Sol i city

Med Bergger Pancro 400

Och kamera och vidvinkel

Den här filmen ser lovande ut.

Eders hängivne

En stad i staden

Om tillfällig arkitektur

Det skulle bytas fönster i hyresrätterna som är granne med oss och en dag dök det upp en massa kontainrar på ett par gräsytor. Snart fylldes det på med ännu mer. En liten truck arrangerade alla så att de stod sida vid sida på var sida av gångvägarna som omger gräsytorna. Till slut blev intrycket att det var en egen liten stad. Jag passade på att ta bilder innan den skulle försvinna.

Eders Hängivne

PS
Samtliga bilder tagna med min 50-åriga Contaflex Super BC med Tessar 50/2,8 och Portra 400.

Rolleiflexen i vinteride

Sista rullen för i år blev en FP4+

Rolleiflexen har varit , och är, en av de trevligaste apparater jag fotat med genom åren. Slutaren gav upp för ett par år sedan men fick vård av Kalle  i Täby och fungerar finfint sedan dess. Nu lär den fungera en generation till.

Jag har ett evigt pågående projekt (som jag i hemlighet hoppas göra en bok av) med temat Temporär arkitektur. För ett par veckor sedan flyttade en sån där temporär arkitektur in alldeles i närheten av där jag bor. En mindre stad av containrar. Jag har redan tagit många färgbilder av den ur olika vinklar men den här gången tänkte jag köra den svartvita rullen som suttit ett tag i Rolleiflexen för att sedan låta den vila över vintern. Jag väntade bara på det rätta vädret. Idag hände det men försvann lika fort som det kom.Och jag upptäckte att en del containrar redan hade försvunnit. Jag tog mina bilder ändå. Framkallade och skannade nyss.

Här på huvudgatan i containerstaden syns det redan att en del "hus" försvunnit.

Det här var ett parhus

Eders hängivne

Borta med vinden

Om dokumentärfotografins  nödvändighet

Ingomacken i Vinsta finns inte mer. Den är uppdragen med rötterna. När jag nyss jobbade i Enköping passerade jag varje dag. Ofta tankade jag där också. Egentligen tyckte jag att den var ganska ful så jag tog lite Egglestoninspirerade bilder på den. I färg förstås. Det hände bara för ett par veckor sedan men nu åker jag inte förbi där så ofta eftersom jag åker en annan väg till mitt nya uppdrag. Här är lite bilder innan den jämnades med marken.

Och här är en bild efter rivningen.

Man undrar ju varför?

Men jordgubbskiosken är kvar =)

Eders hängivne

Tröttnat på solens upp- och nergångar

Om leda vid bilder

Jag är hjärtligt trött på bilder av solens upp- och nedgångar. Det är precis som med all annan naturfotografi. Jag kan bara inte njuta av dem. Bäst att låta kameran vila och bara njuta av skådespelet på plats. Svårigheten är, tror jag (efter otaliga försök) att jag är fullständigt inkompetent att ta en bild som står ut över alla andra. Skillnaden mellan bilden jag tog och vad jag upplevde har för dålig överensstämmelse. Därför tröttnar jag. Det handlar kanske om att skaffa sig ett varumärke inom genren som t ex Brutus Östling med hans fina fågelbilder. Han drivs förstås av en passion. Jag gör det inte. Inte vad beträffar solens upp- och nergångar i alla fall. Inte av naturfotografi heller. Däremot har jag ett litet uns av passion för staden och allt som händer i den. Solen går upp och ner där också men den blir aldrig huvudmotivet för mig. Det är svårt att få bilder att stå ut där också. Precis som en älg är en älg eller en bofink är en bofink vart än du ser den i naturen så är ju stadshuset också alltid stadshuset. Men det rivs och byggs nytt här och där. Årstiderna växlar i staden också, ljuset förändras med solens gång. Det händer alltid något unikt. Det intresserar mig. Människor intresserar mig. Här är inte en kaukasisk homo sapiens omöjlig att skilja från en annan. Variationsrikedomen i karaktär och utseende tar aldrig slut. Det är likadant med "röda, gula och svarta" homo sapiens. En del invänder att det finns utseendeskillnader bland djur också. Jag anser att de är mindre utmärkande än människans.

Tillfällig arkitektur i Tantolunden

Sitt inte här

Eders lede hängivne

PS
Bilderna tagna med Leica M4-P och Zeiss Biogon f2/35 på Portra 400