Storleken har ingen betydelse - jag vet för jag har tre barn

Om hur man gör mycket med lite

Korta brännvidder måste ha uppfunnits av ekonomer eller snåljåpar. Man behöver bara ta en bild så har man fått med allt, typ. Inget slöseri med film här inte. Digitalfotografer sprutar väl på av gammal vana ändå medan filmfotografen lugnt lutar sig tillbaka och småler åt sitt fynd efter att ha tagit EN bild. Det ultimata turistobjektivet skulle man kunna säga. Hela Stockholm ryms nog på en rulle. Och tar man en bild i varje kompassriktning så har man fångat hela Gamla stan i fyra bilder. Sedan kan man åka hem. Eller fota något annat.

Med en 15 mm:s pannkaka kan man trycka in ganska mycket i bilden. Här sitter jag i en hörnsoffa i ett rum på kanske 12 m^{2­ ­}och får med det mesta som händer.

Ok, det blir lite av omvänt tele. Ni vet, när man tittar i en kikare från fel ände. Det som är långt bort kommer ännu längre bort. Men det som är nära blir större!

Min 15 mm:are är en Voigtländer Super-Wide Heliar, asfärisk till och med och mätsökaren är inte kopplad. Men det är helt onödigt egentligen. Skärpedjupet vid bländare 8 omfattar nästan hela HELA objektivets omfång! Så jag kör nästan full glugg för det mesta och ställer in på 2 m. Vem behöver autofokus? Om jag kunde sälja den jag har i min D80 skulle jag göra just det. Sälja den alltså. Autofokus finns f ö inte på min ZM-kamera. Lite hantverk ska det vara.

Man får mera rymd i bilderna också. Rymdbolagets fikarum fick mera space med 15 mm framför filmen.

Grannhusen som står obehagligt nära får min privata sfär att vidgas, känns det som.

Bekvämlighetszonen utökas. Man kanske skulle skaffa ett par 15 mm glasögon? Men då riskerar man kanske att få lappsjuka.

Så här ser mitt korta ekipage ut. Den extra sökaren är nödvändig då den ordinarie sökaren stoppar vid 28 mm.

Tog bilden med D80. Nåt ska jag ju ha den till!

Ränderna går aldrig ur

Denna grupp (som numera även finns som en exklusiv Facebook-grupp) samlades igen i en sommarstuga i Svanskog (Värmland) förra helgen. Vi har samlats oregelbundet genom åren efter starten 1969 men på senare år börjar regelbundenheten infinna sig. Varje sommar.

Sir Wilhelm, Sir Thomas, Sir Peter och Lady Kileby

Det är väl ingen överraskning om jag berättar att bilden är tagen med en Rolleicord på Tri-X.

Här är en glimt från 1989 i Åmål som jag upptäckte igår medan jag skannade mitt negativarkiv.

Vem som är vem är höljt i masker.

Vi hade förstås (?!) många fans och med tiden skaffade alla familj så fansens skara utökades "organiskt" som man säger om företag. Tillika hade vi många vänner utanför kärntruppen bland den publik vi roade. Dessutom hann vi dubba en riddare av vår orden. Det var denne riddare som, helt i linje med ordens stadgar, bjöd till fest i sin sommarstuga i Svanskog. Närmare beskrivning av läget får ni inte ty det är ett paradis på jorden som mår bäst av att slippa turister. Bästa vägen dit är en handdragen linfärja över ett 25 meter smalt sund. Ett äventyr, bara det värdigt en turistbroschyr.

     Kramar, mingel & mat. Allt i massor.

Jag använde förstås min ZM flitigt under dagen och praktiserade även porträttfoto under bar himmel med en stol som enda rekvisita. Den naturliga metoden, som det heter när man lär sig ett främmande språk. Porträtt är nästan som ett nytt språk för mig även om jag fotat folk i alla tider i alla möjliga och omöjliga situationer. Jag har svårt för det medvetna porträttfotograferandet så jag behöver öva. Men, oss emellan sagt, är det de spontana porträtten jag brinner för. Där den porträtterade inte är medveten om fotografen. Och i en livs levande vardagssituation. Det låter som gatufoto det där och det är det nog. Här kommer då lite medvetna porträtt.

        
Teol. dr. Rune                       Civ.ing. Lars-Erik                 Ing.  Thomas                          Civ.ek. & Riddar Anders

Pastor Peter hade laga förfall då han var ute i landet och vigde ett par.

Och så en gruppbild. Dessa eviga dokument för framtiden. Den sortens fotografier som blir bättre med åren.

Det är inget fel på objektivet. Killen till höger är över 2 m lång och kallas i denna krets för "Lellen". Ingen distorsion alltså.

Det här var anledningen till att jag missade Planket i Gnesta...

Det sägs att det säger klick. Men jag hörde det inte...

"Tre ting äro mig för underbara, ja, fyra finnas, som jag icke kan spåra; örnens väg under himmelen, ormens väg över klippan, skeppets väg mitt i havet och en mans väg hos en ung kvinna"

Salomo

Man kan undra hur det är med  det där sista. Hur kan man gå nästan sida vid sida i tio år för att plötsligt se varandra? 1977 var det år då jag såg Eva. Vi hade umgåtts i samma krets av vänner och deltagit i samma grupper. Sjungit i ungdomskör och spelat i musikkår. Varit på samma läger flera gånger. Det är väl som Salomo sa; något som man inte kan spåra, ett underbart skeende som bara händer. Kärleken är inte blind. Det är först när kärleken kommer in i livet som man ser, har jag märkt =) Här är en bild på Eva det året jag såg henne på en paddeltur i Dalsland över Midsommar. Den första av flera...

Fotad av mig med en Practika IV och sannolikt Ektachrome 200

Månadens profilbild är som jag såg ut då hon såg mig. Nyss utsläppt från Arlanda Fire Brigade.

Foto: Pappa Leiler. Antagligen Rolleicorden eller en Olympus OM-nånting och Tri-X