Betraktelser från Montreal -7

Promenadbilder och ett skandinaviskt café

Idag ville flickorna shoppa loss lite så vi åkte in till city tillsammans och skildes åt vid en park som jag inte minns namnet på i närheten av Sherbrooke. Jag hade nog tänkt gatufoto men den känslan infann sig inte, delsvis beroende på att jag hade "fel" kamera. Fel för mig alltså, är det bäst att tillägga. Nikon D600 känns inte bekväm med ett sådant tema för dagen. Zeissen är lättare att bära och lättare att hantera (bara tre saker att hålla reda på, bländare, tid och fokus).

Började med ett misslyckat självporträtt. Skulle nog ha kört med manuell fokus, AF är så lättlurad ibland.

Många cyklar vänslas med en stolpe här.

Många stirrar ner i en mobil

Bakgator finns det gott om.

Montreal är inget bra ställe för rörelsehindrade. Trappor även till bottenvåningen. Trappor, trappor, trappor så långt ögat kan se längs alla gator.

Jag minns när jag var grabb att norrmännen hade en fantasifull smak beträffande kulör på sina hus. Här finns det en del liknande exempel.

Olåst bakhjul, hur ska detta sluta?

Vi hade stämt möte på ett ställe att äta. Det finns två matställen i Montreal som har köttbullar på menyn, IKEA och det här stället. Men de kallade dem för boulets norwegienne! Goda var de ändå. Precis som hemma.

Scandinavian Café

Sen åkte vi hem

Mellanformataren

PS
Idag var det svinkallt och blåsigt och alls inget nöje att gå på stan... 

Betraktelser från Montreal -5

Om en modern helgedom och mirakler i vår tid

Återigen går vi till en kyrka. Den här gången till St Josefs katedral vid sidan om Mont Royale. Vi var här för sex år sedan också och ville bara komma tillbaka. Den här bloggposten börjar hos Fader André i det enkla kapellet vid sidan om den storslagna basilikan.

Fader Andrée (född Alfred Besette) föddes i Quebec 1845 och dog 1937, 91 år gammal. Under sin livstid har han tillskrivits tusentals rapporterade helbrägdagörelser. Fader André ägde nämligen Helandets gåva. Han kanoniserades och blev helgonförklarad av den nyss abdikerade påven 2010.

I det lilla kapellet finns många käppar och tavlor med tacksamma ord som tysta vittnesbörd om att mirakel kan hända i modern tid. Det jag alltid slås av är varför det inte fortsätter hända som ett vittnesbörd om den gode Guden som vill alla människor gott. Medan jag väntade utanför kom en äldre herre gående bilvägen upp, knäböjde med jämna mellanrum och kysste marken. Väl framme stod han en stund vid stayn av Fader André, vände sedan och gick hem igen samma väg som han kom. Utan käpp. Månne blev han helad genom Fader André i sin ungdom?

Fader André bodde under enkla förhållanden i ett rum ovanpå kapellet.

Här är den mäktiga basilikan. Till vänster bakom träden finns de långa trapporna från parkeringen upp till katedralen. Den här gången liksom den förra fick vi se pilgrimmer gå på knä uppför stentrapporna. När man väl kommit in finner man en mängd rulltrappor som forslar oss vidare upp mot härligheten. Det pågår en gudstänst i en "mindre" avdelning så dit går vi inte in och stör.

Här är det verkligen annorlunda än i Notre Dame som ju nästan är översmyckad. Här är allt mycket enklare men inte mindre vackert för det, i min enkla mening. Det här tycker jag bättre om än överdådet.

Lite närmare högaltaret från sittplats. Förra gången vi var här lyste lyste sidosträvorna vackert klarröda. Nu var de dämpat rödbruna och jag förstår inte varför.

I korsgången ser man in i det lika mäktiga tvärskeppet.

I små gångar mellan huvudskeppet och sidoskeppen finns reliefer med Jesu lidandes väg.

Högaltaret snett bakifrån. Bakom allt fanns också små rum och bänkar för enskild bön och meditation. Jag skulle tro att det fanns mycket mer än vad vi faktiskt såg.

Arkitekten har verkligen använt ljuset som en del i sin skapelse.

Efter basilikan gick vi korsets väg i kyrkans trädgård. Den slutar följdriktigt vid ett kanadensiskt Golgata. Sedan avslutade vi vår vandring på Kristi himmelsfärds dag vid himmelsfärdsstatyn.

Efter detta for flickorna till marknadsplatsen vid  station Jean-Talon medan jag bytte kamera till gatufotoekipaget och åkte till station Mont Royale för att se om det fanns nåt där att plåta, men nej, det var inte rätt plats. Även fast jag gick avenyn upp och ner blev det bara ett par bilder. Jag såg en annan uppenbar gatufotograf som dök upp i en korsning, kollade läget, och försvann lika fort som han dök upp.

Mellanformataren

PS
Jag ber om ursäkt för de nästan oredigerade bilderna. Den här mini-PC:n är verkligen en tålamodsprövande apparat. När jag kommer hem och ser vad ni sannolikt ser kanske jag byter ut några bilder.

Betraktelser från Montreal -4

Om att gå vilse i parken

Det där med vilse är väl en definitionsfråga. Vi visste var vi var, i stort sett, men vi hittade inte det vi letade efter. 

Idag har vi spenderat en massa timmar i Parc Jean Drapeau. Den här parken ligger på två öar i St Lawrencefloden. Den ena är naturlig, den andra konstgjord. Det går broar emellan dem. Montreals kortaste tunnelbanelinje går till ön. Gula linjen består av tre stationer, två ändstationer och en i mitten. Den i mitten är parken. Så vi visste i alla fall var i Montreal vi var. Men vi hittade inte det vi letade efter, de ställen vi var på förra gången, 2007. Inte ens dottern som bor här hittade. Den naturliga ön heter St Helen, den konstgjorda Notre Dame (men det  har inget med kyrkan vi besökte igår att göra).

För att retas lite med Sverige visar jag här lite sommarbilder. Det är svårt att tänka sig att de hade snö för tre veckor sedan. Hur är det i Kungsträdgården? Hinner vi hem innan träden exploderar?

Vy mot nordost. Det är hus som växer där på andra sidan.

Vi hittade ett klassisk schackbrädestorn på St Helen. Det var nog egentligen ett utsiktstorn för militären. Vi kunde dock inte använda det för att orientera oss.

Iron Man bor på ön St Helen

Vi åt vår fruktsallad vid en damm medan Näcken spelade fiol under ett träd. Han spelade efter noter och vi fick höra en och annan etyd samt delar av Våren av Vivaldi. Näcken var nog egentligen en musiker som förvisats av sina grannar att öva någon annanstans. Det passade ändå bra till vår enkla färdkost.

Alltså, naturfotografi är inte riktigt min grej men en del saker kan man ju inte låta bli att ta en bild på. Ett träd vars krona har rotat sig vid sidan av roten. Naturen är i alla fall fantastisk. I bakgrunden skymtar Montreals enda kasino. Sedesamt folk, de här fransoserna!

Väderprognosen för i morgon lovar regn och åska. Kanske. Dottern menar att väderprognosen kan ändra sig fortare än vädret. Nå, vi får se.

Mellanformataren

PS
Hela Montreal ligger förresten på en jätteö i St Lawrencefloden. I början bodde bara en större  irokesestam här i sin by.

PPS
Imorgon tar jag sovmorgon från bloggen. Den blev ju klar idag (mot alla odds). Det blir nog en runda med Zeissen och en titt in till bageriet på hemvägen. Färskt bröd på morgonen innan flickorna vaknat hör till livets guldstunder.

Betraktelser från Montreal -2

Om ditten och datten i en storstad

Jag har med mig en mini-PC. Allting med den är minimalt men jag har lyckats installera Lightroom i den i alla fall. Det fungerar dock som att simma i sirap. Men den passade bra för bagaget. Lätt, alltså. Därför är i stort sett alla bilder obehandlade. Jag har inget tålamod med långsamma verktyg.

Fontäner direkt ur trottoaren var en kul grej för alla som hade lust att bli blöta. Nere till höger syns de skuttande strålarna som var roliga att se men så svåra att fånga. Där lyckades jag inte fånga en enda bild.

Tunnelbana finns och är troligtvis längre än Stockholms men har färre linjer. De gula ränderna till trots är det här den Gröna linjen.

Alla träd med en större diameter än 30 cm är skyddade i Montreal. Man måste ha tillstånd för att ta ner ett sådant träd. Min svåger trodde dock inte att han skulle få något problem med att få tillstånd att ta ner detta döende träd. Problemet är snarare hur han ska få bort det.

Mellanformataren

PS
Dagens utsikter är blå himmmel med klart lysande sol och 27 grader i skuggan. Den svenska  vintern är redan ett fjärran minne =) 

Betraktelser från Montreal -1

Om en resa

Min fru och jag har åkt till Montreal för ett tag och jag tänkte rapportera sparsmakat från våra äventyr där. Det lär inte bli så många bilder men i alla fall något att se på. Kanske mer att läsa.

Efter den långa resan, där vi kommer fram med sex timmar extra i kroppen och förväntas att vänta med sänggåendet tills den lokala tiden har nått den timme då vi brukar lägga oss, försökte vi hålla liv i livsandarna med en promenad i de närliggande kvarteren. Montreal ligger längre söderut än Stockholm så mörkret kommer lite tidigare. Men vad gör väl det med en massa ISO i kameran?

Min D600 med 24-85 är med liksom Zeiss ZM med Sonnar 1,5/50 (Dogma-löftet) och en massa rullar Tmax400 men de framkallar jag först när jag kommer hem.  Jag har också tagit med ett 15 mm och ett 90 mm till Zeissen för speciella tillfällen. Det blir alltså bara digitala bilder i dessa betraktelser/rapporter från Montreal.

Soptunnorna var fulla överallt i "våra" kvarter. Den här sopsäcken hade nog ett budskap till ena halvan av ett äktenskap. Man anar ett spänt förhållande eller i alla fall ett tydligt budskap utan ord.

Mellanformataren