24 mm helmanuellt

Om ett gammalt objektivs välsignelser på en digitalkamera

Varje sommar åker vi runt på loppisar både  för nöjet och för att fynda om det går. Min fru fyndar oftare än jag men den gången jag ska skriva om nu var det min tur. Det var på bakluckeloppiset en söndag på Rosenhill som jag träffade på en amerikan som sålde lite Nikongrejer. Året är 2010 eftersom det här inlägget också blir historien om månadens profilbild.

Bakluckeloppis på Rosenhill. Den där Opeln var inte till salu.

Amerikanen. Han är gift med en svenska och bor i Sverige och var på tillfälligt besök hos bekanta i Hässelby. Han passade på att sälja lite Nikongrejer.

Eftersom jag sällan gör några inköp på loppisar hade jag inte några pengar med mig men vi löste det ändå. Jag hämtade objektivet senare hos hans bekanta.

Det objektiv jag köpte av honom var ett 2,8/24 mm för 200:-. Med det på min D80 med brännviddsförlängning på 1,5 ggr fick jag alltså ett 36 mm. Det var det jag var ute efter.

En av de första bilderna jag tog med objektivet blir nu månadens profilbild. Jag testade objektivet och det blev bra med en gång.

Profilbilden är beskuren till kvadratiskt format.

Lite senare satte jag på 24:an när vi gjorde en utflykt till Ulriksdals slott. Där pågick en trädgårdsutställning där olika trädgårdsdesigners hade gjort var sitt förslag på uteplats. Här kommer några bilder från den utställningen. Alla bilder är tagna med den gamla helmanuella 24:an.

Mellanformataren

PS
Numera kör jag 24:an på mina fullformatare istället. 

Mina bokfynd - 9

In the picture. Self portraits 1958-2011. Lee Friedlander

Jag såg boken första gången för två veckor sedan på Ellens. Jag tror det var Alf Jagnell som hade den med sig. Jag blev såld direkt på den. Måste-ha-bok. Beställde den förra veckan från Adlibris och igår kom den. Som jag skrivit tidigare så tänker jag köra hårt med självporträtt ett tag för att samla på mig profilbilder att byta till när mina historiska profilbilder tar slut. Därför kom den här boken som på beställning! Jag kan bara tänka mig Vivian Maier som konkurrent till den här bokens fantasifulla självporträtt.

Två tegelstenar bred och en dito tjock. Kostar en del men är värd varje krona! Här kommer lite prover att reta nyfikenheten med.

Vid varje bild får man veta var den är tagen och vilket år. Friedlander använder bara Leica och en rolig sak man kan se är hur han byter modell under åren.

Vad bra att min Leica M3 har en självutlösare som fungerar. Men den var lite för lätt för att hålla kvar uppslagen...

Hans fantasifulla självporträtt är en dröm för alla självskjutare som en inspirationskälla åt de egna försöken. Personligen tänker jag nog inte så mycket på att kopiera utan snarare att på hur jag ska kunna ta mina egna på ett lika fantasifullt sätt.

Hmm, hur tog han den här då? Vad är det jag ser egentligen?

Här har han använt naturen för att ge sig själv en speciell karaktär.

Här också

Eftersom bilderna spänner över en ganska lång period får man som bonus se hur han, och hans fru som är med i en hel del bilder, åldras. Det kommer till barn som finns med i självporträtten och man ser hur de växer upp. Så småningom dyker det upp barnbarn som naturligtvis också får delta i självporträtten med farfar/morfar.

Han använder blixt ibland och ibland på ett okonventionellt sätt. Här finns många exempel på kreativa  uppslag för självporträtt.

Trycket i boken är alldeles utmärkt. Alla bilder är svartvita och med en rik gråskala att bara njuta av.

Mellanformataren

PS
Det här är förstås inget för den som inte gillar att ta bilder på sig själv. Om man inte gillar att kasta bort pengar, förstås =) 

Att vända kameran åt andra hållet

Om självporträtt

Det här året måste jag börja ägna mig åt självporträttets svåra konst. Nå, måste är väl kanske överdrivet. Önskvärt snarare. Till sommaren tar mina historiska profilbilder slut. De hinner ikapp nutiden och då tänkte jag att självporträtten ska ta vid. Därför har jag redan börjat träna, inspirerad av några förebilder som t ex Vivian Maier, Lee Friedlander, Micke Borg och Bernt Carlzon. Det dröjer förstås länge innan jag kommer i närheten av deras kaliber men jag gör det mest för nöjes skull, precis som med mina tidigare profilbilder. En fotografisk lek.

Här kommer en kavalkad av tidigare  självmordsförsök varken i kronologisk ordning eller med framgång.

Barnbarn är också ett slags självporträtt

Svårt att få plats i bilden

Glorian tar jag bara på mig i kyrkan

Lugn, jag kör bara med lösa skott än så länge. Först i sommar blir det skarpskytte.

Mellanformataren

Att göra eller att taga en bild, det är frågan

Om tidsfaktorn i bildskapandet

För ett par år sedan gick jag en kurs på Fotografiska där handledaren  presenterade en linje för att förklara skillnaden mellan att göra eller att ta en bild.

Göra                                                                                                                                                  Ta
<------------------------------------------------------------------------------------------------------->
Långsamt                                                                                                                                  Snabbt 

Han menade att olika typer av fotografi hamnar någonstans på denna tidslinje.

Exempel i göraänden:

Arkitektur: 
Man har gott om tid på sig att studera motivet. Man kan gå dit vid olika tider på dagen, vid olika väder, olika årstider. Byggnader står tålmodigt kvar och fotografen har som regel tillgång till den under en lång tid. Det handlar mer om fotografens tålamod med sig själv och att invänta rätt tillfälle.

Gripsholms slott 

Stilleben eller produktfotografi:
Här är det ju fråga om fotografens förarbete i hög grad. Att slutligen ta bilden är bara avslutningen på ett en kortare eller längre tids arbete med att arrangera objektet, ljussättningen och andra detaljer.

Teservis 

Exempel i Taänden:

Sportfoto:
I sportfoto gäller det att fånga de viktiga och kanske avgörande  ögonblicken. Målen, knockouten, kroppen över ribban, det ilskna uttrycket i kastet o s v. En sportfotograf förbereder sig förstås till viss del i Göraänden. Han placerar sig nära där det borde hända intressanta saker. Vid målområdet t ex. Men sen är det till att vara på alerten och TA året sportbild i rätt tiondels sekund.

Hoppsan! Det här gick inget bra... Jag placerade mig vid ett intressant hinder där det borde hända saker och sen gick mycket på sekvenstagning.

Barnfoto:
Frånsett sovande barn som man gladeligen kan placera i Göraänden, är vakna barn något av det svåraste jag vet att fotografera. Jag har övat på tre egna och nu har jag två barnbarn dessutom. Det är svettigare än gatufoto! Spetsen på Taänden, om man säger så. Här gäller snabba slutartider och helst ett nervöst snabbt autofokus. Eller så skiter man i allt och så blir det som det blir.

Twist and shout. 1/60 och blixt duger inte...

Gatufoto:
Ligger för det mesta i Taänden men man kan förbereda sig rätt mycket i Göraänden genom att ta sig tid att hitta ställen med intressanta geometrier eller andra visuellt intressanta element att TA bilder i när rörliga objekt (människor mm) befinner sig på rätt ställe i kompositionen. Det är här man brukar tala om tillfällen som kommer som en snigel men försvinner som en blixt.

Screwed up. kfem, Vällingby 

Någonstans mittemellanexempel:

Porträtt och modellfoto:
Interaktionen mellan fotograf och modell ger rika möjligheter att ta lite tid på sig, ta om bilder. Både fotograf och modell kan snacka sig fram till en bild, skapa den tillsammans. Tiden är inte kritisk medan man bygger upp en pose men det gäller förstås att trycka av vid ett bra tillfälle.

TOG bilden mellan andra planerade GÖRA-bilder 

Nog med exempel. Man kan lätt förstå var olika typer av bilder hamnar på Göra-Ta-linjen. Ofta är det en blandning av  Göra i betydelsen att förbereda sig och Ta bilden i exakt rätt ögonblick. Sittande fågel är kanske mer i Göraänden än en fågel i flykt där det gäller att TA den vid rätt tillfälle. Landskap är väl nästan enbart en långsam process medan vetenskaplig höghastighetsfotografering naturligtvis ligger i den andra änden.

Man kan fundera över var fotografering med blixt egentligen handlar om....

Mellanformataren

PS
Som vanligt är det inte på fullaste allvar 

Åmål - Stockholm enkel resa med bopålar och allt

Om att upptäcka en ny hemstad

Efter fem års veckopendlande till Stockholm för att arbeta tröttnade jag till sist och valde att flytta hit. En annan orsak var att min fru fått en livshotande sjukdom och jag ville helt enkelt träffa henne varje dag medan hon fick behandling. Storstadsbarn som hon är hade hon inga problem med att flytta till en småstad som Stockholm. Hennes hemstad har lika många invånare som hela Sverige.

Den här ingressen till mars månads profibild kommer att handla om hur vi bekantade oss med vår nya hemstad Stockholm och stadsdelen Vällingby där vi slog ner bopålarna 2008. Det blir en bildkavalkad från vårt första år med sporadiska kommentarer om våra fynd och andra händelser.

Det här flyttade vi ifrån. Fryxellsgatan 81, Åmål. Granne med Rösparksskogen. Blåbär på tomten.

Det här flyttade vi till. Grimsta, Vällingby, Stockholm. Granne med Grimstafältet

Vi bor nästgårds med med Sveriges majestäter.

Vi hittade Bergianska trädgården.

Och den italienska terassen.

En begravningsplats för rikemän

Vi hittade en omtalad förhandlingsplats men hittade inte andan.

Gott om runor. Den här i Bromsten. I Dalsland kallar vi det här hällristningar.

Vårt närmaste centrum. Vällingby.

Jordgubbar smakar precis lika bra i Stockholm.

Vi fann att det är gott om slott i närheten av Stockholm. Både små och stora.

Vi promenerade i Drottningholmsparken.

Mitt emellan Åmål och Moskva i tid räknat. Arlanda bara en halvtimme bort.

Jag blev medlem i Midsommargårdens Fotoklubb.

Tyvärr blir det vinter i Stockholm också.

Jag återvände till att fotografera på film med en likadan kamera som jag började min fotografiska karriär med.

Och så här såg jag ut efter nästan ett år i Stockholm. Jag trivs fortfarande utmärkt här.
Som ni förstår blir detta mars månads profilbild. 

Mellanformataren