärden ökades och resandet blev överkomligt  letade sig svensken allt längre ut i Sverige för att upptäcka den överdådiga naturen. För att se det andra hade sett med sina kameror och själva ta sina egna kopior av samma motiv. En tussilago i Norrland är inte likadan som en i Småland! Men dalkullor finns bara i Dalarna. Man anar också att följden blev svenskarnas ivriga lust att campa, först med cykel och tält, senare med bil och tält  för att slutligen dra ut med bil och husvagn. Livet och äventyret utvecklas!

Åskilliga fotografer vidtog fotografiska expeditioner för att ta bilder för STF:s kommande årsbok för att nära de bild- och äventyrstörstande svenskarna. Rosenlundaren föddes. Den första svenska bildstilen med vitstammade björkar i dimma, gyllenbruna furor i kvällssol (och svart/vitt) medan en älg står och dricker vatten vid en sjö. En och annan människa avbildas med colgateleende och sportiga kläder när hon går över daggstänkta berg. Fotografins Hötorgskonst.

Även jag har lyckats med en tvättäkta rosenlundare! Rapsfält på Munsö tagen 2009 med en Rolleiflex. Om jag hade tävlat med den på 50-talet så hade den garanterat hamnat i STF:s årsbok! Även om den hade varit i svart/vitt.

Mätta på rosenlundska bilder väntade förstås så småningom en ungdomlig revolt mot den förhärskande bildstilen. Detta skedde åren kring 1950. Ett gäng unga fotografer, som kallade sig De Unga, ställde ut bilder som var allt annat än rosenlundare. Den nya bildstilen både häcklades och berömdes. Några av de unga for utomlands och fick nya intryck av, i Sverige, okända fotografer. Ett fönster öppnades ut från den svenska fotografins ankdamm när nya namn blev bekanta. Brassai, Cartier-Bresson, Capa m fl.

Mina egna försök till revolterande bildstil kan enklast åskådliggöras med ett par experimentella bilder från pappas mörkrum ca 1969. Den svenska bildstilen hade blivit mer experimentell på 60-talet. Negativen är 6x6 så jag använde antagligen en Nettar eller Agfa Isolette.

    
Stor bländare, tid B, oändligt avstånd och ruska på kameran lite. Bild!

Flitig läsare (läs tittare) av pappas fototidningar var jag förstås. Aktuell fotografi och Foto är de jag minns bäst. Mest tittade jag efter lättklädda flickor. Det var ju den sexuella frigörelsens decennium och det märktes i fotografin! Naket eller lättklätt var 60-talets bildstil. Långt från rosenlundska fotografier även om gubbarna i fotoklubben klamrade sig fast vid denna stil år ut och år in.

Långt senare ägnade jag mig åt att fotografera former (läs vägräcken), brandstationer och makalösa stilleben. Den tiden är lyckligtvis förbi. Men ibland får jag ett återfall och då är den nya digitala tekniken en tillgång. Delete-knappen är en Frälsare i nöden. Eller Återställare, hur man nu ser på saken.

Rosenlundaren är dock seglivad. Svensken och hans kamera är fortfarande fascinerad av naturen och i brist på bättre motiv fortsätter han att fotografera trädstammar, älgar och gråsparvar som om ingenting hade hänt på hundra år. Stillsamt tänker jag nog att det räcker att titta i gamla fotoböcker av Jan Lindbladh eller Sven Gillsäter för att se den exotiska naturen. Uppleva den gör jag med en enkel biltur ut på Ekerö. Utan kamera.

Mellanformataren

PS
Det här är ett kåseri och jag är inte petnoga med fakta. Verkligheten brukar vara mer komplicerad och jag tjusas av att göra förenklingar. Men i huvudsak är det som jag skrivit hur jag uppfattat K. Bergengrens förnämliga bok. Och jag har inte läst färdigt...

VERNISSAGE

Om en ofärdig utställning

Den som kollar min profil då och då har sett att jag har lagt av med fotografiska nyårslöften och ersatt det med en inriktning. En av årets intriktningar är gatufoto. Jag började så smått redan våren 2009 då jag hade gott om tid att gå runt i stan och fotografera men kom av mig när jag började veckopendla till ett uppdrag i en öde liten håla i Södermanland på hösten. Det tog nästan ett år att bli färdig med ödemarken och jag kunde återvända till storstan igen och återuppta mina vandringar i jakten efter de flyktiga  små  ögonblicken i det allmänna rummet som är så svåra att se och fånga.

Fanfar

Härmed öppnas den levande utställningen STREET- private moments in public som är en bildblogg med gatufoton som kommer att fyllas på efterhand som nya bilder fångas. Till en början dyker det upp lite gamla bilder men när nu promenaderna (konståkning med oplanerade piruetter) återupptas efter långvarig förkylning kommer det att publiceras nya, aldrig tidigare skådade ögonblick från det gemensamma vardagsrummet. Inte ens jag har sett de nya bilderna ännu!

Min utrustning kommer främst att vara den lätta och smidiga Zeiss Ikon ZM med Biogon 2/35 men även andra lätta vapen för bildjakt såsom t ex Leica M3, Olympus 35 RD, Zorki 4 och Rolleiflex 3,5B. Alla gamla "hederliga" gatufotokameror. Ja, t o m Rolleiflexen. Betänk Vivian Maier! (Min hemliga idol) Till mätsökarna har jag ett koppel med lämpliga objektiv från 15 mm vidare till 28, 35, 50. För en del extrema tillfällen har jag också ett porträttele på 90 mm. Huvva! Det kommer mest att bli svart/vitt men M3:an kommer att ha en färgrulle tills de tar slut i frysen. Det blir analogt till en början men då även jag suktar efter en lättarbetad digital gatufotokamera till rimligt pris och med bra sökare dyker det nog förr eller senare upp digitala bilder också. Kanske dammar jag av Powershot A80 då och då...

Mellanformataren

PS
Gratis inträde för fotografer!