Första bildkommentaren - 1 år

När jag nu ändå är i firartagen så kan jag ju uppmärksamma vem som fick min första kommentar. Det var för ett år sedan idag och bilden var Jonas Bergenudds Kolonnad II . En kort kommentar som skulle följas av många av varierande längd. Jag försöker vara kort och koncis men ibland flippar det ur och blir långt. Inte för att det behövs men ibland rinner det liksom till i fingertopparna.

Ibland blir jag trött på att kommentera men gör det i alla fall. Därför att jag lär mig se på bilder och fundera på vad som är bra och dåligt. Självlärda läxor som tillämpas i mitt eget fotograferande.

Inget inlägg utan bild är numera min paroll (tycker det är skittråkigt utan bilder) så jag tar en gammal ur mina bilder från vinden. En bild från mitt första år av fotografering (vintern 74/75). Fasligt vad det blev mycket av det första året-nostalgi  =)

Skannad diabild. Obearbetad men beskuren.

Ett år och trettiofem mil

Så långt är det i tid och rum mellan dessa båda par i bilder. Första paret är från Borgvik i Grums kommun i Värmland. En sagodag som sent ska glömmas för sitt otroliga ljus och vackra färger. Det andra är från Drottningholms slottspark idag med krispig luft och mycket folk i höstnjutning. Träden vid sidan om parken var sällsamt stämningsfull och doften av höstens förfall påtaglig.

Borgvik

Hamnlagret

Hamnen

Drottningholm

Vattendrag

Promenad i parken

En trädälskare som jag får snörp på Drottingholm. Gillar skarpt när träden ger varandra lite space att leva på. Inte som i skogen där träden trängs som storstadsbor. Kul kontrast egentligen. I storstan trängs människor men på landsbygden trängs träd. I storstan är det glest mellan träden och på landsbygden är det glest mellan människor. Glöm inte bort att jag kåserar och då böjer jag på sanningen.

En söndagseftermiddag på Ekerö

Idag var det bara ett måste att åka ut och fotografera. Ville ha lite bilder för ett senare blogginlägg men det visade sig att hösten inte har kommit riktigt så långt som jag hade räknat med. Min fru som också fotograferar hade en annan inställning idag. Hon tog inte med kameran utan skulle bara njuta av höstfärgerna. Vi såg en massa skyltar om frukt eller äpplen och dök så småningom in på en väg med skyltar för maskinverkstad, någons ateljé, loppis och frukt. Ateljén som låg längst in på vägen var snabbt avklarad. Ingen konst i vår smak. Maskinverkstan ignorerade vi helt men på loppiset med tillhörande frukthandel fastnade vi. Vi är notoriska loppisbesökare och roas av det enkla nöjet att hitta gamla bekanta utensilier. Loppishandlaren var dessutom en trevlig prick med gott sinne för affärer. Frugan köpte på sig varor för hundra pix och sedan valde hon ut äpplen för lika mycket. Han hade så många olika sorter. Det luktade av barndomens äpplen så vi blev kvar där en bra stund.

På vägen hem såg jag detta exhibitionistiska träd som verkade citera en känd sångerska "Allt ljus på mig". Jag kunde inte stå emot.