Du skall älska bilden som den är

För de som följt min blogg är det redan bekant att jag har varit motsträvig till DOGMA07-sällskapet. Men allt som jag egentligen har ifrågasatt kommer med den nya DOGMA-deklarationen (när den nu kommer) att sopas undan så jag finner för gott att kliva in och ansöka om en stol i Asketernas Akademi med följande DOGMA-löfte i bagaget (baserat på nuvarande deklaration):

Kamera:      Chinon CE-5

Objektiv:     28-50 mm/3,5 i 28mm-läge

Film:           Kodak Tmax400 och framkallare Tmax Professional

Chinon CE-5 med 28-50 mm/3,5 i 28mm-läge

Tmax 400 är laddad

Den här kameran var min första egna kamera och är så att säga mina egna rötter inom fotografin. En tidigare grodd fanns i Zeiss Ikon Nettar 515/16 som är en liten pocketbälgkamera och mycket behändig som snapshotkamera om än lite tidsödande att ställa in. Egentligen perfekt för hyperfokalinställning. Kanske ett senare DOGMA-löfte.

Jag har gått över till den mörka sidan

Darth Vader hade inte kunnat finna en villigare adept. Jag åkte hem till Åmål för att hälsa på mamma och pappa. Dels för att kolla läget men också för att på allvar ta itu med det fotografiska hantverket. Jag ville lära mig att framkalla film och ”göra kort” och en bättre lärare än min pappa kan jag inte tänka mig. Han har fotograferat sedan 1947 och efter att ha gått med i Åmåls Fotoklubb 1967 eller 68 har han erövrat åtskilliga bevis för sin fotografiska konst. Jag har med andra ord spenderat ett par dagar i pappas mörkrum.

Snön kom lagom till jag kom hem och gjorde exponeringsmätaren upplivad så jag tog tillfället att köra den första rullen för året i min ”nya” fotograferingsmaskin, en Bronica S2A, som är lyckligt befriad från sådan teknik som kan ryka eller bli full med löss. En maskin av ädlaste rostfritt 18-8-stål polerat till spegelglans, kristallklart glas och vackra läderdekorationer. Den väger 1,85 kg med film laddad så jag måste nog gå på gym innan jag tar nästa rulle. Nu körde jag med pappas stora stativ som väger mer än kameran. Här en bild på min drömmaskin som i fotograferingsberett skick har en slående likhet med ett litet ånglok.

 

När man trycker på utlösaren här så startar en mindre jordbävning och när kortet är taget har man en klar minnesbild av att ha hört en kollision med mycket plåtknyckel. Behöver jag säga hur förtjust och förälskad jag är. Det här är min nya älskarinna.

Jag framkallade förstås filmen själv. Det var ju det jag skulle lära mig. Jag lärde mig handgreppen med spiralen och dosan i fullt dagsljus på en kasserad film, blundade och försökte i ”mörker” tills det gick bra flera gånger på raken. Sen körde jag skarpt med pappa som backup. Backupen behövde aldrig användas. Framkallningen gick bra hela vägen och jag tror t o m att pappa blev imponerad av negativens kvalitet. Några rutor från inomhusbilder blev inte bra (underexponerat) men annars var allt klart godkänt. Här ett par bilder från rullen som är skannade. Några till finns i mitt album Bronica.

Sofiagatan med äldre hus

Dagen därpå kopierade jag bilder. Det var ett tag sen jag gjorde det senast så allt var i praktiken nytt även om jag förstås kunde allt vi gjorde ”på papperet” =) Jag kopierade både mina färska negativ och gamla bilder som pappa tagit. Jag hade speciellt riktat in mig på bilder på mig själv att ha till kommande profilbilder. Det kanske inte många känner till men jag kör ganska mycket research bakom mina gamla bilder.

Summan av det här är att jag är såld på svartvitt och silverhantverket i den mörka sidan av fotografins värld...

KAXIG

Så har man då gått och blivit lite kaxig också på gamla dar. Skickade in ett par bilder till Black & White Spider Award efter att ha inspirerats av Monika Manowska och hennes fantastiska bild Fräknis. Jag har förstås inte bilder i samma klass men det viktigaste är att delta, eller? Jag har aldrig hamnat på prispallen någonsin med mina bilder i någon enda tävling men jag är säker på att chansen blir större om man deltar =) Jag tänker inte visa vilka två bilder jag skickade in, en till People och en till Portrait, men ni kan få se den som jag själv ratade i den interna nomineringen.

 

Wish me luck

Drottningholm - ur två olika kameraögon

Det kunde vara intressant att jämföra samma motiv taget med likadan film i två olika kameror vid samma tillfälle. Det här är varken ett kameratest eller vetenskapligt utfört. Bara på lek.

Förutsättningarna var inte de bästa. En av digitalteknik och autofokus förslöad fotograf och en säreget långsam grafisk film (sv/v). Till de goda förutsättningarna hörde vackert väder och hyfsat fungerande kameror med mer än 50 år på nacken. Båda filmerna var av okänd ålder men förvarade i frysbox i flera år.

Motivet är Drottningholms slott från parksidan från en av de upphöjda terasserna som har vattenfallsfontäner i muren. Ljusmätning skedde med en Chinon CP5 inställd på ISO25. Den indikerade ca 1/8 sek för f/11. Aningens mindre för bländare 6,3. Lysdioden kunde inte bestämma sig utan flippade upp och ner.

Sett i en Kodak Six-20 Brownie C. Jag tror det hände något i framkallningen eller så berodde det på filmens ålder. Ett ljust vertikalt stråk till höger är nödtorftigt retuscherat. Kan vara ett ljusinsläpp i kameran också men inget annat negativ har det här. Brownien har fast bländare 11 och en fast tid 1/50 sek så här gällde  det att köra på Brief-läge (bulb) och känna tiondelarna i avtryckarfingret. Ändå blev bilden mörk i original.

Sett i en Zeiss Ikon Nettar 515/16 inställd på F/6,3 och tid nånstans mellan 1/25 och B-läget. Lät misstänkt som 1/25 sek i alla fall. Skärpan är ställd för ett tidigare motiv på närmare håll. Därav oskärpan. Jag glömde att det inte är autofokus...

Med lite övning och snabbare film kan det nog bli riktigt bra. Zeissen och min andra Brownie, en Flash IV, har nu negativ färg Vericolor II Professional i magen (ISO125, tror jag). Förutsättningarna har väsentligen förbättrats efter inköp av en Sekonic exponeringsmätare på Tradera. Lite lättvindigare än att släpa på en extra kamera för ljusmätningen. Däremot har jag inga blixtlampor eller batteri till Browniens blixt så det blir till att köra i vackert väder =)

 Tänk vad lite det behövs för att roa en gammal ingenjör =) haha

Genkommer

Vintagebilder

Fick tillbaka negativen från Crimson idag och provade naturligtvis genast att skanna dom. Ett från Brownien blev hyfsat. Flera från Zeissen. Skannern orkade bara en remsa från Zeissen sen ville den inte mer förrän jag kom hem nu efter brassövningen. Då gick det att köra en remsa till. Sen var det stopp. Nåväl, jag lägger väl upp ett par bilder då.

Filmen var väl inte den bästa att börja med, Agfaortho 25 ISO grafisk film.

Kodak Six-20 Brownie C

Zeiss Ikon Nettar 515/16

Båda bilderna efterbehandlade i PS. Den första även retuscherad.

Båda kamerorna skulle nog må bra av en försiktig rengöring.