Pro Memoria
Rosenhill
Om bohemernas högborg
Ett ställe som vi ofta besöker på somrarna är Rosenhill på Ekerö. Inte för att det är så fancy men de har nåt annat också som lockar min fru. Ett bakluckeloppis varje söndag mellan kl 12-16. Frugan går på loppiset och jag går till caféet och deras lilla fasta loppmarknad. Caféet är inte som andra. Här är allt udda. Om man olyckligtvis hittar något som är likadant så blir man nästan irriterad. Hit kommer många unga familjer, antingen för att de trivs med att det kanske är som hemma eller att de behöver en annan upplevelse än det perfekt designade hemmet med sitt moderna kök med rostfria vitvaror och andra rum i perfekt motsvarande stil. Om hösten mustas här äpplen på löpande band. De unga familjernas bilar står i långan kö med bakluckorna fulla med äpplen från deras villaträdgårdar. Deras barn får handgripligt förstå hur äpplen blir drickbara i ett nafs. Det ser långt ifrån hygieniskt ut där äpplena pressas men lyckan över några flaskor äpplemust grumlas inte av sådana petitesser. Det är upplevelsen som räknas.
(Förstora gärna bilderna)
Rosenhills välkomnande entré
Växthusserveringen
Uteserveringen vid ladan
Ställ disken här, tack
Musteriet var inte öppet sist jag var där
Egenodlade plantor till salu
Samtliga bilder fastnade på film, Agfa Vista 400, i en Nikon F6.
Eders Hängivne
PS
Under de nu drygt åtta år vi bott i Stockholm har jag tagit bilder på Rosenhill varje sommarhalvår och har en diger samling bilder. Jag funderar på att göra en fotobok om detta fascinerande ställe.
Holgers konditori, Säffle
En diabetikers årliga synd
För andra året i rad träffade jag min klasskamrat från Teknis, Åke Bruce. Kommunfullmäktigeledamot i Säffle. Så nu är det tradition. En annan tradition i den traditionen är att vi träffas på Holgers konditori. En tredje tradition i traditionen är att jag tar en bild på Åke och sen tar han en bild på mig med min kamera. På så sätt fick jag en profilbild.
Åke Bruce, Säffle
Åke är kommunfullmäktigeledamot, fotograf, Olympusdiggare (men tyvärr på senare tid mobiltelefonfotograf). Anledningen till att vi träffas på Holgers konditori är att de har de bästa kaffet och bakverken i regionen efter det att Wirströms i Åmål stängde. Kunglig Hovleverantör är de också.
Nå, vad gör en diabetiker på ett bageri? (jag kan i förtroende nämna att alla sockerfria bakverk smakar spån). Min diabetessköterska räddade mig från asketism efter ett par år i början av min sjukdom (jag hade verkligen gått in för ett sockerfritt liv) när hon sa: unna dig något gott någon gång ibland, du måste leva lite också. Så det gör jag en gång om året på Holgers =)
Den här bilden är beskuren ur bilden som Åke tog och den får bli profilbild i december.
Båda bilderna är tagna med Zeiss ZM med Sonnar f1,5/50 på HP5+
Eders hängivne
PS
Jag har inget PS den här gången
Min kamerakrönika - del 13
Rolleiflex 3,5 Automat
Våren 2009 kom jag över min länge efterlängtade drömretrokamera. En Rolleiflex. Det var en 3,5A Automat från 1952 som också utlöste en lång serie om dess praktiska tillbehör året efter. Det exemplaret är ute på långlån hos min son ljudteknikern efter att jag kommit över en likadan -54:a, en 3,5B Automat 2011. Jag betraktar dessa som samma kamera och bakar ihop dem i samma krönikedel. Filmflödet bytte bara hus. Behöver jag säga att det alltid sitter en rulle i den? Under två och ett halvt år har jag tagit sextio rullar i den. Den här är en av mina tre främsta favoriter.
Här avbildad med några tillbehör, närbildslins, färgade filter samt Rolleilux, motljusskydd med integrerad infällbar exponeringsmätare.
En trevlig bieffekt med den här kameran är att man ofta möter någon som vill prata om Rolleiflex. Någon som har egna minnen av en Rolleiflex från sin barndom eller på annat sätt har någon koppling till denna modell. Det är onekligen en kamera som väcker känslor, både hos fotografen och dem i hans närhet.
Här kommer då lite bildexempel från våren 2009 och framåt. Håll i hatten! Det här är det omfångsrikaste inlägget hittills. Jag börjar med färgbilder.
Rapsfält på Munsö. En riktig Rosenlundare.
Hattkonst på Bergianska trädgården.
Cadillac DeVille -58. Åmålshälja.
Slottskyrkan på Drottningholm.
Och så ett massivt sjok med svartvitt. Jag hade Rolleiflexen som Dogma-kamera ett bra tag så många bilder känns säkert igen.
Millesgården. Med orangefilter.
Hilda av Åmål. Minst lika vacker Colin Archerkopia.
Flickaktig bekantskap på The 50s i Åmål.
Kinesiska paviljongen på Grönsöö slott. Enköping.
Harley Davidson Roadking. Krom gör sig utmärkt i svartvitt.
Självporträtt. Självutlösaren fungerade inte så det här var en akt av balans och koncentration.
Rosor. Med närbildslins Rolleinar 2.
Fotomässan. Jag fick ett kort tidsfönster mellan besökarna.
Innergård. Norra Långgatan 10, Åmål.
Gamla lokstallet i Åmål. Numera verkstad för JÅÅJ museum.
Solskydd på Rosendal, Stockholm.
Prins Bertil Memorial, Djurgården.
Victoria och jag. Årets scoop 2011. Nationaldagen.
Basket i Vällingby centrum. Med vidvinkeltillsats Mutar 0,7x.
TV-eken några dagar innan den sågades ner.
Det kanske märks att jag har roligt när jag använder den här kameran. Jag tror att det blir bättre bilder då. Och fler.
Mellanformataren.
Café Ogräs
På besök i bohemernas paradis
Vi letade egentligen efter självplockning av jordgubbar men en intressant skylt ledde oss djupt in i Rosenhill på Ekerö. Skylten utlovade ett loppis och ett café. Vi hamnade , som det uppenbarade sig, i något som bäst kan liknas vid ett paradis för bohemer. Ingen plats för den som vill ha ordning omkring sig, alltså. Varning utfärdas. Solen var obarmhärtigt stark och varm och kameran suckade inför de omöjliga kontrasterna. Loppiset var i högre prisklassen förutom ett hörn bakom vedboden som kallades Ge & Få. Man kunde ta med sig saker dit och man kunde ta med sig saker därifrån om man hittade något passande. Caféet hade gäster så det smakade nog bra. Vi hade redan druckit kaffe innan vi åkte så vi drack inget här. Inte köpte vi något heller. Vi tog inte ens med oss något av det som var gratis. Här kommer lite bilder från Café Ogräs. De blir intressantare i förstorat tillstånd.
Alla bilder enligt mitt Dogma-löfte. Zeiss Ikon ZM, 35 mm och Tri-X
6x6-dagen i svart/vitt
Genom mina förberedelser vet ni vilka kameror som användes för svart/vit-fotografering. Utrustningen är egentligen ganska ointressant då det är bilden som är det viktiga. Den här dagen var det bara kameror som kan ge bilder i 6x6 cm som var "godkända". Att ta välkomponerade bilder i kvadratiskt format är inte det enklaste men övning ger färdighet. "De första 10.000 bilderna blir bara skit", eller hur var det han sa, Bresson?
Visst, jag kunde gått närmare och svalkat fötterna.
De har rejäla kaktusar i denna storstadsöken
Solen och skuggan här vandra tillsammans
I Plantagets växthus var det bastuvärme