Helvetet kan vänta

Livet är alldeles för långt för att göras till ett helvete. Det får räcka med en stund då och då. Som när man hittar p-boten på bilen som står perfekt parkerad på lagom avstånd från lagens armar,  trodde man. Eller när man grämer sig över något småttigt i flera timmar. Eller när man växlat några hårda ord och sedan går och ältar det som sagts i flera dagar. Eller när man ångrar något man inte gjort men borde ha gjort, eller tvärtom.

Det finns tillräckligt många anledningar att störa sinnesfriden för att förstöra ett helt liv om man vill eller har lust. Somliga har en läggning åt det hållet. Jag har det ibland.

Det finns minst lika många anledningar att glädjas för att förgylla ett helt liv om man vill eller har lust. Somliga har en läggning åt det hållet. Jag har det också.

Jag väljer den soliga sidan men hamnar i skuggan då och då. Det gör inget. Då uppskattar man solen och värmen mera när man kommer tillbaka. Eller så skiner man bort skuggorna själv. Som en god vän som hade MS i några decennier och dog strax före sin 50-årsdag. Alla beundrade hennes goda humör i alla år.

Här är en bild som får representera demonerna i våra liv. Uppspikad som en grotesk dekoration på ett hus där jag inte vill bo, Kina slott vid Drottningholm i Stockholm.

Namnbyte

För att hjälpa mina läsare att inte ta för allvarligt på det jag skriver så byter jag namn på bloggen till Bilder & Kåserier med passande underrubrik. Här är ett litet utdrag ur Nationalencyklopedins mångordiga förklaring om kåseri.

kåseri (fr. couseri, av couser ’tala förtroligt’, ’pladdra’ (sannolikt eg. ’lägga fram sina skäl’, ’skylla på’), litterär genre som främst karakteriseras av lättsamt talspråksliknande framställningssätt.

(Äntligen hade jag lite nytta av NE)

Sista dan

Medlemsporträtt

Här på Fotosidan finns ett flertal medlemmar som jag har svårt att tro kan hantera en kamera. En hund, en blomma, en tecknad figur och andra konstigheter. Likväl har de laddat upp bilder! Jag är inte dum, jag förstår att man kan vara för blyg för att visa sin nuna. Somliga tycker det är käckt att gömma sig bakom en kamera som en slags reklam för det märke man valt. Attributet är ju helt adekvat men nog föredrar jag ett vanligt porträtt. Då har jag chansen att känna igen en fotande kollega när jag träffar honom/henne.

Det är oftast många kameror ute och fotar när jag är det men jag har inte stött på en enda som jag känner igen från Fotosidan. D v s... jag menar förstås inte kameran utan personen bakom. Här finns ju så otroligt många medlemmar att chansen att få träffa en är mycket större än liv på andra planeter. Det skulle vara gôrkul att helt oförhappandes träffa på Dieter eller Peter, Lasse eller Bengt (som går att identifiera med sina porträtt). Störst chans har jag väl att träffa Elin (som jag ännu inte träffat trots att vi varit medlemmar i samma fotoklubb). Hon bor ju där jag kommer ifrån. Pappa Leiler räknas inte i det här sammanhanget. Honom träffar jag sällan oförhappandes. Utom en gång då han överraskade mig på tåget hem från Stockholm. Det var på den tiden som jag veckopendlade mellan Åmål och Stockholm. Han hade varit i Säffle och lämnat in bilen på reparation och tog tåget hem. Jag blir inte ofta överraskad men då blev jag det när han kom in i vagnen och satte sig bredvid mig. Spana gärna in hans bilder. Det är inte så många än men några är prisbelönta i fototävlingar. Han har en diger samling troféer, somliga med internationell status.

Här är en bild som representerar mitt fleråriga veckopendlande. Här var det som pappa överraskade mig. Fast kanske inte just den dagen.

Mothugg

Ibland får man mothugg när man påstår något. Det är oftast uppfriskande om än ibland oväntat. Morgonens blogginlägg fick ett par mothugg som jag besvarat till berörda enskilt. Jag får väl skylla mig själv när jag exponerar min nuvarande andliga status och inte är nog tydlig med min självironi.

Här ett mothugg av helt annat slag. Sommaren -69 tog pappa denna gädda vid sommarstugan. 8,5 magra kg. Han fiskar fortfarande vid 74 års ålder och tar hem hinkvis med abborre som fileas och läggs i frysen. Undra på att han är så vital.