Kodak Dektol vs Tetenal Variobrom WA

Om en tävling i varmton

Nu har jag testat mina favoritpapper i både Dektol och Variobrom WA och avgörandet om den vackraste varmtonen blir: Nästan dött lopp. Jag tycker Dektol vinner på det matta fiberpapperet med en noslängd. På plastpapperet vinner Variobrom WA med en utsträckt tunga.

Översta raden RC-papper, Nedre raden Fiberpapper
Vänstra kolumnen Dektol. Högra kolumnen Variobrom WA

Jag har i alla fall svårt att se någon avgörande skillnad. Det är naturligtvis svårt att avgöra här i bloggen för dig som läser och tittar på bilderna. Man ska se dem på papper för att kunna avgöra helt säkert. Till sist blir det en subjektiv värdering.

En tredje svårighet uppenbarade sig. Motivet har betydelse. Här ovan visar jag den bild där resultatet var tydligast. Ju mörkare bild, desto tydligare.

Jag kommer att fortsätta med Variobrom WA för Ilford  MG RC warmtone men väljer nog Dektol för Ilford MG FB warmtone.

Eders Hängivne

PS
Under hela 2017 har jag tagit 260 digitala bilder.

Ajöss analogfotografi !!

Nu har jag fått nog

Efter flera år av analogt fotograferande med gamla fina kameror har jag till sist varit tvungen att inse att det drar för mycket pengar att ligga på topp i den analoga världen. Många filmer dras in, fotopapper blir allt dyrare, det blir allt svårare att se vad jag gör i mörkrummet. Och efterarbetet tar tid från fotograferandet!

Leica M3 från 1955

En del av de gamla kamerorna ska jag behålla som ett kärt minne. Kanske jag låter slutaren gå lite då och då av nostalgiska skäl. Ljudet är fortfarande musik för mina öron. Utan film i kamerorna kostar det ju inget. Men många av dem ska bort.

Rolleiflex 3,5B Automat från 1954

Jag välkomnar till sist den digitala tekniken vars stora fördel är att den kostar bara inköpet, sen är det nästan gratis. Och eftersom jag har haft dumheten/klokheten att redan ha köpt på mig ett par duktiga kameror behöver jag inte ens köpa något mer. Jag har allt jag behöver. Nu behöver jag bara ta bilder och koncentrera mig på att de ska bli bra. Länge leve automatiken som ger mig frihet i skapandet! Och för att ytterligare ge mig tid till fotograferandet ska jag fortsätta som om jag tog bilder på film. Sparsamt med bilder, alltså. Jag kan tillräckligt mycket för att inte slösa tid på att ta många bilder som sedan måste sorteras och behandlas i timtal. Det analoga har lärt mig för livet. Det enda jag behöver är nya ögon att se med.

Fujifilm X100 från 2011

Det digitala är framtiden. Så länge det varar innan nästa steg i fotografins utveckling.

Eders Hängivne

PS
Man kan se det som så att jag förbereder mig för pensionen då det inte kommer att räcka med att bara övergå till välling för att få råd med film, papper och kemikalier. 

PPS
Om ni mot förmodan ser mig med en analog kamera ute på stan så är det bara fejk eller ett temporärt återfall av nostalgi. Det går nog över.

AGFA APX 400 pressad till 1600

Grovkornigt, minst sagt

Första pressade rullen i min undersökning av 400 ISO-filmer. Jag ändrade senare strategi i vintermörkret och kör nu en av varje sort som pressad till 1600 ISO. Först ut av de pressade filmerna blev AGFA's APX 400. Här kommer några bilder. Förstora för att se eländet (kornen).

Båda bilder ovan är tagna från Skanstullsbron

Jag fikade på Fotografiska

Jag provade med blixt också

Grovkornigt, som sagt. Inte alls i min smak men jag kan tänka mig en användning för speciella motiv. Det ska bli intressant att se hur den är när man kör nominellt.

Eders hängivne

PS
Nu sitter det en Tri-X 400 i OM-2N och kameran står fortfarande på 1600 ISO 

Framkalla färgrullarna!

Dags att damma av maskinen

Våren 2014 köpte jag tio rullar Portra 400 hos Brunos i Gamla stan. Anledningen var att jag blivit inspirerad av Nils Berqvist bilder från Bornholm och av Franco Fontanas färgrika bildvärld. Jag skrev ett blogginlägg om det. Nu har jag åtta rullar från 2014 som ligger och väntar på framkallning. Någon dag i den närmaste framtiden tar jag tag i saken. För en tid sedan köpte jag Tetenals Colortec C41-kemi. Samma som jag använde förra gången (2010).

Jobo Duolab 1500

Tetenal Colortec C41

Nu är det så längesen jag tog det här rullarna att jag inte minns vad som finns på dem. Därför blir det lite extra spännande. Däremot har jag numrerat alla rullar i kronologisk ordning så med en liten titt i min fickkalender där jag noterar mina fotoutflykter ska det nog gå att både förstå vad bilderna innehåller och när de är tagna.

Bilder kommer så småningom

Eders hängivne

PS
I mellantiden från förra framkallningen hade jag använt ett billigt fotolabb i Torsby i Värmland. Tyvärr upphörde labbet med sin verksamhet vid förra årsskiftet men de som hade framkallningscheckar kvar fick framkallat sina filmer tills checkarna tog slut. Mina tog slut i april och sedan dess har rullarna staplats på hög för en samlad attack.

Mina bokfynd - 10

Iridescent Light av Michael Axel

Det här boktipset är bara för filmnördar som vill ta ut det lilla extra ur negativen. Jag har nu redan läst den flera gånger, provat innehållet, läst igen, testat och åter läst. Det här är, i all sin enkelhet, en bra start för den som vill börja med stående framkallning. Boken finns på Blurb.

Axel rekommenderar framkallningsdosa med stålspiral. Jag som framkallat med Pattersons dosa sedan starten 2009 har lite svårt att vänja mig vid handgreppen vid laddning av stålspiralen. Man laddar ju filmen inifrån och ut. Sista gången gick det riktigt bra med 135-spiralen. 120-spiralen och jag är fortfarande oense, även om den i förstone kan tyckas enklare att ladda. Nåväl, det ska nog gå att bemästra den efter några ytterligare försök. Det sorgliga är att bilder förstörs i de misslyckade försöken. Sista gången jag använde 120-spiralen förstördes hela filmen. Ok, bara tolv bilder men en film är ju inte gratis och man har ju lagt ner en massa kreativ möda på dem =)

Varför stillastående framkallning? Ska man verkligen inte agitera? Finessen med stående framkallning är att framkallaren är så utspädd att den behöver rejält med tid på sig att bli färdig. Det fina med det är att framkallaren är varsam med gråtonerna och ger en mycket stort tonomfång i negativen. En färsk framkallare tar fram högdagrarna ganska snabbt för att sedan, när dess kraft avtar mejsla ut de mörka partierna i en bild på ett delikat sätt. Med stående framkallning lockar man ur det bästa av en film.

Inte alla motiv är bra för stående framkallning, t ex bilder med starka kontraster, men kan ändå upplevas rikare av denna metod. Nu kommer lite av mina egna bilder (så gott det nu går att se på en nedskalad bild på en bildskärm). När jag förstorar dem på min egen för att se detaljerna blir jag såld på denna metod. Hur fint ska det inte bli när jag kopierar på papper?

Alla bilder är tagna på Neopan Acros 100 exponerad på 160 ISO. Axel rekommenderar att man underexponerar för att man inte ska bränna ut högdagrarna i den långa framkallningstiden.

Däremot är några bilder framkallade i Rodinal 1:200 i två timmar medan några andra är framkallade med Rodinal 1:100 i en timme.

Jag har även försökt framkalla en rulle med ett annat recept från Axel med Xtol 1+4 och några ml Rodinal i. Det var den rullen som blev helkass (120) men jag tror inte det var p g a framkallaren. Skit bakom spakarna helt enkelt.

Jag ska nog prova med lite andra filmer också men för tillfället kör jag med Acros 100 som jag exponerar på 125 eller 160 ett tag till. En ny dimension i det svartvita fotograferandet har fått fäste i Vällingby!

Eders hängivne

PS
Till hösten blir det till att köra lite nya neg i mörkrummet. Det ska bli riktigt spännande att se slutresultatet på papper.