En grön oas denna sommar

Om Solliden

Hela Öland var brunbränt denna sommar. Utom på en plätt utanför Borgholm. Solliden.

Det syns inte så bra här men alla gräsmattor var gröna.

Gott om skugga fanns det också.

Men jag tycker inte det var värt inträdet.

Eders Hängivne

PS
Olympus OM-2N med Zuiko 50/1,4 och Fuji Superia Xtra 400

En traktor på konferens

Om Bolinder Munktell som prydnad

På toppen av Färingsö ligger Sånga-Säby Konferensanläggning. Ett komplex av många byggnader och gröna parker intill Mälaren. En av sommarens utflykter gick dit eftersom min fru ville visa sin dotter denna plats och chauffören gick med på att åka dit.

Av någon anledning står det en gammal traktor från Bolinder Munktell där vid ingången till området, vilket får mig att fundera på om anläggningen är till för konferenser bönder emellan. Jag tror inte de har tid med sånt.

Ur traktorförarens synvinkel

BM Terrier. Jag är lite fundersam på symboliken där. Kopplingen mellan traktor och terrier syns mig inte självklar.

Traktorn duger väl som museal prydnad på Färingsö som har gott om åkermark. Tankarna går osökt till en traktorfabrik i Kiev...

Den duger som rekvisita vid modellfotografering också

Eders Hängivne

PS
Olympus µZOOM:115 med Kodak Color Plus 200

En kväll i Kronobergsparken

Och en kväll med en 85:a

Analogfotografernas Stockholm vistas ute och fotograferar flera gånger per termin. Den här gången skulle vi ha porträttfotografering i Kronobergsparken som ligger ett stenkast från klubblokalen. Det är sensommar och hyfsat varmt. Jag använde min Nikon S från -54 med ett Nikkor f2/8,5 cm från samma årtionde men med en färsk HP5+ i kamerahuset. Filmen har suttit i hela vintern men jag tog slut på den härom dan. Här kommer lite av de bilder jag tog. De finns också i mitt album Projekt 85 mm.

Jesper Hasselblad

Hanna Horizon

Johan Yashica

Martin Fujica

Mikael Canon

Johan Nikon

Eders hängivne

PS
Nu när den kameran är tömd har jag satt på en f1,4/5 cm istället men den får vila lite nu. Nästa kamera att tömma blir Contax IIa med Jupiter 3 (f1,5/50). Eller Canon Dial, men där tar ju filmen aldrig slut...

När känsla är viktigare än skärpa

Om en gammal amatörkameras prestationer i den digitala åldern

I en tidigare blogg utlovade jag färgbilder som jag skulle framkalla själv. Nu var mina kemikalier sedan länge utgångna och jag ville inte riskera några bilder med gammal kemi så jag skickade in filmen till mitt lab i norra Värmland istället. 

Kameran som tog bilderna är en Agfa Silette typ 1 som började tillverkas 1953.

Här gäller det att vara fena på avståndsbedömning och skärpedjup. Hur gick det? Se här!

OBS! det här är inget för objektiv- och skärpenördar. Andra ögon krävs =)

Tre bilder från en promenad i Drottningholmsparken.

Det här är utsikten från mitt arbetsrum.

Jag var i Marabouparken och tittade på ett par afrikanska fotografers verk. På vägen därifrån gick jag en bit på bryggan längs Bällstaån och hittade det här granna lilla trädet.

Skärpa är bäst när den känns som en smekning. Det funkar bara med film.

Eders hängivne

PS
Ursäkta mig alla naturfotografer. Bilderna kunde väl ha varit lite bättre om man ser till innehållet. Så här går det när man är van att fotografera människor i stadsmiljö och tror att man minsann kan fotografera natur också. Det sket sig förstås men ni kan väl njuta av de milda färgerna i alla fall. 

PPS
Filmen var en Fuji Superia 200 

Betraktelser från Montreal -4

Om att gå vilse i parken

Det där med vilse är väl en definitionsfråga. Vi visste var vi var, i stort sett, men vi hittade inte det vi letade efter. 

Idag har vi spenderat en massa timmar i Parc Jean Drapeau. Den här parken ligger på två öar i St Lawrencefloden. Den ena är naturlig, den andra konstgjord. Det går broar emellan dem. Montreals kortaste tunnelbanelinje går till ön. Gula linjen består av tre stationer, två ändstationer och en i mitten. Den i mitten är parken. Så vi visste i alla fall var i Montreal vi var. Men vi hittade inte det vi letade efter, de ställen vi var på förra gången, 2007. Inte ens dottern som bor här hittade. Den naturliga ön heter St Helen, den konstgjorda Notre Dame (men det  har inget med kyrkan vi besökte igår att göra).

För att retas lite med Sverige visar jag här lite sommarbilder. Det är svårt att tänka sig att de hade snö för tre veckor sedan. Hur är det i Kungsträdgården? Hinner vi hem innan träden exploderar?

Vy mot nordost. Det är hus som växer där på andra sidan.

Vi hittade ett klassisk schackbrädestorn på St Helen. Det var nog egentligen ett utsiktstorn för militären. Vi kunde dock inte använda det för att orientera oss.

Iron Man bor på ön St Helen

Vi åt vår fruktsallad vid en damm medan Näcken spelade fiol under ett träd. Han spelade efter noter och vi fick höra en och annan etyd samt delar av Våren av Vivaldi. Näcken var nog egentligen en musiker som förvisats av sina grannar att öva någon annanstans. Det passade ändå bra till vår enkla färdkost.

Alltså, naturfotografi är inte riktigt min grej men en del saker kan man ju inte låta bli att ta en bild på. Ett träd vars krona har rotat sig vid sidan av roten. Naturen är i alla fall fantastisk. I bakgrunden skymtar Montreals enda kasino. Sedesamt folk, de här fransoserna!

Väderprognosen för i morgon lovar regn och åska. Kanske. Dottern menar att väderprognosen kan ändra sig fortare än vädret. Nå, vi får se.

Mellanformataren

PS
Hela Montreal ligger förresten på en jätteö i St Lawrencefloden. I början bodde bara en större  irokesestam här i sin by.

PPS
Imorgon tar jag sovmorgon från bloggen. Den blev ju klar idag (mot alla odds). Det blir nog en runda med Zeissen och en titt in till bageriet på hemvägen. Färskt bröd på morgonen innan flickorna vaknat hör till livets guldstunder.