Leica IIIf - bildexempel

eller Varför det är kul att fota med retrokameror

Det här ekipaget har varit i farten förra veckan och i helgen.

Leica IIIf med Summaron 1:3,5/3,5 cm och sökaren SBLOO. Allt 57 år gammalt.

Det är några som har frågat efter bilder så därför tänkte jag presentera några exempel så att alla kan förstå varför det är så kul med att fota med gamla kameror. Inte nog med att det är kul och man får fina bilder. Man får en del trevliga samtal på köpet också.

Kollegan Anders skruvar ihop min konstruktion efter ritning.

Det var inget fel på bilen. Han verkade missnöjd. Men vi snackade om gamla kameror istället..

Årsmötet på Midsommargårdens Fotoklubb var ganska välbesökt.

Mitt konsultnätverk träffades på Pampas marina för att fila på våra CV.

Och det var min grupps tur att ha kyrkkaffet i Hässelby missionskyrka i söndags.

2-minutersmaskinen

Håll i schalen gumman. Här går det undan.

Instruktionsstudier

De sista bilderna från igår. Det fina med en rulle film är att man bara får 36 bilder att sortera istället för flera tusen som en del tror att de behöver.

Jag retas bara lite förstås.

Mellanformataren

Disfarmer-stilen

Om de svarta streckens betydelse för porträttfotografin

Jag är fascinerad av den hype som lanthålefotografen Mike Disfarmer har ställt till med. Häromdagen upptäckte jag ännu en bild som jag tagit i hans anda. Helt omedveten om hans existens. Däremot har jag helt medvetet konverterat den i Silver Efex Pro och tonat den i amerikansk kaffeton. Som du ser har jag också, helt omedvetet, utvecklat Disfarmerstilen med ett tunnare svart streck som dessutom inte är helt vertikalt. Vad gör man inte för att särskilja sig från förebilderna vare sig man känner till dem eller ej.

Disfarmer-stilen. Modellen är en medlem ur Sundbybergs Fotoklubb

Mellanformataren

Ett svart streck

Om genial bildkomposition

Ingen har väl missat porträtten av den amerikanska byfotografen Mike Disfarmer. I många av hans bilder finns det ett svart streck på bakgrunden. I fotohistoriska kretsar spekuleras det vilt om detta var ett avsiktligt "genialiskt" fotografiskt grepp eller om det helt enkelt inte fanns något annat än svart tejp i affären. Amerikanerna diskuterar detta allvarligt! Stackars Mike. Om han bara hade lämnat efter sig en dagbok med förklaringar...

Snyggt streck

Hans originalbilder säljs för tiotusentals dollar. Själv dog han utfattig 1959.

Häromdagen upptäckte jag att jag ovetandes om hans existens har kopierat hans "genialitet" i en av mina egna bilder för ett par år sedan.

Strecken är lika snygga i Sverige. Även om det inte är tejp.

Men 50 år efter min död betingar nog inte denna originalbild samma pris som Mike Disfarmers...

Mellanformataren

PS
Min bild deltar ikväll på Midsommargårdens fotoklubbs möte i tävlingen Fikabilden. Jag hoppas det blir en domare den här gången som känner till Mike Disfarmer =) Eller en som gillar svart/vitt...

Tri-X och Rolleiflex Baby = Succé

För nytillkomna fotografer och läsare av denna blogg. Det här handlar inte om digitalfotografi. Det handlar om att hålla liv i gamla kameror så länge som möjligt. Jag har ett par Rolleiflex Baby varav den ena fungerar klanderfritt (den äldsta) och den andra fungerar för det mesta. Man kan säga att det är en mellanformatskompakt.  Det är en skön kamera att fota med och jag vill inte gärna ställa den på hyllan. Emellertid är det svårt med filmtillgången. Svartvit film finns det bara en sort av, Efke R100. Negativ färg finns i form av Kodak Portra 160NC, Macocolor 200 (kan köpas men tillverkas inte längre) och Bluefire Murano 160 (tillgänglig ibland). Diafilm finns i Fuji Velvia (ibland). Alltid utomlands, så frakten blir alltid en betydande del av priset/rulle.

Visst vore det väl synd att ställa den här skönheten på hyllan?

I ett tidigare inlägg har jag nu rådit bot på filmtillgången för en överskådlig framtid. Jag kan välja vilken film jag vill! Den första filmen jag gjorde blev en Tri-X och denna körde jag helt och hållet på Nyårsafton. Tolv bilder/per rulle ger den men jag hade nog kunnat få ut tretton om inte räkneverket hade lagt av vid tolv och enväldigt bestämt att att nu är jag färdig. 120-filmen som jag använde och skar till det mindre 127-formatet är lite längre än standardlängden på en 127-rulle. Nå, jag är nöjd med att experimentet lyckades och nu är det bara att fortsätta i ullstrumporna och skära mer film. Här är några av bilderna från Nyårsafton.

Flickorna i mitt liv.

Strandad armada

Ja, jag vet! Naturbilder är olyckshändelser

Jag kunde dock notera ränder i emulsionen som jag nödtorftigt photoshoppade bort. Så det får bli lite finlir med skärapparaten innan nästa rulle.

Mellanformataren

This is my Notebook!

Kan inte låta bli att kommentera Herr Björkboms inlägg idag. Det finns fler beroendeframkallande kombinationer. Här är min. En av dom, ty det finns flera...

ZM + Biogon 2/35. Härlig Notebook-combo

Så här ser en del anteckningar ut.

"Nya" ångloket i Åmål

Gästande prästen tar kyrkkaffe.

Rean på Dressman var svår att undvika. Rätt i nyllet alltså.

M-Zeissmissbrukaren