Magiskt i midsommarnatten

Jag hade somnat tidigt, men vaknade av att rådjuret skällde ute på tomten. Gick ut på balkongen och fick se det finaste av allt. Vår trädgårdsmästare Maja var här med sina nyfödda tvillingar. Kan bara säga att jag kände mig både privilegierad att få stå där och titta på dessa små underverk. Det var faktiskt helt magiskt. Berömde henne för hennes fina små ungar och hon såg nog ganska så stolt ut. Blev inte skrämd av mig uppe på balkongen utan gick och la sig med sina små.

Lite för mörkt för någon bild då.

Hon var här på tomten häromdagen, som jag berättade om i förra blogginlägget. Då var hon rund och trind och såg verkligen dräktig ut, men jag trodde att midsommar var för sent för rådjuren att få ungar.

Vi har en övervakningskamera på tomten och när jag tittar igenom filmerna där så ser jag att hon kommer utan ungar, men bara någon timme senare så går hon in i hörnet där vi har våra rabarber och kommer så ut med två små kid. Så vår tomt fick agera BB än en gång.

På filmen får jag också förklaring till varför hon var så upprörd och skällde, du kan se det själv här på den här filmsnutten.

Klart hon blev upprörd och ville skydda sina små. 

Vid femtiden var det dags igen att väcka oss, vet inte om räven kom då också eller om hon bara ville berätta att det var dags att gå iväg med sina små.

Hon pysslar om småttingarna.

Blev inte mycket sömn i natt, ville passa på att titta på dem. 

Ja, vad är en djungelsafari i Afrika mot en trädgårdssafari i Bromma.

Till slut samlar hon ihop sina små och går iväg, behöver nog gömma dem någonstans innan alla hundar vaknar.

Trädgårdsmästaren på besök

Ofta får vi hjälp med odlingarna i trädgården av vår söta trädgårdsmästare Maja. Hon är speciellt bra på beskärning av växterna. Häromdagen då vi skulle slå oss ner på altanen för att äta middag, så tyckte hon att vi störde henne då hon höll på och beskära plommonträdet. Hon avslutade arbetet och började gå iväg, men stannade upp för ett porträtt.

Hon gillade inte riktigt att jag kom  ner på gräsmattan och störde så hon traskade iväg lite sakta.

Fortsatte förbi mina små odlingar som numera är ordentligt inhägnade och blockerade med diverse saker.

Hon kommer fram till där jag håller på och försöker få lite blommor att ta sig, då ber jag henne att du kan väl låta bli att gå rakt över dem. Molly stannar upp en stund och rundar sedan dessa plantor. Det var väl snällt.

Sedan fortsätter hon helt lugnt och promenerar ut genom grinden mot allmänningen.

Jag trodde redan i maj att hon var dräktig och skulle förära oss med små kid, har hänt förr att de fötts på vår tomt. Men hon är fortfarande lika rund om magen så jag tror att hon helt enkelt bara har fått äta sig mätt på mina blommor.

Fast potatisen lurade jag henne på i år. den har hon inte kommit åt. Ska bli spännande att se om det finns några goda små knölar i dessa hinkar tills i morgon.

Alla bilder är från mobilen, var den enda jag hade till hands då.

Önskar alla en trevlig midsommar!

Guinness

Något som förknippas med Dublin är förstås Guinness öl och jag tror att alla som hörde att jag skulle dit, rekommenderade ett besök på Guinness Storehouse. Jo det hade säkert varit trevligt, men jag fick nöja mig med att se det från bussen. Kön in dit var lång.

På sjunde våningen där finns Gravity Bar med utsikt över Dublin och där besökare kan dricka en pint Guinness, det hade så klart varit trevligt att besöka. Men vår busschaufför underhöll oss mes sång och berättelser om bryggeriet och bad alla vara beredda med kameran då vi kom till den här porten.

Den är viktig för den förekommer i  Guinness julreklam, den reklamen hade jag inte sett men tog en bild ändå och letade sedan upp reklamen på nätet. Den kan du se HÄR om du vill. Där dyker porten upp i slutet på filmen.

Den här väggmålningen ska symbolisera och visa områdets historia.

Öl är inte det enda som dricks i Dublin, whisky är ju viktigt om man vill ha en irish coffee. Paddy som vi fick i vårt kaffe var mild och i min smak, men Teeling Whisky Distillery är nog det äldsta destilleriet. Det etablerades 1782, det stängdes 1923 då de fick stora ekonomiska svårigheter,  till följd av förbudstiden i USA. Det nyöppnade igen 2015.

Leveranser av Guinness på gång.

Klart vi var tvungna att dricka en Guinness när vi var i Dublin, slank in på den berömda puben The Tempel Bar.

Det var vi inte ensamma om. 

Trängseln var stor och ingen hade någon pandemi i tankarna.  Dessutom var det en möhippa på gång med en hel del superhjältinnor.

Vi drog vidare för vår öl och hamnade på Fitzsimons, betydligt lugnare och med trevlig levande musik.

En Guinness ska ta tid att hälla upp.

Glaset fylls till 80% sedan får den stå och vila innan glaset fylls upp och får sin skumkrona.

SKÅL!

Det hungriga trädet.

Följ med på en liten promenad till King's Inns park.

Det är inte så långt dit, men om man är intresserad av kyrkor så passerar man St. Maty of de Angels på vägen.

Tittade på nätet för att se om det var något speciellt med den kyrkan, hittade en sida som sa "allt du behöver veta om..." och allt där var endast en bild på kyrkan och att påven hade besökt den en gång. De flest skyndade förbi.

En svart katt träffade vi på, på vägen till parken.

Vi skyndade vidare, för finns det ett träd i Dublin som blivit  ett av landets "Heritage Trees" av Tree Council of Ireland, då måste det beskådas.  Det har listats till stor del för dess värde som en kuriosa och turistattraktion snarare än dess ålder eller sällsynthet.

Trädet är en 80-årig platan som håller på att sluka en gjutjärnsbänk. Trädet har växt och allteftersom åren har gått  så har bänken slukats  upp och det ser ut som om bänken sugs in i trädets stam. Hela ryggstödet har försvunnit och blivit ett med trädet.

Phonix Park

Phonix Park är en av väldens största inhägnade offentliga parkerna i någon huvudstad i Europa.

Den var lite för långt bort och för stor för en promenad för mig, men Hop-on-bussen gjorde att jag fick se lite av den. Parkens namn kommer från ett irländskt ord som betyder klart eller stilla vatten.

Parken bildades ursprungligen som en kunglig jaktpark på 1660-talet och öppnades för allmänheten 1747.  Här i parken ligger också Dublin zoo, dit gick vi inte.

Här finns en stor flock dovhjortar, jag såg dem men de var för långt bort för att kunna ta någon bild. 

Áras an Uachtaráin, som betyder presidentens hus eller bostad på irländska, är är den officiella bostaden för Irlands president. Tittar man noga på ett av de små fönstren mellan pelarna, så ser man Tilley Lamp. Det är nog Irlands mest kända lampa. Det är en symbolisk fyr som ska lysa upp vägen för de irländska emigranterna och deras ättlingar och välkomna dem tillbaka till sitt hemland. Den första som placerade ett ljus där var president Mary Robinson.

Här i parken finns också USA ambassaden, då vi var där flaggade de på halvstång för att hedra offren i skolskjutningen i Texas.

Den 62 meter hög obelisken, är The Wellington Monument. Den byggdes för att fira segrarna för Arthur Wellesley, 1:e hertig av Wellington. En brittisk politiker och generalen, även känd som "järnhertigen", han föddes på Irland. Obelisken började byggas 1817. Men när byggmedel (pengarna) tog slut 1820 fick den stå ofullbordad ända fram till  den 18 juni 1861.  Det fanns också planer på en staty av Wellington till häst, men till det fanns det inga pengar.

Parken är upplyst med vackra gaslyktor.

När vi lämnar parken passerar vi en liten park men en staty med en dam som ligger ute i en damm. Det är Anna Livia, hon ska vara en förkroppsligande av floden Liffey. Tidigare fanns den statyn  på  O'Connell Street, men togs bort för att ge plats åt Dublins Spire. I folkmun kallas hon för The floozie  in the jacuzzi.