Arbetsflöde i mörkrummet

Om snabba resultat

Man ska väl inte ha bråttom när man har roligt men det  är inspirerande att snabbt få fram resultat som man är nöjd med. För det mesta går det ganska störrakt men ibland stöter man på ett besvärligt negativ som kräver lite mer av kunskap och tricks innan det blir bra. Några få negativ som jag har är det dock stört omöjligt att få fason på. Då slutar det som regel med att jag ger upp och redigerar en skannad version i Photoshop tills den duger.

Här redovisar jag min vanliga metod när negativen jag arbetar med är bra, vilket de oftast är. Jag börjar alltid med en 60 sekunders exponering med en exponeringsros på papperet.

Ur den utläser jag den lämpligaste tiden att exponera på. Det står i klartext antalet sekunder i varje sektor. Om jag gör större förstoringar kan jag behöva exponera 2x60 sekunder, helt enkelt för att ljuset blir svagare ju längre ifrån papperet negativet befinner sig. Avläsningen ska då multipliceras med 2. Om jag gör små kopior gör jag tvärtom och exponerar 30 sekunder med rosen och halverar tiden för den sektor som ser bäst ut.

Första försöket. Jag tycker att jag vill se mer bakom vindrutan.

Några sekunder längre exponering. Jag vill se mer bakom vindrutetorkaren men vill inte ha bilen mörkare. Då efterlyser jag rutan och den ljusa öppningen i grenverket genom att maska av med händerna några sekunder ytterligare.

Den färdiga bilden monterad i passepartout. Färdig att ställas ut

Eders Hängivne

PS
Ofta träffar jag rätt redan på första försöket, ibland krävs det fler försök. Men det är ju en hobby, och tiden spelar ingen roll.

Kvalitativt mörkrumsarbete

Om att välja stil på sina bilder

För några år sedan såg jag en utställning på Arbetets museum i Norrköping som hänförde mig. Bilderna visade vardagen för en beriden matador, hur han tränade med sin häst, förberedelser inför tjurfäktningen och det vardagliga livet på gården. Rejoneo är namnet på denna form av tjurfäktning. Bilderna var mycket vackra och lockade till detaljstudium. Jag har inte sett så vackra printar sedan dess. Djupt varmsvart svärta (tänk mörkt mörkbrunt men inte mörk choklad) på vitt papper. Jag kommer inte ihåg om detta var digitala printar eller mörkrumsprintar men jag misstänker att de riktigt stora bilderna var digitalt printade från negativ. Säkert var dock att bilderna var fotograferade analogt, d v s på film.

Efter mycket experimenterande med olika kombinationer av fotopapper och framkallare har jag till sist fastnat för en kombo som passar mig, och som i någon mån liknar det uttryck jag såg på Arbetets museum. Jag har kommit att gilla Ilfords Multigrade RC warmtone med pärlyta. Jag gillar inte högblanka bilder och matt fiberpapper som jag kört mycket tidigare har jag tröttnat på lite. Det är svårare att få kontrasten dit man vill med matt fiber men den återhållna glansen i pärlytan och lättheten att styra kontrasten dit man vill har fått mig till att fastna för det.

Sen är det ju det där med framkallare. För ett par år sedan gjorde jag ett större test av olika fotopapper, både plast- och fiberpapper. Jag använde samma negativ till alla, just för att kunna jämföra resultaten och få en inblick i hur olika papper kan ge samma bild olika uttryck. Jag använde då samma framkallare till alla papper, Compard MC Dev, och resultaten skiftade verkligen. En intressant studie som jag delat med mig av för klubbkompisarna i Analogfotograferna Stockholm.

Testnegativ 

Nu har jag alltså även testat olika framkallare på detta enda papper, Ilford MG RC Warmtone. Samma negativ som tidigare har fått framkallas i Moersch ECO 4512, Tetenal Variobrom WA, Ilford Harman warmtone och Compard MC dev. Resultaten blev olika men inte så markant olika som tidigare. Mest olik blev Moersch ECO som gav en fullständigt neutral bildton på detta warmtone-papper. De andra tre blev olika men inte så mycket som jag trodde. Variobrom WA gav en verkligt djupt varmsvart ton. I min ögon riktigt elegant och vackert. Harman warmtone något ljusare varmsvärta och till sist MC Dev ännu något ljusare. Men skillnaden mellan dessa tre på samma negativ är ganska liten och jag misstänker att bildens motiv kommer att sudda ut skillnaderna mellan bilder kopierade i dessa tre. Hur som helst, jag kommer att delta i klubbens båda utställningar i år och jag kommer att använda samma kombo inom varje utställning. Till att börja med blir det bilder framkallade i Tetenal Variobrom WA. Som ett brev på posten kommer några paket MG RC warmtone-papper nästa vecka från Silverprint i England. Billigaste stället för Ilfordpapper som jag hittat.

Nu gäller det bara att välja bilder till vårsalongen. Och då är det viktigt med vackra kopior, tycker jag. Bildinnehåll också förstås...

Eders Hängivne

PS
Moerschen kommer jag nog att förbruka på kopior till familjebilder som ska spridas inom familjen. Den är inte bara miljövänlig, den är ekonomisk också. Räcker länge trots blandning 1+14. Och till dessa bilder tar jag vilket papper som helst jag råkar ha hemma, men troligtvis Ilford MG RC DeLuxe som jag har en hel del av.

Återstart i mörkrummet

Att få ändan ur vagnen

Äntligen fick jag tummen ur och började köra i mörkrummet igen efter nästan ett års uppehåll. Det kändes skönt att takterna sitter i och ingen ringrost har grott sig fast för hårt. Det var också första gången jag på allvar använde mitt uppgraderade mörkrum. På nyårsafton körde jag första passet men blev inte nöjd med de två kopior jag tog fram då. Jag gjorde bilder från ett lånat negativ (från Finland). Jag använder nu ett tag Ilford MG RC 44M warmtone pearl. Första passet körde jag med Moersch Eco framkallare men varmtonen uteblev. På Nyårsdagen testade jag istället med Tetenals Variobrom WA varmtonsframkallare. Tonen blev lite varmare men inte tillräckligt. Jag gjorde en kopia med samma papper (ur samma kartong) för några år sedan och den blev så tjusigt varmsvart som jag vill ha mina bilder. Men jag minns inte vilken framkallare jag använde! Det kan ha varit Dektol men mest sannolikt var det Compard MC. Jag måste helt enkelt hitta tillbaka till den kombination som gav de fina kopiorna. Jag förmodar att Ilfords varmtonsframkallare borde ge det väntade resultatet på Ilfords papper så jag har beställt ett par liter för att prova. Funkar inte det får jag försöka igen med Compard MC.

Här är några av den senaste veckans alster från mörkrummet. (De första digitala bilderna på flera månader). Samtliga bilder är ännu oretuscherade.

Bakgata i Montreal

Place des Arts i Montreal

Interiör från Aula Medica i Solna

Gatufoto på landet. Café Rosenhill på Ekerö.

Jag har tänkt mig att kopiera mina bästa bilder till en portfolio i storlek 30x40 cm (12x16"). Hittills har jag identifierat ca 150 negativ som jag vill kopiera (av de ca 16.500 jag tagit sedan hösten 2009). Så vintern och våren är bokad, om jag säger så =) 

Eders Hängivne

PS
Det blir inget PS den här gången =) 

Mörkrum 2.0

Om att uppgradera sig

Arbetet i mörkrummet går i vågor.Ibland är det intensivt, ibland går det långa perioder utan att en enda kopia tas fram. Kanske beror det på att mitt mörkrum är för litet. Det inryms i en toalett på 1,25 x 2 m. Där samsas jag med handfat, toalettstol och dusch. Det är obekvämt att arbeta i det helt enkelt.

Fram till nu har jag haft två skålar på ett litet sidoskåp, framkallning och stopp där stoppet hängt lite på kanten av bordsskivan. Fixet har balanserat på handfatet och sköljen har skett i handfatet. Förstoringsapparaten har stått på ett sånt där rostfritt matberedningsbord med hjul och alla tillbehör inklusive timern har legat i en utdragbar låda under bordsskivan. Kompakt. Papper som ska användas har fått ligga på toasitsen.

Uppgraderingen består i att jag skaffat Novas framkallnings- och sköljtankar för storlek 30x40 där man framkallar och sköljer vertikalt i stället för horisontellt i ett kar. Tankarna tillsammans behöver bara 30x45 cm bordyta och det är flera cm mindre än det bord jag har. Jag hade flera checkpunkter jag ville ha svar på först innan jag beställde men allt föll på plats och beställningen gick iväg till Photax i Nybro. Dagen efter kom hela härligheten till ett utlämningsställe i grannhuset.

Själva förstoringsapparaten har jag inte uppgraderat mer än att jag skaffat en ny fyralinjalers avmaskningsram för 30x40-papper. Det kommer fortsättningsvis att vara den största storlek jag kan kopiera hemma. Tidigare kunde jag knappt köra 24x30 p g a handfatets storlek.

Jag räknar med att det blir lite mer jobbat i mörkrummet hädanefter.

Eders hängivne

PS
Flera olika 30x40-papper är på väg från Tyskland och landar nog i klubblokalen under veckan. Då blandar jag min nya framkallare från Moersch, Eco 4812, och kör de första kopiorna.

UTSTÄLLNING

Stockholms färskaste fotoklubb ställer ut

Analogfotograferna Stockholm bildades den 1 maj 2013 av fyra avhoppare från Midsommargårdens Fotoklubb samt ytterligare en analogfotograf från Kalhäll. Fem medlemmar var förstås en blygsam start och den första styrelsen fick bestå av endast tre ledamöter. I början höll klubben till i en nedlagd Konsumbutik i Hägersten men växte strax ur lokalen och flyttade till Kungsholmen mellan jul och nyår 2014. Där delar klubben lokal med Unga Forskare och har tillåtits bygga ett mörkrum från grunden som båda föreningarna använder. Under våren 2015 har anslutningen av nya medlemmar varit massiv. Ja, nästan lavinartad. Mer än 50% av klubbens medlemmar har tillkommit i år och idag består klubben av 57 medlemmar varav 14 är kvinnor. Ändå är det några som lämnat oss av naturliga skäl som t ex flyttning till annat land eller studieort.

Utställande fotografer kommer också att visa den utrustning de använt för att ta sina bilder.

Välkommen!

Eders Hängivne

PS
Det finns fika att köpa båda dagarna