Öknens faror.

Gobiöknen är en av världens största öknar som med en medelhöjd av cirka 1 000 m över havet upptar större delen av Mongoliet. Den svenske forskaren Sven Hedin var med och kartlade Gobiöknen, den östra delen var då outforskad medan den västra delen var ganska väl känd. Hedin kom med kunskap om den första gången 1897. Även den svenske upptäcktsresanden Lorenz Lange vandrade genom och beskrev Gobiöknen redan 1715 på uppdrag av Peter den store.

Gobi betyder "vattenlös plats" och bara det säger lite om hur tufft det är för djuren som lever där, dessutom är det snö och kallt på vintern och det kan bli ner till -40 grader C.  Även om det kommer snö så gör vindarna att det torkar upp väldigt fort.Jag förundrades många gånger över att de kunde hitta något att äta över huvud taget. Alla klarade inte heller de tuffa förhållandena.

Fast vi får en bra frukost innan vi ska ge oss ut på vägarna igen. Men undrar vad Solongo fick, hon ser lite förundrad ut.

Min frukost var det inget fel på. Stekt ägg och mongolisk pannkaka.

Den vanligaste frukosten i Mongoliet är annars den här. Fårkött kokt i buljong med pasta, den frukosten brukade chaufförerna välja. Det ser inte så gott ut men smakade inte så illa och hade varit godare om köttet fått koka mer.

Stärkta av maten ger vi oss ut på vägarna igen,  ja vägar och vägar, ibland är det lite svårt att veta om det är någon väg vi åker på eller om vi faktiskt bara är ute och snurra i öknen. Men hur nu Amdraa än bär sig åt för att hitta så kommer vi fram dit vi ska.

Kargt och torrt landskap men jag tycker det är vackert.

En stor och givande del av resandet är mötet med människor och deras sätt att leva. Människorna här i Mongoliet är dessutom så vänliga och sociala. Här träffade vi på några män som var ute för att se till sina djur.

En av deras hästar hade det riktigt besvärligt, den skulle de hämta till en annan plats.

Först ska de försöka få den att dricka lite.

Det går lite trög, kanske är den för trött, men till slut när de motat bort korna så dricker den ordentligt.

Medans korna också dricker sig otörstiga får vi en pratstund med dessa nomader, fast vi måste prata via vår guide för ytterst få kan engelska här.

Getterna uppe på kullen får mig osökt att tänka på indianer och bakhåll. Som tur var ,så var dessa getter fredliga.

Jag gillar det här karga ökenlandskapet, kargt och sterilt men ändå så varierande. Skulle nog kunna fylla ett helt minneskort med bara landskapsmotiv, men vi har minst fyra timmars bilfärd framför oss och vill hinna se mer på turen till nästa Ger-camp.

Kolgruvorna är inte lika vackra. Det är ofta utländska företag som driver gruvorna i Mongoliet. Visserligen ger de arbete åt befolkningen, det dras vägar och el till samhällena i närheten men för även med sig en hel del problem. Det går åt mycket vatten för gruvdriften så det blir vattenbrist i ett annars så torrt landskap och då minskar betet för djuren. De floder som finns förorenas och lastbilar och maskiner river upp damm, damm som ger andningsproblem. Så även om landets BMP ökat med 17% så sker det på bekostnad av miljön.

Plötsligt när vi åkt timmar utan att se någon människa kommer vi fram till en dalsänka och där nere breder en stad ut sig. Överraskningseffekten var stor.

Där stannar vi för en bensträckare och för att kolla in det lokala utbudet i Tsetserleg. Trodde det här var Seven eleven, men det var ett caffé.

Kul tavla som de hade där inne, där all världens kändisar och händelser finns med på en och samma bild.

Men vi måste in och kolla den lokala butiken också. Öppet från 8.00 till 24.00 med en timmes lunch.

Lite urplockat på hyllorna, men livets nödtorft som Toblerone och Baileys finns det. Ja, en Snicker också för den riktigt godissugne.

Korv får vi ofta till äggen vid frukost, här är det bara att grabba sig en näve och gå till kassan för att betala.

Små plastdosor att sälja smöret i är inget för mongoler.

Man blir lätt törstig i värmen och på de hyllorna är det välfyllt.

Bäst att bunkra ordentligt när man har långt till affären.

Varför inte passa på att köpa en potta eller en ny hink samtidigt.

Vi lämnar butiken och far mot nästa Ger-camp. I början på vistelsen så undrade jag över alla dessa plank i Mongoliet. Plötsligt ute i ingenstans så kunde det vara ett område som var inhägnat och så bara tomt innanför. Men frågar man så får man veta orsaker, alla mongoler har rätt till en egen liten markbit. Kommer jag ihåg rätt så är det en halv hektar som de får. Slår man upp ett plank eller hägnar in så vet alla att den  marken äger någon. Vill man bygga så kostar det att ansöka om bygglov, i övrigt är det en medborgerlig rättighet.

                                                                        Föregående -- nästa

2018-07-22 09:51   aasaboe

Spännande reportage igen! Apropå kolgruvorna, som vanligt, kan man tjäna pengar på någonting någonstans, vad spelar då miljö och lokalbefolkning för roll. Får väl flytta på sig om det inte passar. Som du skriver, det för mycket med sig.

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2018-07-23 08:38

Tack Christer!
Dessa kolgruvor med billig arbetskraft gör att kolet blir så billigt att de koldrivna kraftverken kommer att fortsätta vara i drift. Ingen anledning att leta alternativa varianter.
Fast nu är det inte bara kol som bryts i gruvorna, även koppar och guld.

Svara

2018-07-22 10:01   Bob Bovin

Hej,
Bra att vi får veta hur vardagslivet går till i Mongoliet.
Ha det gott
Bob

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2018-07-23 08:38

Tack Bob!
Det är det vardagliga som är det riktigt intressanta.

Svara

2018-07-22 10:50   Sten Björklund

Ja det är spännande resor du ger dig ut på. Tur det så man får reda på något om världen. Tänk vilken annorlunda miljö och livsvillkor för människorna där. Förstår överraskningen när en stad plötsligt uppenbarar sig framför er. Ändå finns det vi är van med här hemma även där. Tänker på affären och samma läskflaskor där som här. Undrar om det är min yngsta son som jobbar på Sohlbergs ( Gudruns ) som stoppat den korven ?
Sten

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2018-07-23 08:42

Tack Sten!
Korven kommer nog från Ryssland, väldigt mycket i matväg var importerat därifrån. DE har ju samma alfabet så det underlättade säkert.
Mycket är lika i dessa länder,men ändå så olika.

Svara

2018-07-22 11:37   Måns H

Kolgruvor även där. De lokala effekterna är illa nog, de globala värre. Vår väderguru Martin Hedberg har ju påpekat att klimatförsämringen kan hejdas genom att stänga 10 000 kolgruvor och inte öppna nya. Och sen låta ekonomin och tekniken och människans mer konstruktiva sidor lösa problemen. Men det går inte. Det går inte ens att beskatta uttaget utan snarare subventioneras gruvorna på ena eller andra sättet.

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2018-07-23 08:44

Tack Måns!
Vädergurun får nog jobba hårt om han ska klara av att stänga kolgruvorna.
Kolet är billigt där och kraftverken drivs med det, de som bor i städerna i Ger eldar också med kol.

Svara

2018-07-22 12:07   ehrsa

Fortsatt spännande tycker jag! Landskapet må vara öken men jag tycker ändå att det ser klart intressant ut!
Hälsn!

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2018-07-23 08:45

Tack Jan!
Tycker som du, även om det är öken så är det varierande landskap.

Svara

2018-07-22 12:23   Khalad

Ja torka är nog det stora hotet i öknen. Fina och lite ödesmättade bilder i det ödsliga landskapet!/ Björn T

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2018-07-23 08:46

Tack Björn!
Torrt var det i detta område förvånad över att någon bodde där ens.
så stort land och så glesbefolkat och ändå väljer man denna torra plats att bo på.

Svara

2018-07-22 13:50   pic-tor

Mongoliet utvecklas mot ett modernt land. Det kanske man inte tror när man ser dina bilder. T ex så medverkar Utb vet fakulteten vid Uppsala universitet vid uppbyggandet av en lärarutbildning i landet. Vet du om nomadbarnen går i skolan?

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2018-07-23 08:48

Tack Torbjörn!
Jodå de barnen går också i skolan. Tänkte ta upp skolan i något senare inlägg.
Vi märkte att de barn som nått skolåldern inte var så ovana vid främlingar som de små var.

Svara

2018-07-22 14:48   Vibybo

Spännande håller jag med om, tanken på getter som ligger i bakhåll är extra spännande. Det är ju ett stort land som även innehåller skogar, och stora timmeravverkningar. Såg du skog?

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2018-07-23 08:49

Tack Stefan!
Tur att getterna var fredliga.
Visst finns det skog, men inte i det här området. Det blir senare då vi kommer norrut.

Svara

2018-07-22 16:35   sears

Spännande fortsättning! Härliga vidder. Rolig tavla på fiket. Annorlunda miljö helt klart.

MvH
Johnny

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2018-07-23 08:49

Tack Jonny!
Tavlan var kul med alla dessa människor från olika tidsåldrar.

Svara

2018-07-22 19:10   Bjarne

Mycket spännande resa med olika möten med djur, människor, mat och landskap! Stackars den magra hästen. Hoppas den har hämtat sig. Å vad det skulle vara gott med en Toblerone!
Hälsningar, BJarne

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2018-07-23 08:50

Tack Bjarne!
Den hästen mådde inte bra, men den togs om hand om nu och kom säkert dit det fanns lite mer att ät.
Toblerone är gott. ;)

Svara