En söndagseftermiddag på Ekerö

Idag var det bara ett måste att åka ut och fotografera. Ville ha lite bilder för ett senare blogginlägg men det visade sig att hösten inte har kommit riktigt så långt som jag hade räknat med. Min fru som också fotograferar hade en annan inställning idag. Hon tog inte med kameran utan skulle bara njuta av höstfärgerna. Vi såg en massa skyltar om frukt eller äpplen och dök så småningom in på en väg med skyltar för maskinverkstad, någons ateljé, loppis och frukt. Ateljén som låg längst in på vägen var snabbt avklarad. Ingen konst i vår smak. Maskinverkstan ignorerade vi helt men på loppiset med tillhörande frukthandel fastnade vi. Vi är notoriska loppisbesökare och roas av det enkla nöjet att hitta gamla bekanta utensilier. Loppishandlaren var dessutom en trevlig prick med gott sinne för affärer. Frugan köpte på sig varor för hundra pix och sedan valde hon ut äpplen för lika mycket. Han hade så många olika sorter. Det luktade av barndomens äpplen så vi blev kvar där en bra stund.

På vägen hem såg jag detta exhibitionistiska träd som verkade citera en känd sångerska "Allt ljus på mig". Jag kunde inte stå emot.

Macro med micro

Jag blir inte klok på det här med macro. Alla verkar mena att den lilla världen blir stor när man använder ett macroobjektiv. Alla utom Nikon som framhärdar med att kalla sitt macroobjektiv för Micro Nikkor med den subtila betydelsen att man närmar sig den mikroskopiska världen. Man använder ju t o m MIKROskop när man tittar på insekter i skolan.

Makro kommer från grekiskans makros som betyder stor. Mikro kommer från grekiskans mikros som betyder liten.

Med makrokosmos menar vi i stora drag det kända Universum och det som finns därbortom. I den världen är t o m människan mindre än en elektron.  En stjärnkikare skulle man kunna kalla MAKROskop men det är det bara jag som har kommit på, hittills. Snobbarna har kommit på ett annat ord: refraktor. Det säger ju ingenting!

Med mikrokosmos rör vi oss på atomär nivå och ännu mindre. Så små saker att vetenskapsmännen hittar på namn åt dom för att ha något att göra och motivera sina forskningsanslag. I den världen är tånaglarna på en mygga stora som isflaken i Antarktis.

Så vad gör alla fotografer som använder macroobjektiv? De vänder ut och in på begreppen! Och sannolikt har de vänt objektiven bak o fram. Eller ännu värre; det kan vara så att objektivkonstruktörerna råkade sätta objektivfattningen i fel ände. Vips så blev microobjektivet ett macro. Jag borde inte tala illa om kollegorna i konstruktörsskrået, men tänk om. Kanske det är så att alla macroobjektiv tillverkas på måndag morgon när montörerna inte är riktigt vakna eller har en rejäl baksmälla? Måndagsexemplar är ju ett välkänt begrepp i hela den industrialiserade världen.

Begreppsförrvirrad fortsätter jag att fotografera med mitt Microobjektiv från Nikon. Det förstorar de små sakerna i den synliga världen på ett trevligt sätt och öppnar mina ögon för det lilla i livet.

Här är ett par mikrobilder från skogen. Båda är tagna på en träteknisk laboration på Erik Dahlbergsgymnasiet våren 1974. Det ligger mycket arbete bakom bilderna (jag har fler). Först hyvlade jag supertunna spån av olika träslag. Sedan infärgades spånorna försiktigt med någon färg. Preparatet lades sedan på ett objektivglas och fixerades på plats med ett täckglas varefter jag placerade hela paketet i MIKROskopet med den påmonterade kameran (analog förstås). Sedan fotograferades det på diafilm.

 

Tvärsnitt av lönn. Alla lövträd har ringformade celler. Barrträden kvadratiska.

 

Mothugg

Ibland får man mothugg när man påstår något. Det är oftast uppfriskande om än ibland oväntat. Morgonens blogginlägg fick ett par mothugg som jag besvarat till berörda enskilt. Jag får väl skylla mig själv när jag exponerar min nuvarande andliga status och inte är nog tydlig med min självironi.

Här ett mothugg av helt annat slag. Sommaren -69 tog pappa denna gädda vid sommarstugan. 8,5 magra kg. Han fiskar fortfarande vid 74 års ålder och tar hem hinkvis med abborre som fileas och läggs i frysen. Undra på att han är så vital.

Jordgubbar och balkonger

I år har vi frossat på jordgubbar varje dag. Säsongen är ju kort och vi ville njuta av den så länge den varar. Vi fick dock hejda oss lite för ett par veckor sedan då jag fick diagnosen diabetes på St Görans sjukhus. Frukt och bär är bra, sa dietisten, men i kontrollerade mängder. Jag tar det med ro. Har varit med om värre. Det går att leva med begränsade fröjder.

När vi bodde i villa i Åmål hade vi jordgubbsland några år men gav upp för de listiga fåglarna som stal vår sommarfröjd. Nu har min fru ett experiment på balkongen: jordgubbar i kruka. Det tycks fungera. Inte ens jag såg jordgubbarna förrän de var mogna häromdagen. Inga fåglar har sett dem heller. Vi ser å andra sidan sällan några fåglar, hör dem bara. Här är beviset för att jordgubbsodling på balkongen fungerar i Stockholms kommun 2008. Passade på att testa mitt nya objektiv också, ett 50 mm/1,4. Äntligen kan man få lite snabbare tider!