Jag är kär!

Somliga är det väldigt lätt att bli förälskad i och kan man bli annat än kär i dessa underbara djur.

Inte nog med att de är så söta, de är så underbart mjuka. Det är som att stoppa in händerna i luft eller den mjukaste, mjuka ull.

Det finns en hel del olika sorters alpacka och lama. Finaste ullen får man från Vicuña, som lever i vilt tillstånd och producerar små mängder av extremt fin ull, den är mycket dyr eftersom djuret endast kan klippas vart tredje år, och måste fångas i vilt tillstånd. Den hoppas vi på att få se då vi kommer att åka genom Colcadalen senare på resan.

Är man en liten, liten alpacka så kan det bli lite tröttsamt att titta på ett gäng turister. Lika bra att lägga sig ner och vila.

Sååå trött!

Lite cool.

Stor och ståtlig.

Efter en genomgång av de olika sorternas alpackor och deras ullkvalité så får vi som vill äntligen gå in till djuren. Vi får både klappa och mata dem och kela lite.

Den minsta lilla babyalpackan blev så till sig så den skuttade runt och hade jag inte stoppat den så hade jag fått upp den i famnen. Mjukare djur än de här har jag aldrig klappat.Foto: Karin Bångman

Inte så lätt att både klappa och mata och försöka fotografera samtidigt.

Sedan begav vi oss in till ullsorteringen och fick känna på de olika kvalitéerna av ullen. Det var också kul att få se och höra hur ullen klassificerar och sorteras, men roligast var besöket inne hos alpackorna. De var så mysiga, så det är nästan så att jag borde köpa mig en gård på landet och ha ett eget gäng alpackor.

 Att få se och känna på den färdiga produkten var härligt, speciellt då jag verkligen gillar garn och att sticka.

Som karameller för ögat.

Här visas vad garnerna färgas med.

Lusen som finns på vissa kaktusar ger en fin röd färg.

En indiankvinna satt här och vävde.

För de köpsugna så fanns det även en liten butik med färdiga produkter. Mjuka sköna tröjor och halsdukar. Här som på många andra ställen visas det var man kan söka skydd om marken börjar skälva av en jordbävning.

"Alpackan - en varm gåva från Gud till människorna".

Nu ska vi äntligen bege oss in till själva staden Arequipa.

Arequipa - Staden med den eviga våren.

En tidig morgon tar vi flyget till Arequipa, lämnar Lima som ligger vid havsnivå och beger oss till lite högre höjder.

Inte så väldigt högt för Arequipa ligger på 2.380 m.ö.h, den omges av tre vulkaner. Innan vi beger oss till själv staden åker vi för att beundra utsikten mot de tre vulkanerna. Här i utkanten ser det inte ut som så mycket stad och det ser mer ut som om det är ett område under uppbyggnad, men så här är det på många ställen i Peru. Man bygger så länge pengarna räcker och så bor man där i väntan på att få råd att bygga mer.

Fast en del hus ser riktigt fina och helt klara ut.

Det som ser ut som en fågelskrämma ute i odlingen är faktiskt en människa som är ute och skördar.

 Vi har kommit till Mirador de Carmen Alto och här har vi en fin utsikt över de tre vulkanerna. Stiligast är El Misti, "en stilig man". Den hade sitt senaste utbrott 1784, men det pyser lite då och då i den.

De två andra vulkanerna som omger staden heter Chachani och Picchu Picchu. Ariquipa betyder platsen som brer ut sig bakom toppen.

Det är frodigt och vackert här med många odlingar och klimatet är så gynnsamt så man får tre skördar per år.

Vi beundrar utsikten...

...får smaka på lite lokala produkter. Här kommer vår lokala guide Beatrice med lite dryck på maka rot. En växt som har sina anor från Inkatiden och lär ha en hel del goda egenskaper, bl.a ökad styrka, mer energi, uthållighet, och sexuell funktion. Den var inte speciellt god så risken är nog inte så stor att man dricker den i stora mängder.

Så här ser roten ut.

Godare var då passionsfrukten.

Ibland säger man åt någon att dra dit pepparn växer och det borde inte upplevas så illa, för jag åker gärna till Peru och Arequipa. Här växer den röda pepparn.

Mimosa.

Fina fåglar har de här också.

En lite större flygande farkost.

Vi lämnar utsiktsplatsen och åker vidare.

Kväll i Lima.

Lite mer från Lima.

I 60 år har det byggts och planerat en väg utefter Perus kust, nu ska den invigas i december i år.

Allt utefter vägen är inte klart men det ser ut som om det inte kommer ta 60 år till.

För mycket är klart och ser fint ut.

Ovanför den vägen och hängandes ut över klippan finns det ett köpcentrum, Larcomar. Dit gick vi för att få en fin utsikt och även sitta och njuta av kvällen.

Härifrån ser man också hur de täckt in berget ovanför vägen med nät, där kommer det så småningom bli grönt av de växter som har börjat klättra i näten.

Paddington kommer från "mörkaste Peru", så det kändes väldigt naturligt att han fått stå staty här.

Här kan man slå sig ner och pusta ut efter en shoppingrunda. Bra att vi passade på att gå hit vid vårt första besök i Lima för i slutet på resan då vi skulle återkomma var allt stängt och avspärrat. En brand hade börjat i biografen och fyra människor omkom.

Stora fåglar svävade ovanför oss, vet inte vad det är för sort.

Inte bara fåglar svävade där, de här är lite lättare att artbestämma.

Vi slinker in eller egentligen ut och slår oss ner för att njuta av ett svalkande glas och lite utsikt i väntan på solnedgången.

Där har vi utsikt ut mot udden...

...där ett stort lysande kors finns.

Även en lysande kristusstaty står där.

Kvällen sänker sig och vi får en fin solnedgång.

På kvällen har vi middag på La Rosa Nautica som ligger på en pir ut i Stilla havet.

Natt i Lima.

Å så var det där med skyltar som jag bara inte kan låta bli att fotografera.

Kolibri

Vid museet Museo Arqueológico Rafael Larco Herrera var det en fantastiskt blomsterrik trädgård och dessa blommor drog naturligtvis till sig en del fåglar.

En del fåglar var stora och lätta att se, som duvorna.

De var inte så svåra att få med på bild för de satt ofta stilla, men så fanns det några väldigt små fåglar också. Små snabba kolibrin. De var minsann inte så lätta att få i kamerans sökare. Inte nog med att de var små, de var snabba som vinden. När de kom så var de dessutom inte intresserade av att posera utan stack in sin långa smala näbb in till blommornas nektar och visade oftast bara baken.

Små var de dessutom så de var inte lätta att hitta bland alla blommor.

Ibland stannade de till lite innan de försvann in bland alla färggranna blommor. Men en bild bakifrån och på ryggen, det var ju inte det jag ville ha.

Från sidan duger inte heller.

Jag vill ju ha en bild där näbben syns och kanske även ett öga. Men med de ryttlande vingarna är det inte lätt att se något öga.

Den här då, duger den?

Inte! Om jag vänder andra sidan till då?

Nä! Jag vill ha en bild där kolibrin sticker in näbben i blomman.Nästan framme.

Det blev många försök innan jag fick några bilder som var ungefär så som jag ville ha.

Med rejäla vingslag.

Från andra hållet.

Det fanns också några andra fåglar i blommorna, den här är lite större än kolibrin. Vet inte vad det är för art. Vet någon så berätta gärna.

Den tyckte också om att dricka nektar.

Lunch på museet - Lima.

I förra blogginlägget var vi på väg in till Katedralen i Lima, den är från början av 1500-talet. Vi går in genom Portada del Perdón, förlåtelsens port.

Som de flesta katedraler är det en stor och pampig byggnad men det som är lite mer intressant är kanske graven efter den spanske conquistadoren Francisco Pizarro. Han anses allmänt vara den som grundade staden Lima när kolonisterna kom hit på 1500-talet. Lite märkligt att han fått en så fin grav med tanke på hans framfart i Peru och svek mot hövding Atahualpa och indianerna, men det återkommer vi till senare.

Katedralen är i alla fall både vacker och pampig.

Vi återvänder ut till torget för att fortsätta utforska staden Lima.

Där ute på torget är det någon som försöker sig på en änglafanfar.

De gula husen som kantar torget håller på att renoveras.

De ska återfå sin pampiga gula färg. Bäst att inte gå under där de jobbar.

Fast nu börjar vi bli hungriga och ska åka iväg och äta lunch. Vi hoppar in i bussen och eftersom jag gillar att se det vanliga livet i städer jag besöker så är det ett bra sätt att iaktta utan att störa.

Vattenleverans och en svalkande glass är väl inte så dumt att få.

Coca Colaförsäljning på gång.

Alla har det inte så bra och den här sovplatsen mitt emellan körfilerna var kanske inte den bästa viloplatsen.

Försäljare finns det gott om i Lima.

Svalkande drycker är det stor åtgång på.

Fast nu börjar vi bli riktigt hungriga och beger oss direkt till det privatägda museet Museo Arqueológico Rafael Larco Herrera där vi inmundigar en utsökt lunch i skuggan under bougainvillean.

Bra att passa på att "toalettera" där. Ett nytt och ganska praktiskt ord jag lärde mig på den här resan. ;) Kul toaskylt hade de på det här stället.

Sedan är det dags för museibesök. Museet grundades 1926 och visar i kronologisk ordning stora samlingar som täcker 3000 år av Perus historia, före den spanska erövringen. Samlingen i museet är en av världens största samlingar av pre-kolumbiansk konst och inkluderar kulturerna Moche, Nazca, Chimu och Inka. Ett mycket intressant museum som du inte bör missa om du kommer till Lima.

Lite exempel på vad man kan få se här.

En del smycken som hittats vid utgrävningar ser riktigt moderna ut.

En barnmumie.

En skapelse i fjädrar.

Närbild.

Ett slags bokföringssystem med band och knutar.

På många ställen i Peru är det framställt lite drycker, ibland är det kaffe och kokatee eller som här vid museet vatten smaksatt med apelsin.

Nu ska jag gå och se om jag kan få syn på de små kolibrifåglarna som håller till i bougainvillean utanför museet.

Återkommer snart...