God Jul

Önskar alla bloggare en riktigt God Jul!

Hittade en dam med långt böljande lavahår på  ön Sullivan Bay på  Galapagos, hon får förmedla min hälsning. Hon visar till och med sitt ansikte i profil.

Ön är väldigt speciell, helt täckt med lava efter ett vulkanutbrott i början på 1900-talet.  

Ha en skön och underbar jul!

Jag kan flyga!

Galapogsskarven är de enda skarv som inte kan flyga.

Deras vingar har tillbakabildats, men trots det så sitter medärvda rutiner kvar och även den här sitter som alla andra skarvar och torkar vingarna. Med tiden så kommer troligtvis vingarna tillbakabildas helt.

Trotts att den saknar flygförmåga så ser det ibland ut som om den inte vet om det och den breder ut sina små vingar och tar ett rejält skutt.

Med ett studs på stenen under...

...så kan det kanske kännas...

...som en flygtur.

Nöjd med skuttet kan den sedan glatt pusta ut.

-Såg du, han flög!

Men om de nu inte kan flyga så är de skickliga dykare och simmare. De är liksom de flesta djur här på Galapagos tämligen orädda. Den här kom simmandes till vår gummibåt och vid nästa bild som jag försökte ta var den en så nära att jag borde haft ett vidvinkel på kameran. Eller kanske helst ett fisheye.

Stenkoll och lite Ruggigt

Jag hade turen att få se mer än en galapagospingvin på resan till Galapagos. Den här träffade vi på under en gummibåtstur, den satt vid en klippvägg och såg lite ensam ut.

Den satt där och ruggade...

...och med tanke på att den ska sitta där i 2-3 veckor och vänta på att de gamla fjädrarna ska lossna, så såg det ut att vara ett mindre väl valt ställe att tillbringa dem på.

Före ruggningen äter de upp sig, för under den så kan de inte simma runt i havet utan bara sitta och vänta.

Klippväggen är brant och hav och vind eroderar den bit för bit, då kommer det fram lite runda fina stenar.

En del riktigt stora, zoomar ut så att det går att jämföra med fåglarna.

Här träffar jag på den Svalstjärtadade måsen också. Den har ovanligt stora ögon som underlättar för nattligt födosök.

Av den sällsynta lavamåsen finns det några stycken, även här.

En ung blåfotad sula.

När sulan tittar så här rakt emot kameran så får den ett lite lustigt utseende och det är därav det engelska namnet Blue footed booby kommer sig. Booby lär vara ett ord för clown på spanska.

Lyfter blicken lite...

...och får jag syn på min första galapagoshök.

En hjälpande hand.

På en lite gummibåtstur vid Punta Vicente Roca fanns det en hel del djur att iaktta. På ett berg hade havsleguanerna en koloni.

De höll till ganska högt upp på klippan. Längst ut på den här udden och ovanför och i överkant på det gulfärgade fanns de.

De måste vara bra klättrare för att ta sig dit upp och sjölejonen är inte så dåliga de heller. Här har ett sjölejon hittat sig en helt egen hylla.

Fast en del kan behöva en hjälpande hand för att komma upp.

De var ganska många leguaner där uppe.

En del av dem är ganska stora.

Det finns en hel del fåglar vid de här klipporna också. En del verkar vara lite huvudlösa, men fina blå fötter har den.