Stand development

Och med blandade filmer

Det var några år sedan jag körde med stående framkallning och då med ojämnt resultat. Då körde jag ståldosa med stålspiraler. Den här gången kör jag Patersondosa med dito spiraler.

När man kör stående framkallning är det inte mycket som spelar roll mer än tiden. Att blanda olika filmer är ok. Pressat eller opressat har ingen betydelse. Temperaturen? Nä, bara den håller sig inom rimliga gränser. Man vill ju inte att emulsionen ska smälta av värmen. Stoppa och fixa som vanligt.

Naturligtvis slirade huvudräkningen en varm dag som denna.Jag tänkte köra 1:100 en timme men lyckades med att blanda 1:200 så jag borde köra två timmar. Istället fyllde jag på med Rodinal efter 40 minuter och lät det stå ytterligare 20 minuter. Det blev säkert inte rätt, det heller, men svartvit film är förlåtande liksom även processen.

Här kommer några bilder från OM-2N med Acros 100 och Balda Jubilette (1938) med FP4+.

Först Olympusen

Och så  Balda Jubilette

Eders Hängivne

5-årsjubileum för Analogfotograferna Stockholm

Om Analogfotograferna Stockholm

Vi var några medlemmar som huserade i Midsommargårdens Fotoklubbs mörkrum. Men så såldes Midsommargården och skulle efter ett tag byggas om till lägenheter.  Midsommargårdens Fotoklubb fick också beskedet att man inte fick hålla sina möten där längre utan måste flytta. De medlemmar som använt mörkrummet behövde inte fundera länge på att starta om i egen regi. Lokal fanns i en gammal nedlagd Konsumbutik inte långt från Midsommargården.

Efter lite administrativa förberedelser satte sig fem intressenter och höll ett första möte för att bilda en helt analog fotoklubb. Den kom att heta Analogfotograferna Stockholm och bildades formellt den 1 maj 2013.

Startfemman

Nya medlemmar anslöt sig i frisk takt och lokalerna blev i samma friska takt för trånga. En flytt var nödvändig. Genom en medlems kontakt med Unga Forskare Stockholm erbjöds man använda deras lokaler mot att man startade en ungdomsverksamhet. Men det fanns inget mörkrum där. Men väl utrymme nog att bygga ett. Vintern 2014/15 byggdes det för fullt på Polhemsgatan 38 och därefter flyttades mörkrumsutrustningen.

Under 2015 kom den riktiga medlemsboomen och i slutet av 2016  beslutade man att ha ett kvartals medlemsstopp. Att introducera nya medlemmar i mörkrummet  tog mycket tid och ork. Till slut organiserades mörkrumsintroduktionerna i en takt som var lagom för alla inblandade.

Strax före årsmötet i mars hade klubben 165 medlemmar, varav 33% ungdomar under 26 år. 32% är kvinnor och enbart 5% är pensionärer. 53% av medlemmarna har körkort för mörkrummet och flera har egna mörkrum hemma. Den analoga fotografin lever i högsta grad i Stockholm. Nya medlemmar strömmar till varje vecka...

Jubileumsplaner

1 maj är ju en klassisk utflyktsdag så planen är att göra en utflykt till Strängnäs. Dagen efter är det månadsmöte i lokalen på Polhemsgatan där det kommer att bjudas på kaffe och jubileumstårta. Men vi håller kalaset inom familjen. Nya medlemmar är förstås välkomna på mötet den 2 maj. Dessa får som vanligt en guidad tur i mörkrummet som för tillfället står i fullt ljus. Förhoppningsvis ska detta leda till att de tar steget in som medlemmar.

Eders Hängivne
Sekreterare i Analogfotograferna Stockholm

Ett Ilford-år

Paradigmskifte i Vällingby

Efter åratal med Tmax 400 och Xtol gör jag nu ett skifte från Kodak till Ilford. Jag har för all del ett par, tre rullar kvar av Tmaxen men de försvinner nog fort när väl ljuset återvänder. Likaså har jag några liter kvar av Xtol men de försvinner i takt med att jag framkallar mina filmer.

Kodak Tmax 400 + Xtol 1+1

Sedan jag gjorde min stora utvärdering av 400 ISO-filmer har Kodaks blivit dyrare och Ilfords billigare, typ 3 kr/rulle skiljer dem åt. Då blir incitamentet för byte ganska klart. Ilfords Delta 400 var ju en av de filmer som nästan nådde upp till Tmaxens kvaliteter i min mycket subjektiva bedömning. Jag ska också överge Ilfords FP4+ för Delta 100 som jag har noll erfarenhet av men hört och sett mycket gott om. Jag har en hel del Acros 100 som borde betas av eftersom de passerat rekommenderat exponera-före-datum men det oroar mig inte särskilt.

Ilford Delta 400 + Xtol 1+1

När det gäller framkallare så är det en annan bevekelsegrund som får mig att byta. Jag vill slippa blanda pulver. 5 liter förrådslösning Xtol tar också sin plats att förvara. Nu byter jag till flytande och blandar eftersom jag behöver. Det tar mindre plats än en 5-liters flexdunk som jag använder nu. Och det betyder en hel del i mitt mörkrum på 2,5 kvadratmeter. Pappas första mörkrum på Kyrkogatan var ännu mindre, typ 1 kvadratmeter. Jag fattar inte hur han fixade det. Min nya framkallare heter Ilford Ilfotec DD-X och ska, enligt Ilford själva, vara den bästa framkallaren för Ilfords filmer. Vi får väl se. Jag hoppas att det är så att Delta 400 blir snäppet bättre med Ilfotec än med Xtol. Jag tänker ju gärna så att tillverkarna har optimerat sina filmer för de egna framkallarna (eller tvärtom) även om de också tar fram ftramkallningstider för andra framkallare.

Så, 2018 kommer att gå i Ilfords tecken

Delta 100
Delta 400
Ilfotec DD-X
Multigrade RC warmtone för kopiorna

Framkallaren för papper är inte skriven i sten ännu. Jag letar fortfarande efter den bästa i mitt tycke. Men jag har så mycket av andra att jag måste förbruka det jag har först.

Eders Hängivne

PS
Jag fotograferar till största delen småbild men kommer naturligtvis att köra de nya filmerna även i mellan- och storformat. Jag vill ju hålla igång de kamerorna också.

När negativet verkar tomt och innehållslöst

Om en överraskning

Det är lika bra att erkänna. Trots mer än 50 års fotograferande misslyckas jag ibland. Kanske mest för att jag envisas med att fotografera i befintligt ljus.

Jag skannar alla mina negativ istället för att göra kontaktkartor. På det viset kan jag sedan studera negativen bättre och se vilka som duger att kopiera i mörkrummet. Men om negativen är mycket tunna så hittar inte ens skannern något med de vanliga inställningarna utan jag måste skanna ett område på remsan för att få ut något användbart. Den här gången var det så. Jag kunde se att negativet innehöll något p g a några gråa fläckar men det fanns inga kanter att avgränsa mot. Så här blev bilden efter skanning.

Och så här ser negativet ut.

 När negativet är så här tunt blir  exponeringstiden i mörkrummet mycket kort. Då är det bäst att använda ett långsamt papper (läs lågt ISO). Man kan ju använda ett gråfilter också om man kan få fast det på förstoringsapparaten.

Här nedan är en råkopia av bilden på papper. Det går att göra mer, t ex att pjatta över ansiktet för att ljusa upp det lite mer. Det är mycket svårt att få det bra. Det blir gärna för mycket. I den färdiga bilden nedan har jag inte konstrat något alls. Man kan betrakta det som en råkopia för fortsatt arbete. Exponeringen är ok men finliret fattas. Egentligen är den bara gjord för den här bloggposten. Titta inte på den dåliga kvalitén. Det man ska se här är att det, trots att negativet ser nästan tomt ut, ändå går att få teckning i allt det mörka.

Ilford MG RC warmtone pearl 8x10". Max kontrast som min Meopta klarar i 16 sek och f11. Framkallad i Wariobrom WA. Bildstorlek 18x18 cm. Allt antecknat i min mörkrumsbok så att jag kan upprepa om jag skulle behöva någon gång utan att köra hela inkörningsprocessen från början.

Eders Hängivne

PS
Den porträtterade gitarristen heter Torbjörn Carlsson och har sin egen inspelningsstudio, Memoria Music, i centrala Åmål. Vi är jämnåriga skolkamrater men Torbjörn gick i parallellklassen. Vi har spenderat en del tid tillsammans under skolåren. Torbjörn har gjort åtskilliga produktioner och konserter tillsammans med Björn J:son Lind. Själv kallar han sig för ljudkonstnär.

Ett omöjligt negativ

Om när det är läge att ge upp

Jag har inte många negativ som är omöjliga att kopiera men tyvärr är det ofta just de som är en intressant bild. Här kommer historien om ett sådant negativ. Först bilden.

Soluppgång på Örnäs camping i Åmål där nästan alla har strandtomt.

Bilden är tagen med Nikon F6 och filmen är Acros 100 som jag pressade till 1600 ISO, dvs 4 steg! Jag kan ha använt ett färgat filter också men är osäker (rött antagligen). Jag framkallade som vanligt i Xtol förrådslösning när jag pressat en film. När jag försökte kopiera detta uppdagade jag en mängd vita prickar. Sannolikt är det kornen som klumpat ihop sig lite slumpartat. Det fanns inte ett dammkorn på negativet (om det inte fastnat medan det torkade) och även om det gjort det så brukar det inte bli en så förfärande mängd. Jag har oftast stort tålamod men det här var helt enkelt för mycket att retuscha . Det gick lite smidigare i Photoshop. Och retusch för hand på en papperskopia är jag långt ifrån en mästare på.

Jag fick i alla fall bilden publicerad på National Geographic bland läsarnas bilder på temat Semester.

Eders Hängivne