Ännu en helg i mörkrummet

Om glädje i det mörka rummet

Det rullar på i mitt nya mörkrum. Jag delar det med fyra andra men det är aldrig någon trängsel. Mitt papper, 30x40, tog slut för några veckor sedan  men jag hade redan beställt mer från Silverprint. De skulle ha levererat för ett par veckor sen men fick problem så jag fick dem nu i veckan. Hundra ark. Det är inte billigt men hos Silverprint har jag hittat det lägsta priserna på Ilfords papper. Vi får se vad som händer efter Brexit. Kanske jag måste byta leverantör vad det lider. Jag tror dock de kommer att vara billigast  resten av året innan alla handelsavtal är färdiga.

De här bilderna kopierade jag i helgen. Jag visar de skannade negativen. Papperskopiorna står ännu på tork i mörkrummet.

I parken vid Taxinge slott

Kinesiska paviljongen vid Grönsöö slott

Harley Davidson Roadking

Samtliga bilder tagna med Rolleiflex Automat från 1952 och med TriX 400. Papperskopiorna är körda på Ilford MGRC warmtone 30x40cm med en bildyta på 26x26 cm. Jag har använt framkallare Moersch Sepia och skyddstonat med Kodak Rapid Selenium toner.

Eders Hängivne

Strukturerat mörkrumsarbete

om det roliga i att få ordning på arkivet

Från att ha kopierat bilder temavis för de utställningar jag har deltagit i har jag nu tagit ett ordentligt tag i att kopiera upp mina bästa bilder till en portfolio. Jag har förstås kopierat många redan tidigare men nu gör jag det mer strukturerat. Det är väl ingen, utom mina söner, som intresserar sig för mitt fotografiska arv men jag har roligt medan jag gör det.

Eftersom jag skannat alla mina negativ är det lätt att granska dem på skärmen och välja ut de som är värda att kopiera. Ändå har jag sovrat bland de bra bilderna. Ibland har det varit lätt, ibland svårt. Det är fantastiskt många skitbilder och jag har lagt märke till att det är tätare mellan de bra bilderna i negativalbumen från när jag började på allvar med svartvitt från 2009 och tunnare mellan bilderna ju längre tiden går. Jag har nog blivit slarvigare med åren...

Första bilden i portfolion

Tagen med en Zeiss Ikon Super Ikonta 532/16. Objektivet är ett Tessar 80/2,8 från 1939 och har alltså ingen coating. Men hela rullen blev bra ändå. Jag använde Tri-X 400 och den är troligtvis framkallad i Paterson Aculux 3 som jag hade som standard i början. Pappersbilden är framkallad i Moersch Sepia på Ilfords varmtonspapper MGRC Pearl, 30x40 cm och bildytan 26x26 cm.

Jag har gjort en lista på alla negativ av alla format som ska kopieras. Allt som allt 250 negativ. Så det är bara att gripa sig an verket. Jag gör två kopior av varje negativ. Skydddstonar i selen och stoppar dem i en plastficka 30x40 tillsammans med ett A4-blad med bilddata såsom negativ-nr, datum, film, kamera, objektiv mm. T o m inställningen på avmaskningsramen och kopieringsinställningarna på förstoringsapparaten så att jag enkelt kan göra fler kopior vid behov.

På två halva dagar har jag kopierat 7 kvadratiska negativ och blivit mycket nöjd. De var förstås enkla att kopiera. Jag har en del riktigt besvärliga negativ framför mig som nog kan komma att ta en hel dag att få fason på bara för ett enda. Men det är ju en hobby, inte ett levebröd.

Eders Hängivne

PS
Skeppet heter Seaside och låg för ankar vid Tappströmskanalen på Ekerö. Samma natt som helikopterrånet utfördes i Västberga kantrade skeppet och hela området stängdes av. Jag fick inte komma nära längre. Skeppet bärgades så småningom  och såldes till ett rederi, renoverades och går i passagerartrafik någonstans i världen.

Återförenade

Om ett kärt återseende

Efter en malör i somras har min Nikon F6 varit på reparation. Jag skickade den till  Nikon Nordic Repair Centre i Solna i tron att det skulle gå fort (som det brukar). Till min häpnad reparerar de inte analoga kameror i Sverige utan skickade den vidare till en överbelastad verkstad i Tyskland. Idag, sex månader senare kom den tillbaka. Ivrig att ladda film funderar jag bara på vilken.

Och så en bild tagen strax innan malören

Eders Hängivne

Regngöra

Om att sysselsätta sig på regndagar

Jag har semester och vi  tar det lugnt. Lite utflykter hit och dit när vädret inte gör det otrevligt. Som när det regnar. Då gör jag nåt inomhus. Igår tillbringade jag några timmar i mitt nya mörkrum medan regnet öste ner. Två negativ blev två kopior av vardera. Plus en kontaktkopia.

Den övre är från Taxinge slott. Den nedre från Visby botaniska trädgård.

Idag ramade jag en kontaktkopia av den övre bara för att se hur det skulle bli.

Ramen är 10x15 cm. Den ser stor ut här men jag tyckte att det blev för smått att titta på.

Eders Hängivne

Färg eller svartvitt

Mitt svåra val

Observera nu att allt det jag skriver nedan gäller mig. Det kanske gäller för dig också men det var inte avsikten med detta blogginlägg.

"Verkligheten är i färg". Detta statement motiverade jag mitt fotograferande med i drygt fyra decennier. Det funkade förstås bra då jag bara dokumenterade allt som hände i mitt liv. Jag samlade minnen från läger, fjällvandringar, kanotpaddlingar, utflykter, resor till andra länder. Och barnens uppväxt. You name it. En bildskatt jag är nöjd med att ha. Jag körde för det mesta diafilm, Ektachrome 200, men när barnen kom började jag också köra Fujicolor 200 i ett andra kamerahus. Kvalitén på bilderna blev oftast som man förväntade sig. Innehåll och komposition var oftast amatörmässigt. Men det var en naturlig del av livet. Jag har växt upp med fotograferande föräldrar och jag gjorde bara likadant. Det arvet är jag tacksam för. Bara undantagsvis körde jag en svartvit rulle i kameran som pappa fick framkalla. Jag ansåg då att svartvitt var för svårt. Men i barndomen var verkligheten i stort sett  svartvit. I alla fall när jag tittar i albumen.

Praktica IVB

Chinon Genesis II

2004 fick jag en kompakt digitalkamera i händerna och började en tveksam resa med det digitala. Blev så småningom lite inspirerad och köpte en digital systemkamera och började fotografera i samma omfattning som i unga dar. 

Canon Powershot A80

Nikon D80

2007 gick jag med på Fotosidan och "upptäckte" att många fotograferade i svartvitt. Och dessutom på film! Jag fick ett infall och lånade pappas Nettar 515/16 och laddade med en rulle svartvitt som jag fått av pappa. Rullen skickades till Crimson och sen var jag fast. En färsk rulle Tri-X hamnade i min gamla kamera, Chinon CE-5, och jag skulle minsann lära mig ta svartvitt som många andra på FS. Jag gillade förstås mina bilder och var nöjd med att klara av svartvitt. Nu började jag intressera mig för äldre kameror och köpte den ena efter den andra, körde rullar i alla och pappa lärde mig framkalla och kopiera i sitt välutrustade mörkrum. Ett mörkrum som jag haft tillgång till i hela mitt liv men aldrig fastnat i riktigt. Det är något jag ångrar. Idag har jag eget mörkrum hemma och dessutom tillgång till ett på Kungsholmen och ett i Vällingby. Att bemästra det svartvita är livsluften. Nu tycker jag att färg år svårt! Hur gick det till?

Zeiss Ikon Nettar 515/16

Rolleiflex 3,5B

Jag förmodar att det beror på att min bildsyn har förädlats av det faktum att jag betraktat andra fotografers verk, och då särskilt kända fotografer. Något som jag sällan gjorde tidigare.

Nå, hur ska jag ha det? Jag känner att jag måste återerövra färg och här har William Eggleston guidat mig tillbaka till färgen med sin speciella bildstil. Franco Montanas färgrika landskap lockar mig till min svagaste gren, landskapsfotografi. Jag gillar verkligen att vara i naturen men får sällan någon impuls att ta en bild. Jag njuter bara av att vara där. Det får nog vara med naturen.

Zeiss ZM

Det svartvita har tagit ett evigt grepp om min själ och här finns många legendariska förebilder att hämta inspiration från. Det svartvita känns numera naturligt. Färg måste jag "arbeta" med. Förr var det tvärtom. Nu kör jag båda. En kamera med färg och minst en med svartvitt. Och däri ligger knuten, det svåra valet vid varje tillfälle. Jag tar ogärna med mig två kameror därute i livet. En veckas semester på Gotland med tio rullar svartvitt gick överhövan bra (om man bortser från att kalksten inte gör sig så bra i svartvitt). Jag saknade inte ens färgfilmen.

Zeiss ZM

FED 1

Ja,ja, jag får väl fortsätta att våndas varje gång jag lämnar hemmet med en kamera i näven.

Eders Vankelmodige