Jag har sålt min Baby

Om rensning i kameraskåpet

Jag har märkt att jag lätt blir splittrad av att ha för många kameror med film i. Egentligen borde det väl räcka med en. Men ack så svårt det är.

Jag har i olika omgångar sålt av kameror och annan fotografisk utrustning och inte har jag mått dåligt av det. Nu är det dags för en sån period igen. Den första kameran ut den här gången är min Rolleiflex Baby med alla tillbehör och 17 filmer. Det är en klubbkompis i Analogfotograferna Stockholm som högg direkt när jag annonserade internt i klubben om att jag ville sälja den. Vi ska ha kameraloppis på onsdagens månadsmöte och då tar jag med en del annat också.

Men mina två andra babies behåller jag. Bilden är tagen med den senaste rullen vid sommarens besök på Grönsöö slott.

Eders Hängivne

Nikoflex

Om TLR:en som aldrig blev av

Eftersom jag är intresserad av historia och dessutom är ingenjör så roar jag mig ibland med att läsa kamerahistoria. Jag har ägnat mycket tid åt att läsa om alla TLR-kamerors anfader Rolleiflex. Franke & Heidecke satte ju den fotografiska världen i brand 1929 med sin nyskapande konstruktion och snart efterapades den av många andra kameratillverkare världen över. Så till den grad att "flex" nästan blev liktydigt med TLR, Twin Lens Reflex, tvåögd spegelreflex.

T o m Nikon hade en på sitt ritbord 1945 och en långt gången prototyp "Nikoflex". Problem med kostnaden för slutaren fick dem att lägga ritningarna på hyllan för framtiden. Istället valde man att satsa på småbildskameran och släppte sin första kamera 1948, Nikon I. En mätsökarkamera med Nikonformatet 24x32. Den blev en formidabel framgång och förpassade Nikoflexen till historiens annaler. Den återvände aldrig till ritbordet.

Mer finns att läsa i Nikon Chronicles

Eders Hängivne

Den som väntar på något gott...

Om ett års väntan

Jag har haft ett par kameror på reparation. Jag lämnade in dem till reparatören i slutet av november förra året. Häromdagen var de klara och jag åkte och hämtade dem.

Zenza Bronica S2A från 1974. Något av det snyggaste man kan titta på. Den enda systemkamera i mellanformat som jag har med flera objektiv och många tillbehör. Jag räknar inte Rolleiflexen som systemkamera då den inte har utbytbara objektiv. Däremot har den ju ett helt system av tillbehör.

Det här är ett särskilt kärt återseende. Det var den första större investeringen i klassiska kameror jag gjorde när jag började fotografera analogt igen för ca 10 år sedan. Den är redan laddad och redo med en Ilford Delta 400.

Leica IIIf. Lika gammal som jag och nu fullt fungerande igen. Ridåbanden hade skadats svårt av filmrester i ridåbanan. Den första kameran av min egen årgång som jag köpte. Senare investerade jag i några lika gamla objektiv. En fantastisk kamera på många sätt. Utom filmladdningen och ergonomin. Jag väntar lite med att sätta film i den här. Jag har några andra som ska tömmas först.

Fotolusten återvände samtidigt. Det är nog detsamma som när man köper något nytt, antar jag.

Eders Hängivne

Det blev en vit fredag

Om att använda det man har och inte köpa något förrän man behöver det

Jag är en reklamhatare. Så till den grad att jag förutom att vägra reklam i brevlådan också har tränat mig att inte ens titta på reklamen när den tvingas på mig. Jag överväger allvarligt att avsluta prenumerationen av morgontidningen eftersom de numera till ca 50% består av annonser. Black Friday inspirerar mig bara till att inte köpa något alls i ren protest.

Jag slutar naturligtvis inte att köpa saker. När jag behöver något så köper jag det NÄR jag behöver det. Inte väntar jag på en speciell dag eller kampanj. Jag tror att det blir billigare i längden.

Jag använder, som alla vet, gamla analoga kameror för att jag tycker det är kul. Jag har också några digitalkameror som jag använder och jag har inte ens börjat fundera på att ersätta dem med nåt nyare. De fungerar ju alldeles utmärkt!

Här ska jag nu återanvända en bild från min "gamla" X100 ( f ö en av de första som kom till Sverige).

Firman besökte Ferrarimuséet i Maranello men det låg en Ferrarihandlare bredvid som fick saliven att rusa. X100

Eders Hängivne

PS
Min första digitalkamera, En Canon Powershot A80, har dock gett upp för några år sedan. Den fungerade fint i nästan 10 år. Det är inte lönt att reparera den. Digitala kompakter är numera att betrakta som förbrukningsvaror.

Kompakter

De ultimata kamerorna

Vi ser det i den digitala världen, kamerorna blir mindre och bättre. Det har t o m gått så långt att kompaktkameramarknaden viker sig för mobiltelefonerna som har blivit tillräckligt bra för att konkurrera om segmentet kompakter. För oss som envisas med att använda film är det dock svårt att få något som konkurrerar med en mobiltelefon i smidighet. Det skulle väl vara Minox 35-serien då. Jag hade en 35GT en gång men konstaterade snart att mina händer var för stora för att hantera en så liten kamera. Men den gav överraskande bra bilder med sina tvåbladiga bländare och slutare. Och den passade i vilken ficka som helst, trots fullformatet!

Nu har det slumpat sig så att de flesta kompakter jag kommit över på ett eller annat sätt är av märket Olympus, som i de flesta fall har alldeles utmärkt optik.

Olymps 35RD. Denna är inne på sin andra reparation. Slutaren har varit lynnig och nu har också avtrycket fastnat. Kompakt men ingen pocketkamera

Olympus 35SP. En riktigt bra kamera. Men jag håller nog 35RD för bättre. Kompakt men ingen pocket.

Olympus XA. Den första i serien XA-modeller och den enda med mätsökare. Snudd på för liten för mina händer men nästan lika kompakt som Minox 35-modellerna. Får ledigt plats i en bakficka. En riktig pocketkamera.

Min µZOOM har varit med om mycket. Under flera år den enda kamera jag hade. Zoomen var ju flexibel men tyvärr inte i klass med de fasta brännvidderna.  Kompakt men för tjock för att platsa i en byxficka. En jackficka går utmärkt.

Konica C35. Min första fru tog med sig en i boet och vi använde den flitigt när det var bekvämast med en mindre kamera. Den var med om mycket och blev illa pyntad, som man säger i de västra provinserna. När vi skildes åt skaffade jag en likadan av nostalgiska skäl. Kompakt men ingen pocket

Tidigare har jag kommit över t ex Vitessa N som även den har en förnämlig optik.

Med objektivet bakom lyckta dörrar passar den i en större ficka. Och med sin speciella frammatningsmekanisk kan man lätt uppnå en fotograferingshastighet av 1 bild/sekund. Vad det nu ska vara bra för. En riktig pocketkamera.

Slänger med en halvformatare också. Det är ju fortfarande 135-film men man tar bara halva vanliga formatet. Filmen tar aldrig slut. Kompakt är den, därför hänger den med här. Bra optik. Men den är ingen pocketkamera.

Jag har och har haft flera kompakter men dessa är de jag använder mest om jag ska ha en kompakt med mig. Jag har nyligen presenterat några riktigt gamla kompakter som tillika är riktiga pocketkameror.

Eders Hängivne fullformatsfotograf