En riktig fototidning

Om att gräset är grönare nån annanstans

Det kvittar nästan vilken "fototidning" man tittar i idag så domineras innehållet av tekniknörderi, nyheter och tester av alla de slag och med tanke på tillverkarnas frenesi att skapa nya grejer hela tiden så måste naturligtvis fackpressen hänga med i svängarna och recensera allt så gott det går. Allt för att underhålla det ständiga behovet av bättre grejer, vare sig det behövs eller inte. Det är inget fel i det. Dessa tidningar behövs, särskilt för dem som ska köpa för första gången eller byta utrustning för att tekniken har utvecklats så mycket att ett byte är önskvärt. Själv har jag kommit till den punkten att jag inte anser mig behöva mer. Eftersom jag, för det mesta, fotograferar analogt och väldigt lite nya produkter ser dagens ljus på den sidan koncentrerar jag mig på bilderna. Sedan ett par år tillbaka har jag därför avslutat de få tidningar jag prenumererat på och i nuläget har jag bara en kvar som nog kommer att möta samma öde när förnyelsen efterfrågas nästa gång.

Sedan flera år är jag mer intresserad av bildernas innehåll än vilken utrustning som använts. Jag har också börjat köpa bilder av några fotovänner vars fotografiska produktion håller hög kvalitet. Man får passa på innan de blir kända (och dyra), tänker jag. Det enda jag känt behov av nu är att inhämta inspiration från tidningar som har bilder som sitt främsta attribut. Det finns inte så många kvar i världen. De flesta har gått i graven, som t ex Life. Den här gången har jag valt National Geographics som jag har haft kontakt med på olika sätt genom hela mitt liv.

Den är inte kliniskt ren från fotoreklam men det huvudsakliga innehållet är allt annat än fotografiskt tekniknörderi. Djupgående reportage med mycket bilder som jag har saknat tidigare. Den rymmer mitt intresse för världens folk och länder, andra kulturer och historia. Just det här numret hade inte ens någon kamerareklam. Lite naturfotografi fanns förstås med. Men det får jag tåla.

Eders hängivne

PS
Man kan se många fina bilder i dagspressen också. DN:s fotografer håller hög klass. 

Parallella världar

Om att se verkligheten på mer än ett sätt

Under ett par år har jag bedrivit ett projekt där jag fotograferar samma motiv med olika sorters film. Från början var det bara svartvitt och infrarött men så kom jag över lite utgången färgfilm till ett hyggligt pris på ebay. Så i somras då IR-säsongen är som bäst (och gräset fortfarande grönt) tog jag tre sorters film i mina kassetter med mig till Skogskyrkogården. Så här ser verkligheten ut i tre versioner.

Fuji Astia 100 (utgången 1998)

Fomapan 200

Efke IR 820 Aura (utgången). Exponerad som ISO 2

Så ser världen ut men vi ser bara den första versionen.

Eders hängivne

PS
Det här projektet är väldigt väderberoende så det bedrivs bara under korta perioder varje sommar. 

Bro över mörka vatten

I Korsningen mellan järnvägen och Österdalälven

Ursäkta mig Claes Wåhlin att jag inkräktar på dina områden broar och järnvägar. Jag kunde bara inte motstå att fotografera den här fina fackverksbron. Jag är ju ingenjör och gillar historiska tekniska ting. Den här är förstås inte så mäktig som mycket annat man kan se i världen men den råkade ligga där jag uppehöll mig. I Insjön.

Bilderna fångade med Rolleiflexen och filmen FP4+

Eders hängivne

PS
Jag tog några bilder på bron i Leksand också. Samma järnväg, samma älv. Men de bilderna är kvar i kameran. 

Det osynliga ljuset

Och att stänga ute det synliga

Nu har jag gett mig på något som jag nog får ångra. Att fotografera i blindo är ju inte riktigt vad man är van vid, menar jag. Filtret jag sätter på objektivet är svart och helt omöjligt att se igenom. Det gick inget bra. Det tog två rullar innan jag kom på vad felet var. Mitt filter spärrade t o m för de våglängder filmen är känslig för. Så det blev till att byta filter för att släppa igenom lite mer av det osynliga ljuset. Då märkte filmen det också. Och så blev det som jag tänkte.

Vy över Ekerö kyrka och Mälaren

Det är magiskt

Eders hängivne

PS
Jag använde Rollei IR 400 med ett 715 nm filter på objektivet och körde på ISO 6. Stativ förstås. Kompenserade avståndsinställningen ett par grader för IR-ljusets avvikande brytning. Bländare 16 och 0,5 sek blev de bästa exponeringarna den här gången. Framkallad i Rodinal 1:50.

Texas i Vällingby

Om en mätsökare i mellanformat

I våras köpte jag en mätsökare i mellanformat från japan. En Fujica GW690 II Professional, även kallad Texas-Leica. Ett monster till fotoapparat men mycket rolig att fotografera med. Den har ett fast objektiv, Fujinon f3,5/90 och ger 8 bilder 6x9 på en vanlig 120-rulle. Eller 16 bilder på en 220-rulle. En ratt på toppen förtäljer att man kan ställa in den för 4 bilder på korta 120-rullar också. Såna korta rullar har jag aldrig hört talas om. 

Jag började med en svartvit 120-rulle och fortsatte med några 220-rullar Portra 400. Nu kommer lite bildexempel.

Vattenfalls gamla kontor i Råcksta håller på att byggas om till bostäder. Så Destroy på containern är lite missvisande.

Och lite färgbilder

Daisy's i Vällingby före ommålningen.

Drottningholm får nästan plats i 6x9

Minneslunden vid Munsö kyrka

Nytt bostadsområde i Träkvista på Ekerö.

Jag är lite förtjust i att fotografera i industriområden. De bjuder ofta på trevliga motiv. Här kommer några bilder från Skå industriområde på Färingsö.

Den här ville inte fungera och ägaren ville inte vara med på bild.

Kronvrak? Men jag tror den fungerar.

Herr Rudolf. Förnamnet har jag glömt. Han lät sig fotograferas under vår pratstund. Han var egentligen ute och letade efter sin egensinniga katt. Han har en liten verkstad till höger utanför bild.

Färingsö har en del vackra vyer att bjuda på också. Här är ett sommarfagert landskap nära Tappströmskanalen.

Tyvärr så tvingar mig en långvarig utsikt till inkomstbortfall att sälja ut en del av innehållet i mitt kameragarage. Den här kameran var sist in och blir först ut och återfinns på Fotosidans annonsmarknad där den går tillsammans med ett par 220-rullar Portra 400 som jag inte kan köra i någon annan kamera.

Eders Hängivne

PS
Naturligtvis svider det men den här kameran har jag ännu inte fått samma känslomässiga band till som t ex Rolleiflexen. Nu är det dock inte läge att vara sentimental utan skära grovt och behålla de käraste klenoderna. 

PPS
Det här är ett ny sorts "Decisive moment" i min fotografiska karriär =)