Väderkvarnar gjorde kanske mest intryck på mig när jag var liten. På 50-talet reste vi på pappas semester omkring en hel del med bil och husvagn och väderkvarnarna var spännade inslag i landskapet som svepte förbi. Men det som var spännade då har förstås satt sig nånstans så jag känner fortfarande något speciellt för dem.
Ibland är jag nog lite väl lik Don Quiote och tar upp kampen mot drakar man lika gärna kunde ignorera.
Stilaga bilder.
PS
Så stor du blivit förresten :-)
(kommentar på profilbild)