UTSTÄLLNING

Stockholms färskaste fotoklubb ställer ut

Analogfotograferna Stockholm bildades den 1 maj 2013 av fyra avhoppare från Midsommargårdens Fotoklubb samt ytterligare en analogfotograf från Kalhäll. Fem medlemmar var förstås en blygsam start och den första styrelsen fick bestå av endast tre ledamöter. I början höll klubben till i en nedlagd Konsumbutik i Hägersten men växte strax ur lokalen och flyttade till Kungsholmen mellan jul och nyår 2014. Där delar klubben lokal med Unga Forskare och har tillåtits bygga ett mörkrum från grunden som båda föreningarna använder. Under våren 2015 har anslutningen av nya medlemmar varit massiv. Ja, nästan lavinartad. Mer än 50% av klubbens medlemmar har tillkommit i år och idag består klubben av 57 medlemmar varav 14 är kvinnor. Ändå är det några som lämnat oss av naturliga skäl som t ex flyttning till annat land eller studieort.

Utställande fotografer kommer också att visa den utrustning de använt för att ta sina bilder.

Välkommen!

Eders Hängivne

PS
Det finns fika att köpa båda dagarna

Kodak Tri-X 400 pressad till 1600

Det var lite spännande att framkalla en gammal favoritfilm som Tri-X igen. Men nu är det gjort och resultatet visas här nedan. Som vanligt är bilderna tagna med OM-2N, de fllesta den här gången med 35 mm Zuiko.

 Grynigt värre. Och då menar jag inte väggen.

 Här funkade det bättre

Vad kan jag säga om det här då?

Nja, pressa Tri-X +2 steg är nog inget bra. Jag hade förväntat mig ett bättre resultat. Sannolikt blir det bättre när jag kör nominellt  senare i vår.

Eders hängivne

PS
Det kanske inte var helt lyckat att pressa två steg en solig vinterdag som jag gjorde i början av filmen. Men det är ju inte möjligt att välja mitt i en film.

Analogfotograferna Stockholm

Om Stockholms färskaste fotoklubb

Det har varit på gång ett tag och idag, den 1 maj, bildades föreningen Analogfotograferna Stockholm vid ett urtima årsmöte i den gamla nedlagda Konsumbutiken på Mejselvägen 33 i Västberga. Årsmötet samlade fem deltagare men fler intressenter finns.

"Föreningens ändamål är att bevara och främja den klassiska fotografins medel och metoder.
Föreningen uppfyller sitt ändamål genom att i sin programverksamhet vara inriktad på alla aspekter av analog fotografi, erbjuda kurser i analog fotografering och kemibaserad framställning av negativ och kopior, samt alternativa tekniker."

Första styrelsen består av Mikael Gustafsson (ordf), Calle Efvergren (kassör) och Elias Åkerlund (sekreterare).

Den här bilden är från ett förberedande möte.

Eftersom sommaren är nära kommer programverksamheten att starta på allvar efter sommaren. Styrelsen har en del att klara ut innan dess.

Intresserade nya medlemmar är välkomna att anmäla sitt intresse till Mikael Gustafsson. Medlemsavgiften beslutades till att vara 300 kr per kalenderår. För det priset får man tillgång till ett välutrustat mörkrum förutom alla innehållsrika klubbmöten.

Mellanformataren

Internet är inte så bra som man tror

Eller: Hur tusan gör man handretsuch på mörkrumskopior?

Jag är inte bra på att retuschera mörkrumskopior även om jag hållit på ett tag. Ett litet tag. Jag betraktar mig nog som nybörjare. Det känns lite nervigt när man vet att några riktiga mörkrumsfantomer kanske tittar på mina bilder på lördag. På lördag ställer jag ut på det fria Gnestaplanket. Ja, alltså, om jag hinner innan det blir fullt.

Det är lättare att plocka bort dammprickar i photoshop, helt klart. Men papperskopiorna går inte in i burken. Det här är "slow photography" hela vägen. Men roligt är det, och skönt att veta att man kan lära sig något vid min ymniga ålder. Jag försökte hitta lite i ämnet på internet men se, det sket sig. Allting handlar om retuschering i photoshop. Jag kanske kan hitta något om retsuch på mörkrumskopior på sidan 5011 i sökresultatet. Bläddrar lite i Rune Jonssons bok "Fotografera i svartvitt" och se där, flera sidor om retuschering. Internet, ha!

Mellanformataren

PS
Nu återstår en presentation. Men det är ju bara skrivgöra. Lätt som en plätt. 

Handflatsstora bilder

Om storformatets roligheter

Förra veckan samlade jag ihop mina storformatsbilder och skickade till Crimson. Ett tiotal blad av positiv film och lika många negativ färg tagna under det senaste året. Om någon tycker att det är dyrt att fotografera med rullfilm så är inte storformat på handflatsstora blad bättre på den punkten. 65 kr per blad tar Crimson för framkallningen och bladen kostar ungefär lika mycket i inköp. Än värre blir det när jag startar min 8"x10"-kamera där 25 blad FP4+ går på en knapp tusing. Jag är svårt frestad att försöka. På en auktionssajt nyss erbjöds oexponerade torrglasplåtar i oöppnad förpackning i dennna storlek. Mer autentiskt kan det väl inte bli. Men resultatet torde vara katastrofalt med så gamla plåtar. Jag har annars egna glas liggande som jag plockat ur ramar. Dessa kan nog beläggas med emulsion och användas direkt i den stora kameran vars kassetter är gjorda för glasplåtar. Ja, ja, vad är väl en bal på slottet...

Så såg det ut för ett år sedan.

Det här tog jag kort på. Ekerö kyrka från landsvägen.

En stund senare landade jag vid Munsö kyrka och testade perspektivkontroll. Jag rätade upp kyrkan från att falla bakåt. Men för att det inte ska se onaturligt ut gjorde jag inte väggarna perfekt vertikala.

På hemvägen stannade jag till vid Drottningholm och avbildade det fina slottet från parken.

Och sista bilden den gången blev hemma på tomten. Till en del grannars undrande kommentarer. "Vad tar du kort på?" "Är det där inte onödigt krångligt?" Hobbylösa nutidsmänniskor!

Höstprakt i Vällingby.

Storformatsfotografi, har jag upptäckt, är rena medicinen för den stressade nutidsmänniskan. När man har hållit på en stund kan det nog jämföras med vara i trans. Det har jag mig veterligen aldrig varit i men jag kan gissa lika bra som vem som helst. Bara laddningen av bladen i kassetter, om än med helt mekanisk rörelsemönster, blir en akt av drömlik meditation i totalt mörker. Arbetarskyddsstyrelesen har säkert ett och annat att invända om monotona arbetsuppgifter men sånt bryr sig ingen entusiast om. En nyttig övning i blindhet. Att lära sig var grejerna finns och inte tappa något. Efter detta är det lätt att beundra dem som är blinda och klarar allt utan att någonsin tända ljuset.

Jag laddade kassetterna på fredag. På lördag var jag på fotomässan. På söndag fotograferade jag tv-eken och hemkommen kände jag mig uppiggad och gav mig i kast med att fota kamerastilleben i svartvitt på de nyladdade handflatsstora negativen. De bilderna ska ni inte få se här.

Bråttom är ett fult  ord i storformatsfotograferingens härad. Bråttom finns inte. Punkt. Bara att rigga kameran med rätt orientering av 4"x5"-tums kassetter är en akt med tungan i rätt mun. Skynke har jag inget men min kollega som långlånat ut utrustningen bilade en schaktsökare. För mig som är en erfaren Rolleiflexfotograf var det förstås förstavalet. Jag försökte använda en svart jacka vid ett tillfälle och det gick bra men var ganska bökigt. Ett riktigt skynke är nog bättre. Objektivvalet denna gång blev normalen på 135 mm. Storformatsobjektiven är t o m enklare än ett bajonettfattningsdito. Kontrollerna är desto fler och här gäller det att koordinera sina båda hjärnceller, både den vänstra och den högra måste prata med varandra. För att göra skärpeinställning och komposition måste slutaren vara öppen och innan man ska ta en bild måste man komma ihåg att stänga. Det gick bra för mig "hver gang". Däremot förlorade jag ett par blad på att exponeringsmätaren var inställd på ett skyhögt ISO-tal medan filmen nöjde sig med 100. En positiv (typ dia) bild kan inte bli mer ogenomskinlig än dessa två. Annars gick det bra. Förutom en detalj. Att fotografera i befintligt ljus när det är mörkt gör bilderna ofantligt blå även om man exponerar rätt. Jag måste ha kört med svartvitt för länge och glömt denna egenhet med färgfilm och kvällsljus. Provade också att få ett stort skärpedjup med swing på objektivet. Det ser onekligen lite makabert ut med ett snedställt objektiv men på mattskivan var det allt annat än makabert. Skitfränt!

Nå, senaste sessionen med svartvitt har resulterat i 16 bilder på två timmar som ännu sitter kvar i kassetterna och väntar på framkallning. Måste öva lite blind laddning av bladfilmstanken först...

Inga misstag begågna som jag minns så yielden blir nog 100% och då ska det bli några maffiga kontaktkopior att dela med sig av i mörkrumsgruppen. Visserligen med nördigt innehåll men vaddå?

Mellanformataren.