Överraskningarnas nationaldag

 Om ett häpet möte med tronarvingen - "Hej!"

Jag var inne i city ganska många timmar på 6x6-dagen. Vid pass halvvägs på min tur i stada fick jag för mig att gå upp på lejonbacken vid slottet. Jag fotade utsikten med både X100 och Rolleiflexen. Det stod en flådig bil på krönet som var längre än vanliga bilar. Jag tänkte att här kommer det nog snart nåt bekant ansikte men tänkte inte så mycket mer på det utan roade mig med att fånga ett par livgardisters förehavanden.

"Mina stövlar är blankare än dina!"

Men det spelar ingen roll hur blanka stövlar man har. Mina gympadojor, kortbyxor och svettiga skjorta gav mig i alla fall tillträde till nästa bild som jag var alldeles ensam om.

Det var inte att tänka på att få upp X100:an ur benfickan och starta den. Men Rolleiflexen hängde på magen och jag är ännu tillräckligt funktionsduglig i märgen för att välja rätt. Unga raska kvinnor är flyktiga motiv. Men hon hade tid till ett leende och ett "Hej". Jag fick tunghäfta lika raskt men vinkade stumt tillbaka. Inte kom jag ihåg om inställningarna var rätt men jag hann ställa skärpan någorlunda i den alltför skumma sökaren och trycka av utan att komponera så där noga som man annars gör med stillastående motiv. Man måste ju bara ta en bild när man får ett sånt här tillfälle serverat på silverfat. Strax var hon borta och jag förmodar att hon åkte hem till Haga. Hon hade alla fall något annat på sig senare på Skansen. Jag gick vidare mot Kungsträdgården och förfördes av all världens matdofter men klarade mig helskinnad, om än dreglande, genom oset och avslutade rullen på Drottninggatan.

Den motvillige paparazzon

Streetsnapper - tredje rundan

På söndag är det prins Bertil Memoriam och jag rekade lite idag inför min planerade fotografering imorgon. Det blev inte så mycket av det då en annan sport sprang ivägen men det blev lite bilder ändå.

Turistinformatör

Många häckar små...

Hinder på min väg

Glada skitar

Lunchade på Slingerbulten

Smygfoto i tunnelbanan funkar också.

Den digitale mellanformataren

Streetsnapper - andra rundan

Fotoklubben avslutade terminen med en utflykt på Djurgården. Den här gången åkte jag utan analogt sällskap för att förhindra återfall. Med en ny kamera måste man hårdköra för att få in greppen i märgen. Och det går bra. Redan sitter en de flesta av greppen riktigt bra. Tyvärr är min högra tumme lite väl benägen att låsa exponeringen på helt fel tillfälle med felexponerade bilder som resultat. Jag får väl skaffa mig ett tumgrepp som håller den borta från knappen. Idag bytte jag ut kameraremmen mot en gammal handlovsrem från någon analogkompakt från 60-talet. Det kändes perfekt.

På den här rundan körde jag med autofokus, bländarprioritet, RAW och 400 ISO på Fujifilm Provia. Nu lite bilder.

7:ans spårvagn

Endast för inbjudna

Pärlor

Konversation

Gatukök

Mera bilder så småningom... Och det finns några till i mitt album för denna kamera. Jag lägger upp rikligt med bilder för den som är intresserad av den. Det är inte så kul att studera själlösa testbilder. Hellre bilder från en vanlig användare.

Den digitale mellanformataren

Streetsnapper - första rundan

Jag har nyligen införskaffat en digital kamera i akt och mening att utforska detta nya territorium. Jag var t o m lite kaxig och tog ingen backup med mig i form av filmkamera! Med färskladdat batteri och 400 Iso Fuji Provia-film tog jag med den på min oregelbundna motionsrunda i Vällingby. Idag var inställningen manuell fokus, bländarprioritet och fokuseringsringen programmerad för Leica-rotation. Körde hyperfokalt och ställde fokus på ca 4 m. Kameran på hela tiden. Fick väcka den med snabbstartläget ibland. Vid gatufotografering får jag nog försöka vara lite förutseende och väcka den om jag anar något skeende inom den närmsta minuterna.

Här var det lugnt. Stillastående motiv och gott om tid.

Här också. huset är högt och brevbäraren hade nog att göra en bra stund.

Upplättning av skuggor så det blir lite behagligare att titta på.

Lät avsiktligt bli att lätta upp de mörka partierna. Det blev snyggare så här.

Här var det svårt ljus men efter lite pill i LR såg det t o m bättre ut än vad mina ögon fick stå ut med.

Självporträtt  bland stenar och betong.

Den digitale mellanformataren

15 mm Åmål

Två rullar i fullformat

Lika bra att göra det klart för alla och envar: Åmål är en liten stad. Så liten att det borde räcka med fyra bilder för att beskriva den. Typ en i varje väderstreck med ett objektiv som har en bildvinkel på 90°. Teoretiskt sett, alltså. Jag har försökt men det gick inte helt bra. Två rullar och fyra timmar senare har jag ännu inte täckt allt. Dessutom hade jag glömt sökaren hemma i Stockholm men jag löste det genom att titta med båda ögonen för att få lite split vision som objektivet har. Ändå blev jag överrsakad av hur mycket som kom med i bilderna.

Här är den. Men tänk bort sökaren på taket. 15 mm Super-Wide Heliar asfärisk

Norr

Väster

Söder. Det stod en massa hus och träd i vägen

Öster. Åmålsviken ser ut som ett tjärn. Lika bra att det storslagna havet därutanför inte kan ses. Horisonten är ju bara vatten

That's it folks. Nu behöver ni inte åka hit. Bakom 15 mm ser det ut som byggt av lego.

Både land- och sjömärke. You can't miss it.

Det är fredag. Jag är ledig och hälsar på hemma i Åmål. Jag åkte ner på torsdag fm. Alla i Åmål som har ett jobb jobbar. Det kan förklara den skenbara ödsligheten. Jag har stan för mig själv känns det som. Ändå vet jag att mellan 16 och 17  är det lögn att komma fram i en del korsningar. Inga trafikljus och högerregeln tillämpas slumpmässigt i denna, av alla svenskar, förgätna plats. Utom de som bor här förstås. Som återvändande utvandrare ser jag att staden förändras. Inga stora saker, men i alla fall märkbart för den som varit hemma här i 54  år och kan varenda skrymsle.

Stadshotellet är i alla fall lika gästfritt som vanligt

Kommunen fick ny regering i sista valet så nu renoveras kommunhuset. Järnvägsstationen har rustats upp till storstadsstatus, nästan. Den tidigare så öde perrongen har fått inglasade väntkurer och massor med bänkar istället för de två antika SJ-gröna som stod ensamma på den hundra meter långa perrongen. Det fattas bara att kalla stationen Åmål Central. Åmål Östra finns ju redan 100 meter söderut (!)

Torghandeln har krympt. Ebbe på torget står där med sina grönsaker och blommor granne med ett stånd med kläder. That's it! Fjärran från fornstora dar när lantisarna kom in till stan och sålde ägg och potatis och åkte hem när allt var slut.

Jag träffade en tidigare arbetskamrat och gjorde en dundertabbe. Jag tog ett steg bakåt och vips blev han liten som en pojkvasker. Den förkrympta torghandeln skymtar till höger.

Ungefär hälften av alla båtplatser har båt redan. Inga träbåtar ännu. Det dröjer nog ett par veckor till. Det är nog samma gubbe som är först. Restaurang Hamncompagniet med sitt utsökta läge vid hamninloppet har kursat. Jag anar varför.

Stadens sista fotohandlare har lämnat in framkallningsdosan. Någon utsocknes har köpt hela inredningen. Jag går inte ens dit och tittar. Jag får rysningar av tomma fotoaffärer.

Fotohandlaren låg långt där borta till vänster på stadens enda gågata. Den behövs inte. Men det är modernt med gågator.

Och så lite nostalgi

Mitt första föräldrahem. Min säng stod där till vänster om cyklarna. Men då var det inomhus!

Och det sista. Båda med nya ägare.

Kyrkogatan. Min gata. Och lekplats. Kyrkan ligger i den andra änden. På behörigt avstånd.

Mellanformataren