Maggan mellan isbjörnar och pingviner
Ölprovning
Om man vill testa det lokala ölet i Peru, det som är gjort på majs så ska man leta efter röda plastpåsar. Sitter det en sådan utanför ett hus då vet man att där finns det en ölstuga.
Vi ska nu på en ölprovning i en sådan ölstuga där de även gör ölet. Det är det i Peru populära majsölet som det ska bli provning på. Det finns så otroligt många sorters majs och det här ölet görs på den svarta majsen.
Chicha de Jora är en alkoholhaltig dryck som baseras på olika varianter av fermenterad majs och aromatiska kryddor. Den är framförallt populär i de Andiska bergen. Den serveras i glas av den större sorten.
Ska bli spännande att få smaka.
Som tur är får vi små muggar med öl, för den var inte god. Jag lyckades inte dricka ur min mugg trots att den var liten, inte ens då jag försökte inbilla mig att det var medicin. ;)
Efter att man har druckit öl så ska man spela grodspelet. Det går ut på att man kastar stora metallmynt mot en ställning med en groda. Duktigast är man om man får in myntet i gapet på grodan. Först får vi en demonstration hur det går till.
Leffe blir utnämnd till försöksperson och lyckas ganska bra.
Ollantaytambo
Ollantaytambo är en stad i Den Heliga dalen och är en arkeologisk fyndplats från Inkatiden, Arkeologerna ser Ollantaytambo som det enda välbevarade exemplet på förcolumbiansk stadsplanering och är den enda staden från inkatiden i Peru som fortfarande är bebodd.
Byggnaderna och gårdarna lika väl som de smala gränderna har sin ursprungliga form. De raka, trånga gatorna bildar i dag femton fyrkantiga kvarter, eller canchas, som har en öppning till en central gård som omges av hus.
Ett antal vackra kolonialhus är konstruerade på välarbetade murar från inkatiden av mörk sten. De var otroligt skickliga på att fila till stenarna för att passa in mot varandra, måste ha krävt en hel del tålamod i alla fall.
De var också tidiga med att bygga ordentliga avloppssystem.
Uppe på berget Pinkuylluna finns det en hel del ruiner efter förrådsbyggnader. Har man tid och god kondition så kan man gå upp dit och beundrar utsikten över staden och de omgivande bergen.
Jag gick inte upp där, men är imponerad av de som byggt husen där uppe och även mödan ned att få dit skörden och även hämta hem den när det var dags.
Den som klättrade högst upp till toppen med flaggstång och hissade indianernas flagga var nog inte höjdrädd. På bilden med hela berget kan man ana den vid förstoring.
Indianernas flagga sitter också på turistinformationens hus.
Vi vandrar vidare i de mysiga gränderna.
Även här får vi följe av en liten hund.
Fast nu ska vi gå på besök hemma hos en familj och dit får inte vår nya lilla vän följa med. Alla bilder går att förstora.
På taket till huset sitter det ett kors och några figurer, även två oöppnade ölfkaskor. Antar att det är en gåva till Gudarna.
På andra sidan av staden finns det en fästning från inkatiden, den byggdes för att de skulle kunna skydda sig emot angrepp från de djungelindianer som var ett permanent hot emot imperiet.
Ollantytolla ligger på 2 792 m.ö.h så det tar lite på krafterna att gå upp dit. I vår grupp var det bara två kämpar som tog den utmaningen. Jag var inte en av dem, sparade krafterna till nästa dags utmaning.
Jag och några till hittade en trevlig servering istället.
Där passade vi på att svalka oss lite. Den färgglada drinken heter Macau Picchu. Passande namn eftersom Inkaleden börjar inte så långt härifrån.
Vem vågar slänga skräp i de här papperskorgarna?
Nu ska vi åka och prova öl, får bli som en sängfösare det.
Tunupa
Hittade en blomma som mer ser ut som en flaskborste.
Vi hade stannat i Tunupa för att äta lunch, finns väl inte så mycket att säga om den, mer än att det var gott och inga marsvin som serverades.
Men lunchställe hade en väldigt fin trädgård med betande alpackor och en flod.
På en bänk nere vid floden hittade jag denna lilla flicka som satt och vilade sig.
Efter lunchen for vi vidare i det vackra landskapet.
Förundrades över alla fågelbon som satt på ledningarna.
Ollantaytambo var nästa mål på dagens tripp.
Ollantaytambo är den enda staden i Peru från inkatiden som fortfarande är bebodd.
Conejillo de indias
Visst är de söta de små marsvinen, eller hur!
Här hemma har vi dem som husdjur och keldjur främst till barnen, men i Peru fick jag lära mig att dessa djur härstammar från Anderna och domesticerades av indianerna redan 5000 f.Kr, främst för köttets skull. Hit till oss i Europa kom de först på 1500-talet och då främst som sällskapsdjur. De blev snabbt populära bland överklassen och kungahusen, Drottning Elizabeth I och även vår kung Karl XI hade marsvin när de var barn.
I Peru är det lite annorlunda, de är förstås lika söta men troligtvis tycker de att vi är lite konstiga som har dem som keldjur. De har dem inte i små burar utan de springer fritt omkring i huset.
Klart vi måste testa de lokala specialiteterna i landet.
Jo, det går ju. -Var det gott?
Njae, det var mest en massa ben. En del som vi frågade sa just det också, men andra hade det som festmat. Smaken är ju som alla vet, delad.
Nu blir det mera Peru.
Har haft en fin julhelg med umgänge med släkt och vänner. Har inte rört datorn på hela helgen och perubilderna har fått vila, men nu tänkte jag fortsätta berätta om vår fantastiska resa.
Fast först en liten varning, vi hade tur men det hade kunnat gå väldigt illa. Vi hade ett ljus inne på toaletten för att sprida lite väldoft och även stämning. Har haft det så i många år och använt den här typen av ljus som köps i en burk. På julafton fick ljuset fnatt och brann som om det var en marschall och med en låga över hela burken. Som tur var upptäckte vi det tidigt och kunde släcka och förhindra en eldsvåda.
Visserligen har vi länge tänkt måla om på den lilla toaletten, men nu får vi vara glada att det upptäcktes i tid och att vi i har huset i behåll och målningen lär bli av inom den närmast tiden.
Ljuset som betedde sig konstigt var ett sådant här. Får väl ta och köpa något i den här stilen sedan.
Nu blir det Peru. Vi har kommit till Cusco och där ska det bli strejk och då bör vi inte vara kvar i stan, kan tydligen bli oroligheter då, så vi beger oss iväg för att checka in på ett annat hotell ute på landsbygden. Fast först ska vi utnyttja dagen till att upptäcka omgivningen och styr kosan mot Heliga dalen, Urubambadalen.
Urubambadalen kallas också för Inkarikets kornbod. Höjdskillnaderna och de olika klimatzonerna gör den lämplig för många olika slags grödor.
Mest imponerad är jag över terrassodlingarna som är uppe på bergen runt staden. Tänk bara att gå upp dit för att så och skörda. Hur orkar man sedan göra något efter den promenaden.
Som tur är ska vi inte gå dit upp, vi ska bara åken ner i dalen för att besöka Pisaq och marknaden där.
Det är en livfull marknad och det trevliga med den här är att den inte bara vänder sig till turister utan är en marknad som är mest till för lokalbefolkningen.
Klart det även finns de typiska turistsuvenirerna också.
Men största delen av marknaden vänder sig till lokalbefolkningen, med grönsaker...
Men framför allt, mycket lokalt folk.
Det är en riktigt färgsprakande marknad, både bland varorna och folket.
Mamman på bilden ovanför stannar upp vid oss och jag får ta en bild på hennes lille son, som med stora förvånade ögon betraktar oss och verkar undra från vilken planet vi kommer.
Det är så kul att vandra runt här och se på alla varor och prata lite med folk.
Eller slå dig ner och ät lite mat.
Kanske lite nya band att dekorera kläderna med.
Några barn gick omkring här med lamm och killingar och ville att man skulle fotografera dem eller sig själv tillsammans med dem. Mot betalning förstås.
Även några vuxna hade den sysselsättningen, men här var det kvinnans varma benkläder som jag var lite förvånad över, för det var varmt.
Kom det en ny turistbuss så var barnen snabbt där med sina små djur. De lokala guiderna tyckte inte att vi skulle ge pengar till barnen för upptäckte de att det gick att tjäna pengar så här så gick de inte i skolan.