Macro med micro

Jag blir inte klok på det här med macro. Alla verkar mena att den lilla världen blir stor när man använder ett macroobjektiv. Alla utom Nikon som framhärdar med att kalla sitt macroobjektiv för Micro Nikkor med den subtila betydelsen att man närmar sig den mikroskopiska världen. Man använder ju t o m MIKROskop när man tittar på insekter i skolan.

Makro kommer från grekiskans makros som betyder stor. Mikro kommer från grekiskans mikros som betyder liten.

Med makrokosmos menar vi i stora drag det kända Universum och det som finns därbortom. I den världen är t o m människan mindre än en elektron.  En stjärnkikare skulle man kunna kalla MAKROskop men det är det bara jag som har kommit på, hittills. Snobbarna har kommit på ett annat ord: refraktor. Det säger ju ingenting!

Med mikrokosmos rör vi oss på atomär nivå och ännu mindre. Så små saker att vetenskapsmännen hittar på namn åt dom för att ha något att göra och motivera sina forskningsanslag. I den världen är tånaglarna på en mygga stora som isflaken i Antarktis.

Så vad gör alla fotografer som använder macroobjektiv? De vänder ut och in på begreppen! Och sannolikt har de vänt objektiven bak o fram. Eller ännu värre; det kan vara så att objektivkonstruktörerna råkade sätta objektivfattningen i fel ände. Vips så blev microobjektivet ett macro. Jag borde inte tala illa om kollegorna i konstruktörsskrået, men tänk om. Kanske det är så att alla macroobjektiv tillverkas på måndag morgon när montörerna inte är riktigt vakna eller har en rejäl baksmälla? Måndagsexemplar är ju ett välkänt begrepp i hela den industrialiserade världen.

Begreppsförrvirrad fortsätter jag att fotografera med mitt Microobjektiv från Nikon. Det förstorar de små sakerna i den synliga världen på ett trevligt sätt och öppnar mina ögon för det lilla i livet.

Här är ett par mikrobilder från skogen. Båda är tagna på en träteknisk laboration på Erik Dahlbergsgymnasiet våren 1974. Det ligger mycket arbete bakom bilderna (jag har fler). Först hyvlade jag supertunna spån av olika träslag. Sedan infärgades spånorna försiktigt med någon färg. Preparatet lades sedan på ett objektivglas och fixerades på plats med ett täckglas varefter jag placerade hela paketet i MIKROskopet med den påmonterade kameran (analog förstås). Sedan fotograferades det på diafilm.

 

Tvärsnitt av lönn. Alla lövträd har ringformade celler. Barrträden kvadratiska.

 

Fotografisk lek - snabbväxande fotograf

Jag har tänkt ut en liten fotografisk lek. Det är jag som ska leka med er och ni får vara med vare sig ni vill det eller inte. Jag tänkte lägga ut en ny profilbild varje månad för varje år jag funnits på jorden och börjar helt naturligt på 1954. Den är redan ute.  Jag får se hur länge det räcker men jag har gott hopp om att det räcker ett par år. Därefter blir det nog lite glesare...

Jag gosar mig på en kudde hemma hos farmor och farfar. September 1954. Ålder 2 månader.

Foto: Pappa Leiler

Lejon

Macro utan kryp och blommor...

Lika bra att säga det med en gång. Jag gillar inte att fotografera kryp och blommor med macrot. Att använda macrot i en värld så dominerad av dessa kolosser till motivområden är ett äventyr och en utmaning värdig en äventyrare. Som jag. Äventyret består i att utforska den lilla världen och utmaningen att ta kort mellan alla dammkorn man ser. Jag är inte lättskrämd men damm och kvalster blir till monster när man tittar genom gluggen. Det regnar dessutom idag så jag är dubbelt ursäktad vad gäller kryp och blommor. Vad ska man då fotografera om man vill avvika från normen? Och dessutom är intresserad av tekniska saker. Jag värmer upp med något trivialt. Vad kan det här vara?

Ledtråd: Något ur min vardag.

Rätt svar finns längre ner på sidan och om du är begåvad med en vridbar skärm är det bara att vrida 180° annars får du glatt stå på huvudet. (Jag har sett att alla tidningar gör så här. Helt i onödan.)

Vad kan detta vara?

 

Ledtråd: Inte den här gången. Använd din fantasi.

Det här då?

 

Ledtråd: Krokodil

En till.

 

Ledtråd: Ingen. Det här ska alla kunna.

Ännu en.

 

Ledtråd: Keramik

Nu är nog både du och jag trötta på gissningar. Här kommer bilder med bildtext.

Duell med fjärrutlösaren. Kameran vann.

 

Detalj från de glasögon jag använder när jag skriver det här.

 

Minne från söndagsskolan.

 

Min dagliga dos trycker jag in själv.

 

Jordnöt. Det är inte kul att fotografera jordnötter. Ser ut som solbrända citroner. Roligare motiv har man sett. Mitt tips: Ägna dom ingen tid och möda.

 

Nikon 50 mm f/1.4. Oändligt tacksamt för att jag använder det.

Nu är det här blogginlägget

 

Hoppas du fick en vink om annat än kryp och blommor.

Om du nu har vridit på skärmen eller står på huvudet så är du lättlurad. Jag skrev ju att tidningarna gör det alldeles i onödan. I nödan får du nu de rätta svaren.

Rätt svar på bildgåtorna:
Min mobiltelefon.
Skum på stranden efter storm i tekoppen.
Mitt glasögonfodral inköpt på Clas Ohlson för 10 kr.
Mönsterkort från en leverantör. Reklamgrej.
Vinbägare. Tyckte konstnären. Nattvardskalk tycker nog pastorn.

Vällingby thermer tur och retur i regn

Idkade lite cykelfotografering idag och letade mig fram på cykelvägarna till Vällingbys thermer (badhus på latin). Det var snart gjort. Betongklumpen är fjärran från min bild av ett SPA. Mer funkis än så här kan det inte bli. Eftersom jag redan var genomblöt av regn valde jag att inte gå in - än. Distriktssköterskan har gett mig ett recept på motion i simhallen men eftersom Herrens thermer har fungerat bra ett tag och dessutom är gratis så väntar jag tills snön stoppar mina cykelturer. Det är redan livsfarligt att cykla med mina ovilliga ben och fötter men med snöhalka och ingen hjälm blir det rena självmordsuppdraget att motionera och jag är varken terrorist eller har dödslängtan.

Här är en bild på thermerbunkern.

På väg hem igen upptäckte jag denna förskola med det käcka namnet Klisterburken. Det fick mig att stanna till och föreviga härligheten (ifall den sprängs imorgon av någon terrorist). Namnet gav mig associationer till Björnklister och dess speciella härliga doft. Alla har väl använt Björnklister så nog om det. Du har säkert egna minnen av det att njuta eller förfäras av.

Sist på min tur tog jag en bild på vårt viktigaste landmärke i Vällingby. Ser man bara det här huset så vet man ungefär vart hemmet ligger. Det står som en ståtlig fallos och höjer sig över nejden så till den grad att det tar uppmärksamhet från mycket vackrare byggnader. Men som landmärke duger det bra. Duger mycket sämre som sjömärke kan jag försäkra.

Här syns höstens entré förresten. Bäst att dra hem. Nu är jag genomblöt.

Alla bilder tagna med lillen. Canon Powershot A80. Så Dogma det kan bli.

1000 kommentarer på 331 dagar...

Eller var det jorden runt på 80...? Elin fick min tusende kommentar när jag lyckades i mitt uppsåt att ge tusen kommentarer innan jag varit med på Fotosidan ett år. Jag platsar inte i FS Hall of Fame när det gäller kommentarer. Det är verkligen långt till medaljplats här. Här är bilden som jag kommenterade.

http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm/1210545.htm?set=mp

Elin och jag har varit med i samma Fotoklubb (Åmåls) men aldrig träffats så vitt jag vet. Vi var väl inte alltför flitiga samtidigt =)