Maggan mellan isbjörnar och pingviner
Lavatunnel och slukhål
Har nämnt det förut, i ett annat inlägg, att det finns lavatunnlar på Galapagos. Det är håligheter som bildats genom att lava runnit iväg i rännilar, stelnat på ytan och fortstatt rinna inuti, när sedan all varm lava runnit iväg så blir det en tunnel kvar. En del är ganska små och ser inte så imponerande ut, men andra kan vara riktigt stora. En sådan träffade vi på, på ön Santa Cruz. klart vi måste gå igenom den och se hur där såg ut. Inne i själva tunneln såg man nu inte så mycket för där var det kolsvart. Tur att det finns ficklampa i mobilen, den kom väl till pass. Fast när vi nådde utgången och ljuset igen så gick det att fota.
Vi kände oss nästan som Indiana Jones där, på jakt efter någon mystisk skatt.
Det finns också riktigt stora lavatunnlar och ibland rasar de ihop och bildar slukhål, den här var enorm. Som storleksjämförelse finns det några människor på andra sidan slukhålet, vid staketet till höger, men de blir så små så de syns nästan inte.
Ganska nära det här stora hålet finns ett till som är lite mindre. Huset på andra sidan hålet ser inte så stort ut i jämförelse med hålet.
De stora rörliga stenarna.
De rörliga stenarna är förstås inga stora stenar som kan förflytta sig för egen maskin, men då man ser dem på håll ute på ängar och i skogen så ser de mest ut som stora stenbumlingar som ligger där...ända tills de börjar röra på sig.
Blir nästan som känslan då man står på fjället och spanar på några myskoxar och är övertygad om att det är just myskoxar man tittar på och även att de rör på sig, ända tills man plockar upp kikaren och inser att det var stenar. Fast här blir effekten tvärtom då. Speciellt då det också sticker upp ett huvud från stenen.
Jag vet inte om man kan kalla dem för söta, men jag tycker de är ganska så charmiga. Och visst kan man ana ett litet belåtet leende då den sett något extra gott att äta.
De har inga tänder, men man ska ändå undvika att stoppa in fingret i munnen på dem, för de har sådan kraft i käkarna att ett finger lätt knipsas av.
Ett rejält gap har de också, inte så lätt att se eftersom de alltid hade huvudet nere i gräset då de gapade som störst.
Gytjebad är tydligen något som de verkligen njuter av.
Verkar inte bry sig så speciellt över, om någon passar på att åka snålskjuts.
Det är någon slags näshornsfågel som slagit följe med sköldpaddan.
Kohägern var nöjd med att förflytta sig för egen maskin.
Även om de här sköldpaddorna är stora och tunga och kan väga 200 kg, så kan de förflytta sig relativt snabbt. Såg en hane som upptäckte en skön dam som han gärna ville bekanta sig lite närmare med. Damen i fråga var inte intresserad av honom och drog iväg. Hanen skyndade efter men trotts att det såg ut att gå i racerfart för att vara en jättesköldpadda så var damen snabbare och han hann inte med henne. En stund senare kom han tillbaka, såg nog lite besviken ut men hade tröstat sig med lite gräs. En rejäl uppförsbacke hade han på återvägen.
Helt utmattad av "språngmarschen" och sedan backen upp, så såg han han rejält uppgiven ut.
Han orkade inte ens vara med och blåsa lite såpbubblor med kompisen.
En raritet.
Vad gör man då en sällsynt fågel landar framför fötterna på en, jo slänger sig ner på sina ömma knän och försöker hinna få den på bild innan den flyger iväg igen.
Lavamåsen är världens mest sällsynta måsfågel, så nog var det en överraskning att den visade sig.
Den spatserade omkring på kajen en stund...
...spanande på krabborna nedanför.
Innan den bestämde sig för att flyga iväg.
I närheten höll också några darwinfinkar till. Det här är en hona.
Glapagos petrellbalettakademi.
Den lilla Galápagospetrellen dansade runt vår båt i jakt på lite mat, fast egentligen är det fel att kalla den för liten för den är egentligen ganska stor. Men den ger ett relativt litet intryck med sina eleganta dansuppvisningar på vattenytan.
Den liksom studsar på vattenytan och det ser ut som om den har en elegant balettuppvisning.
På yttersta tåspetsen tar den ett skutt.
Doppar tårna lite i nästa våg.
Hinner med att fånga sitt byte...
En stilla tur i lagunen
Black Turtle Cove är en förtrollande vacker lagun på ön Santa Ctuz på Galapagos, att få åka in där i en gummibåt, stänga av motorn och sakta glida runt omsluten av mangroveskog är en njutning.
Tyst, tyst glider vi runt och iakttar djurlivet, en pelikan sitter och putsar sina fjädrar.
I ett annat träd sitter en galapagosalbatross och vilar.
Letar man i grenverken av mangroveskogen så kan man få syn på en lavahäger också. Den smälter fint in i bland de mörka grenarna.
Tyvärr finns det annat som också smälter in lite för bra i dessa grenar.
Plast hör inte hemma här så det rensar vi bort. Plasten kan allvarligt skada sköldpaddorna, de har en frizon i den här lagunen.
Förutom alla hajar, rockor och andra fiskar som vi skymtar under ytan då vi glider runt, så ska det finnas en hel del sköldpaddor också.
Det plaskar till lite bredvid vår båt och se där en liten fena sticker upp.
Strax efter dyker även ett litet huvud upp, någon som hämtar lite luft.
Vi paddlar oss längre in i lagunen.
Där inne bland rötter och grenar är det många sköldpaddor som håller till. Finns tydligen mycket gott att äta där.
Blir också fina speglingar från grenverken.
Pelikanen har tydligen putsat klart sina fjädrar och tänker byta spaningsplats.