Pro Memoria
Fotograf från maktens korridorer
Al Gores fru, Tipper Gore, försöker lansera sig som fotograf. Hon har förstås hållit på ett tag.
Jag hittade nyheten här.
Norge - mitt andra hemland
Närheten till Norge har alltid präglat mitt liv. Ja, utom nu då jag bor i Stockholm. Jag har inga blodsband i Norge men många är de tillfällen då vi åkte dit för att handla billigt eller semestra. Socker, margarin, mjöl och Norwegiaost mm var begärligt och billigt i min barn- och ungdom. När jag fyllde 14 blev jag mer värdefull att åka med. Mängden mamma och pappa fick ta med in i Sverige blev då större. Men det var på semestrarna min kärlek till Norge präglades. Nu är prisläget i Norge helt omvänt och norrmännen kommer till Sverige för att handla. En del flyttar hit också och jag har många norska vänner som har bosatt sig i Åmål och Dalsland.
1975 drog tre grabbar och två tjejer dit på semester. Vi grabbar hade fiske i sikte men tjejerna hade något annat i kikaren. Snart uppstod konflikt om syftet med resan och det blev till att lösa konflikter istället för att fiska. Det gick dock bra att komma överens så småningom då alla fick lite av sina egna önskemål tillgodosedda.
Det mest dramatiska under resan inträffade under en downhill-körning på en serpentinväg. Min kompis hade inte riktigt kläm på det där med att köra ner på samma växel som man kör upp utan bromsade hela tiden. Till slut tog inte bromsarna i en hårnålskurva i en tunnel. Vi lyckades dock få stopp på ekipaget utan skador och kunde snart konstatera att bromsarna lyste lika vita som bilen.
Vi färjade ofta i fjordarna och då blev det många tillfällen att fotografera lokalbefolkning och turister.
Sista dagen på vägen hem fikade vi i en uttorkad bäckfåra. Det är där juni månads profilbild är tagen.
Heja Norge! Ja, vi elsker dette landet!
Albert Kahns arkiv
Eller Värdet av dokumentärfotografi
Fransmannen Albert Kahn gjorde en välgärning åt eftervärlden när han lät fotografera människor och kulturer i hela världen. I hans arkiv finns ca 72.000 bilder, de flesta autokromfotografier i färg, och åtskilliga filmer från början av förra seklet fram till hans död 1940. Han hade en förkärlek till Japan och i detta program på SVT Play kan man se en fin dokumentär om hans stora projekt.
Japanska historiker är överförtjusta i hans bilder som beskriver ett Japan som inte längre finns.
Albert Kahn
Så glöm nu inte att ta med din kamera i vardagen och ta bilder av den.
Mellanformataren
Maxad rysk reskamrat
Så är det dags igen att åka och jobba. Den här gången tar jag med en maxutrustad ryss. FED 1 från 1940 med 1:3,5/50 mm, gulfilter, Voigtländer VC meter II och Tri-X. Som motvikt tar jag med två digitalkameror. Jag har redan börjat släpa efter med det digitala i nyårslöftet. Hur svårt kan det vara att fotografera digitalt?
King of the road
Igår (söndag) åkte vi Mälaren runt på elva timmar. Eller egentligen halva ty vi genade mellan Enköping och Strängnäs. Tre kameror hade jag med på färden. En Super Ikonta med Portra 160NC, Rolleiflexen med Tri-X och så D80:n med fyra Gigabyte. Fördel retro med andra ord. Bilder från Zeissen blir det inte denna gång. Crimson är inte lika snabba som jag i framkallningen. Här kommer lite smakprov från turen.
Vi började vid Väppeby (?) kyrka
Fikade vid Kungs Husby kvarn från 1880.
Första etappmålet var Grönsöö slott
Jag var förstås inte ensam om att fotografera. Fru och dotter körde digitalt.
Det blir lite luckor här p g a att Zeissens film inte är framkallad.
Nägra knuttar var också på slottet. Här använde jag den kromade kåpan på en Honda som ett vidvinkel för att få en hel HD Roadking med i bilden. Analogt förarbete kallas det här.
Så här såg den ut i sitt eget höga majestät.
Nästa etappmål var Enköping där vi besåg Drömparken. Vi imponerades inte så vi drog vidare till Strängnäs när vi väl hade hittat ut ur Enköping.
I Strängnäs tog jag mycket bilder med Zeissen så istället visar jag dagens fynd; en Volvo Sport. En sällsynt raritet.
En herre med hund stannade och pratade gamla kameror. Rolleiflexen har gett mig många trevliga samtal när jag varit ute med den. Han hade ägt en men sålt den för att köpa en Hasselbladare istället. Nu fotograferade han inte särskilt mycket med den. Stackars kamera!
Nu far vi vidare till Mariefred och Gripsholms slott. Vi kom precis lagom till stängningsdags så snopet gick vi runt slottet på utsidan.
Det var då jag upptäckte att stora delar av Gripsholms murade väggar är fejk. Man har målat tegelstenar i fasaden. Det såg bra ut på håll men gräsligt på nära. I den här bilden är dock teglet autentiskt.
Trötta och hungriga drog vi oss sedan mot Gripsholms Värdshus och tog "det bästa huset hava". Mina flickor tog gös med lax men eftersom jag är köttätare (ibland) så tog jag sörmländsk kalv och lämpliga drycker därtill, körvänligt för chauffören. Smaken var helt i klass med priset och kan varmt rekommenderas.
Chauffören (jag) fick en kopp kaffe och sen gick det bra ända hem. Sällskapet var nog för trötta eller rusiga för att lägga märke till evenuella incidenter.
Alla färgbilder med D80 med 4 Gigabyte minne och alla svartvita med Rolleiflex och Tri-X-minne.