Ränderna går aldrig ur

Denna grupp (som numera även finns som en exklusiv Facebook-grupp) samlades igen i en sommarstuga i Svanskog (Värmland) förra helgen. Vi har samlats oregelbundet genom åren efter starten 1969 men på senare år börjar regelbundenheten infinna sig. Varje sommar.

Sir Wilhelm, Sir Thomas, Sir Peter och Lady Kileby

Det är väl ingen överraskning om jag berättar att bilden är tagen med en Rolleicord på Tri-X.

Här är en glimt från 1989 i Åmål som jag upptäckte igår medan jag skannade mitt negativarkiv.

Vem som är vem är höljt i masker.

Vi hade förstås (?!) många fans och med tiden skaffade alla familj så fansens skara utökades "organiskt" som man säger om företag. Tillika hade vi många vänner utanför kärntruppen bland den publik vi roade. Dessutom hann vi dubba en riddare av vår orden. Det var denne riddare som, helt i linje med ordens stadgar, bjöd till fest i sin sommarstuga i Svanskog. Närmare beskrivning av läget får ni inte ty det är ett paradis på jorden som mår bäst av att slippa turister. Bästa vägen dit är en handdragen linfärja över ett 25 meter smalt sund. Ett äventyr, bara det värdigt en turistbroschyr.

     Kramar, mingel & mat. Allt i massor.

Jag använde förstås min ZM flitigt under dagen och praktiserade även porträttfoto under bar himmel med en stol som enda rekvisita. Den naturliga metoden, som det heter när man lär sig ett främmande språk. Porträtt är nästan som ett nytt språk för mig även om jag fotat folk i alla tider i alla möjliga och omöjliga situationer. Jag har svårt för det medvetna porträttfotograferandet så jag behöver öva. Men, oss emellan sagt, är det de spontana porträtten jag brinner för. Där den porträtterade inte är medveten om fotografen. Och i en livs levande vardagssituation. Det låter som gatufoto det där och det är det nog. Här kommer då lite medvetna porträtt.

        
Teol. dr. Rune                       Civ.ing. Lars-Erik                 Ing.  Thomas                          Civ.ek. & Riddar Anders

Pastor Peter hade laga förfall då han var ute i landet och vigde ett par.

Och så en gruppbild. Dessa eviga dokument för framtiden. Den sortens fotografier som blir bättre med åren.

Det är inget fel på objektivet. Killen till höger är över 2 m lång och kallas i denna krets för "Lellen". Ingen distorsion alltså.

Det här var anledningen till att jag missade Planket i Gnesta...

Kunskapens hus

Vishetens begynnelse är "Sök förvärva vishet"; ja, för allt ditt förvärv sök förvärva förstånd.

Salomo

Kunskapens källa i Stockholm

I som här inträden, låten dårskapen fara. Eller hur var det?

Upplysningens sal.

Kunskapstörsten släcks.

Kunskap mäts i meter.

Ooops. Kunskapsluckor.

Med kunskap öppnas nya vyer.

Dogmafotografi. ZM, 35 mm och Tri-X

Would you and your friend come around

Friends gathering from Thomas Meldert on Vimeo.

American car show, Norrtelje

Om att fotografera bilar - svart/vita versionen

Eller om konsten att undvika självporträtt

Det var bilshow i Socitetsparken i Norrtälje i lördags och jag åkte rätt tidigt för att slippa den värsta hettan. Entrén skulle öppna kl. 10. E18 stryker ju förbi Vällingby så det var bara att åka. Jag tog rygg på en gammal limegrön amerikanare. Jag tänkte att det kunde vara bra att ha en stämningssättare att titta på på vägen dit. Men han tog strax av åt ett annat håll och jag fick åka hela vägen i det vanliga moderna och trista sällskapet.

Med mig hade jag Nikon D80 med 18-200 mm och Rolleiflexen med två rullar Tri-X och två rullar Tmax100. Häpet hade jag konstaterat att Tri-X behövde beställas IGEN! Fyra rullar fick räcka. Men det gjorde det inte! Jag gick först en repa runt området och plåtade med D80:n, sen en repa till med Rolleiflexen och när alla rullar var slut avslutade jag med en repa D80 igen.

Det var MÅNGA bilar och att täcka in allt var inte att tänka på. Jag koncentrerade mig på retrobilar. D v s före 1960. Känns det igen? =) Ok, det blev några andra också. Det här var nu ingen vanlig veteranbilsutställning utan här fanns alla stilar och årsmodeller. Jag är mest intresserad av bilar som är original eller lätt custom så sorry grabbar i moderna amerikanare. Jag gick förbi.

Retrofrissa och tidsenliga kläder var ett vanligt inslag. Jag har sett det på annat håll också. Trevligt!

Att fotografera bilar med skinande lack och blänkande krom är ingen lek. Det är en studie i konsten att undvika självporträtt. Risken är större ju närmare man är och jag gillar ju närbilder där inte hela bilen syns. Jag blandade när- och långtifrånbilder och försökte undvika den där tjocka gubben från Lustiga huset som gärna syntes på fel ställen.

     
Ford Fairlane -56                 Cheva                                        Volvo Duett -60

En del hade kanske tänkt stanna ett tag. Ford Mustang med tidstypisk husvagn.

     
Badbrygga                               Ford coupé -34                     Chevrolet 2103 -53

     
Chevrolet Bel Air -55         Renoveringsobjekt              Ford Crown Victoria -56

På 50- och 60-talet började rymdåldern sitt intåg inom bildesign. Bilarna fick vingar och kunde nog nästan flyga. Raketliknande fenor och bakljus som liknade styrraketer applicerades helt okontrollerat. Det här var en tid med framtidstro. Ingenting kunde gå fel och livet var en enda lång picnic med rockmusiken på högsta volym. Några överlevde och håller bilarna vid liv...

Raketfenor och styrraketer. Chrysler Imperial -61

From back home. Lincoln Cosmopolitan -51

Den här stod där jag vill ha bilar: på gatan.

Bilarna stod annars trångt och speglade sig i varandra. Det var svårt att få bra vinklar och det var lite trist att plåta en Cheva och få med en Ford i lacken.

Den unge mannen med Rolleiflexen

PS
Alla dammprickar är nogsamt borttagna. Det som tycks finnas kvar är blänk i lacken från intillstående bilar.

PPS
Nästa gång: Färgversionen, rena fyrverkeriet.

Blues i Åmåls alla hörn

Jag spär på lite om Åmåls Bluesfest med bilder från en bluesentusiast (och medlem på FS), Torsten Ståhlberg, som varit i Åmål flera år och fotograferat artister live. Kolla, njut och minns.

Bilder från 2004, 2005, 2006, 2007, 2008 och 2009

Men egna bilder från Åmål kan jag också bjuda på. Jag var ju där...

Chevrolet Stepside Pickup -55. Vackert mörkgrön.

Butiken Livets Krydda har skaffat sig en firmabil som sticker ut.

Jag träffade min gamle klasskamrat Denny med fru Eva. Denny var en av två som fick bygga en elgitarr i slöjden i folkskolan. Han hade att brås på. Pappa spelade i ett band. Själv spelar han fortfarande. Han liksom jag uppskattar gatubluesen mer än tältkonserterna.

 Annars är det blåaste stället i Åmål alltid Åmål Östra. Här med Pelle Deutz i spetsen.

Men det gäller även den vanliga stationen. Konstigt att ingen satt och spelade där...

The blue medium format guy.