När drömmar blir uppfyllda

Även den längsta resan börjar med ett litet steg. Fast den här resan är inte så lång, men innan jag fick resa så var det lite väl många inställda resor och steg tillbaka, så nu när jag äntligen var på väg så kändes det ganska naturligt att ta den i flera steg. I första steget så hamnade jag i Köpenhamn.

Där kom jag inte så mycket längre än till hotellet bredvid flygplatsen,  fast fick en fin soluppgång före frukost och promenaden tillbaka till flyget och incheckning.

Det där med drömmar är lite knepigt för ibland när man längtat och drömt länge så kan förväntningarna växa och besvikelsen bli stor om det inte blir som man tänkt sig.  Nu skulle jag iväg på äventyret fast med lite begränsningar. Operation på ryggen var i maj, var inte färdigtränad men nu var det ingen sjukgymnast eller läkare som sa nej. Så varför sitta hemma.  Man kan uppleva mycket ändå.

Drömmar behöver ju inte alltid bli uppfyllda, en del räcker det att man har. Ända sedan jag såg "Italienska för nybörjare" , en dansk film där prästen kör Maserati,  så har jag drömt om en vinröd Maserati.  Köp en då, var det någon som sa; nä jag vill nog egentligen inte ha den men det känns bara lite bra att ha den som drömbil. Men den här drömresan den ska nu verkligen bli av.

Vårt flyg avgår i tid, inte så mycket utsikt för det är ganska  molnigt,  men när vi passerar Island öppnar sig en liten glipa. Ser ingen aktiv vulkan där nere.

Efter runt fyra timmar blir det molnfritt igen och jag siktar de första isflaken där nere.

Sedan flyger vi in över land som mest ser ut som en stor glaciär.

Vi har kommit fram till världens största ö, där tre fjärdedelar av ön är täckt av is. Tror ingen behöver gissa om vart vi är på väg, vi ska bara flyga över till den västra sidan och sedan landa i Kangerlussuaq på Grönland. 

Där nere syns staden och flygfältet.

Att vi sska landa där är ingen slump utan det är Grönlands störta kommersiella flygplats, den enda som kan ta emot större flygplan. Därifrån flyger man sedan vidare med små flygplan. Finns inte så mycket vägar så transporter är båt eller flyg.

Flygplatsen härstammar från den amerikanska bosättningen under och efter andra världskriget, då platsen var känd som Bluie West-8 och sedan Sondrestrom Air Base.

Känns inte riktigt som om vi kommit till en stor internationell flygplats, väskorna hämtar vi en trappa ner. Ingen hiss bara att bära upp dem, hotellet ligger i samma byggnad en trappa upp.  Har man problem med trapporna upp till hotellet kan man trycka på den här knappen.  Testade inte att trycka så jag vet inte vad som händer då. Kanske kommer det någon och bär upp en. Såg ingen som hade behov av att utnyttja knappen heller.

I presentshoppen kunde man köpa sig en tröja och träna på lite grönländska,  så här ska Kangerlussuaq uttalas.

Vi tar en liten promenad runt i staden som har ca 500 innevånare. Först blir det en bild på den mest fotograferade skylten. Klart att även jag vill veta hur lång tid det tar till Nordpolen.

Vi kikar in i den lokala butiken.

Här kan man bl.a köpa lite fett med lök.

Eller varför inte en middag med boller i kurry.

Det finns myskoxar i området,  men man ska nog ha tur för att få se någon.  Hörde av de som passade på att ta en utflykt till point 660 för att klättra upp på inlandsisen, att de inte sett någon. 

Är kanske vid möte med dess bjässar man behöver ha med sig det här att stärka sig med. 

Vi ska bara ha en natt här innan vi far vidare, det regnar så vi drar oss tillbaka till hotellet och får vårt rum och kånkar våra väskor i lite flera trappor. I en trappa sitter det här konstverket.  Finns ingen skylt om konstnär.

Närbild på ansiktet.

Nästa morgon är det lite dimma,  det ser vackert ut med dimmstråken som ligger över bergen och ner i dalarna. Efter frukost tar jag kameran och vi går iväg för att få lite bilder. 

Sedan är det bara att vänta på att det är dags att flyga vidare, något krånglar med vårt flygplan så det blir lite förseningar. Ingen klagar eller knotar för förseningar och inställda flygturer är vanligt på Grönland.

Vi får lite underhållning under väntetiden.

Någon som jobbat på brandkår och ambulans ska lämna ön och flyga hem, hela brandkårsflotran och ambulanser står uppradade bredvid flygplanet till Köpenhamn.  Som avskedssalut drar de alla igång blåljus och sirener.

Sedan är det vår tur vi flyger med ett betydligt mindre plan.

Flygtiden är knappt 20 minuter,  men flygvärdinnan gör sig redo för servering. På med förkläde och fram med serveringsvagnen. Hon donar och fixar med flaskor och muggar där bakom sitt skynke, jag blir lite nyfiken på vad hon kommer servera. Så dras skynket undan och vagn och värdinna kommer fram och serveringen kan börja. Vad vi får, en plastmugg med vatten.

Serveringen gick ganska snabbt,  för vi var inte så många ombord och alla ville inte ha något vatten. Sedan hade hon en stor procedur med att plocka undan alla flaskor, muggar och vagn. Många klaffar som skulle låsas och kollas om de verkligen var låsta. Sedan måste vattenåtgången dokumenteras innan hon kunde byta om inför landning.

                                                                                                   Nästa om Grönland

Mat

Även när man är på Island så måste man äta. Här finns det en hel del god mat att välja på och en mängd ställen som serverar mat. Ett som är mycket populärt bland islänningarna i alla fall om man ska tro vår källa till kunskap, är att ta en korv ute på stan. Dessa korvar är av fårkött och smakar faktiskt ganska bra. Korvkiosken Baejarins beztu ”stans bästa”. Klassikern ”en med allt” serveras med både rå och stekt lök, senap, ketchup och remouladsås men kan också fås så som Bill Clinton föredrog den - bara med senap.   Den kiosken kan ses här, det är alltid kö där fast just här var den ovanligt kort.

Ett ställe som jag inte tänker rekommendera är Potturinn och pannan den får var med mer som ett varnande exempel. Lunchen där var väl okej men inte mer.

Middagen däremot var inget jag skulle testa igen. Maten var inte speciellt god och servisen var inget att hurra för. Vinet som beställdes levererades till fel person och de som åt specialkost fick sin mat när de övriga i sällskapet ätit färdig. Så välj ett annat ställe att äta på.

Den isländska maten består inte bara av får och fisk. Såg på matsedlar att de även äter lunnefågel och att svedd fårskalle skulle vara en delikatess. På valsafarin så bad de oss att inte beställa in val eller lunnefågel så att efterfrågan på dessa specialiteter minskade. Bättre att äta något annat som inte är utrotningshotat, t.o.m lunnefåglarna har minskat i antal. Den isländska mjölkprodukten skýr brukar uppskattas av de flesta. Traditionellt äts den utrörd med grädde och socker. Vår chaufför berättade att han fick det ofta som middag hemma hos sina föräldrar, vi fick testa det på hotellfrukosten och då kunde man blanda i honung istället för socker. Var riktigt gott.

Dekoren på hotellet nere i receptionen var inspirerat av Havamal (Den höges sång). Fanns både runt baren, receptionsdisken och i det stora fönstret.

Det var ett trevligt ställe att ta sig en drink före eller efter middagen och sitta och iaktta alla som kom och gick. Mest aktiva och energiska var de japanska turisterna. Såg en av deras reseledare som slog sig ner i en av sofforna för att jobba lite, hon hann inte mer än sätta sig och ta fram sin iPad och sedan sov hon.

I ett av de äldre husen finns, det jag tror, är den bästa restaurangen i Reykjavik. Vi fick ett tips av en taxichaufför när vi frågade om han visste om någon bra fiskrestaurang och han svarade utan betänketid att det var Humarhusid. Varför inte prova tänkte vi och gick dit, Fick det sista lediga bordet för kvällen, ibland ska man ha tur.

Där inne var det trivsamt och fint.

Och maten då? Den var utsökt god. Vi startade med hummersoppa som var så god som en smekning i gommen.

Jag fortsatte med röding som var dekorerad med hummerstjärtar. Sååå gott så det vattnas i munnen bara jag ser bilden och tänker på den.

Min man åt en torskrätt som inte den heller gick av för hackor.

Klart vi lyckades klämma ner en god dessert också, men den var så god att den blev uppäten innan kameran kom fram. 

Det här stället var så bra att det nästan var värd en resa till Island bara för det, en sak är säker dit går vi även vid nästa islandsbesök. Kul idé med tavlor i taket.

Vissa isländska ord är ganska kul.

Sedan var det tidigt i säng, för nästa morgon eller om det egentligen var natt så skulle vi upp klockan 04.00 för att hinna äta lite frukost och åka till flygplatsen.

Det var dags att åka hem.

Det här är det sista jag hinner se av Island innan molnen hopar sig.

Island var ett mycket trevligt resmål och det vill inte säga lite om man väger in sjösjuka och regn och ändå var det en resa som gav mersmak.

Men nu är det dags för nya resmål........

Perlan och Saga museum

Är man inte naturintresserad så finns det massor att se och göra även om man nöjer sig med att stanna i Reykjavik. Nu är det dags för ett besök på Perlan. utanför står en lite speciell orkester.

Perlan är en glaskupol som är placerad ovanpå sex cisterner som innehåller hetvatten.

Här uppe har man en fin utsikt över staden.

Det sägs att när de första bosättarna kom hit på 800-talet så fanns det rätt gott om skog. Det dominerande trädslaget var då björk och ytterst lite barrskog, det var dessutom gammal skog med dålig tillväxt och sedan med betande får och hästar, svalare klimat och även utbrott från Hekla så lär det vara orsaken till att skogen försvann. Numera är man ganska stolt över den lilla skog som finns och det planteras dessutom en del. Här intill Perlan finns det en liten skogsdunge.

Tidigare låg Saga museum i Perlan, numera har det en egen lokal nere i staden ganska nära hamnen.

Vi passar på att gå in där.

Nu är inte en saga på Island detsamma som vi menar med en saga. Här är det vad vi kallar för sägen som avses, eller "det sagda". Här inne får vi en ljudguide på svenska och kan gå runt i vår egen takt och lyssna på berättelserna om hur det var när Ingolfur Arnarson kom och kastade sina högsätespålar, om när Snorri Sturlusson var lagman eller när Freydis Eiríksdóttir hotade att skära av sig bröstet och mycket mer. En fascinerande utställning där man verkligen får inblick i den isländska historien. Missa inte den om du är på Island.

Efter besöket kollar jag in omgivningen lite. Hittar en huvudlös viking.

En randig vägg..

... det är ju klart, att man i Reykjavik har en rondellfisk istället för rondellhund.

Före och efter

Vår tripp söderut på Island fortsätter och vi kommer till Vik där kyrkan har en fin och upphöjd placering, den syns på långt håll.

När vi startade dagens tripp så var det så dimmigt att vi knappt såg vägen alldeles framför bussen, det varade inte så länge men tyvärr var det för blött och dimmigt för att stanna vid värmeverken och få en bild på ledningarna därifrån som står på hjul ute i terrängen och går i ett zickzackmönster för att klara rörelserna i marken och eventuella jordskalv. Även om det regnar så ser jag att landskapet som finns utanför de regnvåta fönstren är vackert och varierande. Kul att se ån som slingrar sig fram i terrängen och som man kan skymta mellan kullarna.

Vi kan ju inte stanna varje gång jag vill ta en bild så några minnesbilder får det bli genom fönstret ändå.

Bonden som bor nära Eyjafjallajokull var förutseende och passade på att fotografera då det senaste utbrottet var där. Han har nu ett besökscenter där man kan få se hur det såg ut både före och efter.

Här är några av hans bilder från före och efter.På den nedersta bilden ska det stå juni 2010 men jag fick inte med det. På den mittersta bilden är det jämngrått bakom husen. Det som ser ut som lite mörkare fält är bara regnvatten på tavlan.

Så här ser det ut nu en regnig dag.

Islänningarna har en stor portion av humor och även duktiga på att göra business. Det här var ett skämt i samband med att de klarade av att strandsätta hela Europas flygpassagerare.

Jag fick lära mig några isländska ord och fick även veta lite om uttalsregler som var bra att kunna så nu vet jag att vår guide var egentligen vår Ledsagoman. Tack Magnus för en fin och trevlig resa.

Vatten och vatten från alla håll.

Vad gör man på Island då det regnar?

Ja, man kan åka och titta på lite mera vatten. Gott om vattenfall finns det och om man ändå blir blöt  av regnet så passar det bra med ännu ett fint vattenfall. Nu ska vi besöka Seljalandsfoss som lär vara det mest kända vattenfallet på Island.

Vi kommer fram till Seljalandsfoss och då har vi den turen att det bara duggar lite, det mesta vattnet som blöter ner oss här kommer från vattenfallet.

Ett mäktigt fall är det här. Man känner sig ganska liten där.

Det här vattenfallet kan man gå in bakom.

En mäktig känsla att stå där bakom och se och framför allt höra hur dessa vattenmängder kastar sig ner i sjön nedanför.

Det är både brant och halt om man ska gå hela vägen runt så jag nöjer mig med att gå så att jag kommer helt bakom fallet och tar samma väg tillbaka som jag kom.

Killen som står där framför fallet med något spretigt i handen, trodde jag först var någon som försökte fiska.

Fast när jag zoomade in så såg jag att det var en selfiepinne han hade i handen.

Fallet är vackrast på lite håll så jag går en liten promenad.

Ytterligare en bit bort finns det fler fall och det rinner och sprutar lite varstans i den här naturen.