Aten och Maraton

I november springs det ganska mycket i Aten för då går Aten Marathon. Det är en av de mest ikoniska maratonloppen i världen.

Dagen då maratonloppet gick så var det full fart vid stadion.

Loppet har sina rötter i en historisk händelse från 490 f. Kr då en grekisk soldat, Pheidippides, sprang från slagfältet vid Marathon till Aten för att meddela segern över perserna. Enligt legenden sprang han hela vägen utan att stanna och föll död ner efter att ha levererat sitt budskap.

Den moderna versionen av Aten Marathon startade 1972 och följer den ursprungliga sträckan från staden Marathon till Panathinaikostadion i Aten, där de första moderna olympiska spelen hölls 1896. Loppet är 42,195 kilometer långt och lockar tusentals löpare från hela världen varje år.

Klart vi ville titta på den gamla olympiastadion i Aten, den är även känd som Panathinaikostadion eller Kallimarmaro som betyder "vacker marmor".

Ursprungligen byggd på 300-talet f.Kr  av den athenska statsmannen Lykourgos,  då användes stadion för de Panathenaiska spelen, en religiös och atletisk festival tillägnad gudinnan Athena.

Skulle bara köpa nya glasögon.

För ungefär ett år sedan var jag till Aten.

En mycket trevlig stad som var perfekt att besöka i november. Vi hade fått tips av en god vän om ett litet trevligt hotell där vi hade utsikt mot Akropolis.

I år hade vi ingen resa planerad för att komma undan vinterkylan i Sverige, har ju haft en så fin höst ändå.

Men jag fick en påminnelse från optikerna att det var dags att kolla synen, så jag passade på att boka tid och medan jag väntade på att få börja undersökningen hittade jag till och med ett par snygga bågar som jag skulle kunna tänka mig att byta till om jag behövde nya glas.

Jo, det skulle jag behöva enligt optikern. Min syn hade försämrats en del sedan förra kollen. Fast först behövde jag vänta på att få träffa ögonläkaren, för något stämde inte med min syn.

Tog inte så lång tid innan jag hade en tid och fick en ordentlig koll. Gick därifrån lite förundrad och även förvånad för nu sa de att jag har hål i gula fläcken, makulahål. Något som jag aldrig tidigare hört talats om att man kunde få.

Makuladegeneration, alltså åldersförändringar på gula fläcken kände jag till och visste vad det är, men ingen i min släkt har haft det så det oroade mig inte för.

Men nu har jag läst på och börjat förstå lite om vad hål i gula fläcken är och vet att Makulahål är en näthinnesjukdom som uppstår utan några kända yttre orsaker.

Det är ett cirka 0,4 mm stort hål i gula fläcken. Hur detta hål uppkommer är inte helt klarlagt men glaskroppen i ögat kan tappa sin hårdhet med åren och släpper då från näthinnan och då kan hål i gula fläcken uppstå. Det går att operera och jag inser att jag inte borde läst på om den operationen. 

Har också förstått att jag inte kan göra så mycket åt det i nuläget, vänta och se och gå på regelbundna kontroller. Nya glasögon fick vänta, för läkaren sa att min syn kommer att förändras och jag skulle ändå behöva nya snart igen.

Så just nu är det bara att gilla läget. Under tiden jag gillar läget så bläddrade jag bland några av de trevliga resor jag gjort och tänkte att jag kan skriva lite om Aten.

Blev inget blogginlägg när jag var till Aten för ungefär ett år sedan.

Fast bilderna och minnet finns kvar förstås. Så nu reser jag tillbaka dit i minnet och med bilderna. För även om synen inte är helt skarp, så ser jag ändå.

Vi kan börja på Syntagmatorget där blickar parlamentet, det gamla kungliga palatset ut över torget.

Jag har varit i Aten en gång för mycket länge sedan och då bara på genomresa, men vakterna vid parlamentet kommer jag ihåg att jag såg även då. Men med buss, som vi åkte då, så såg jag bara en skymt av dem.

Nu ville jag titta ordentligt. Var inte ensam om det, trots att det inte var något vaktombyte när jag kom. Den obligatoriska selfiefotografen fanns också på plats.

Även om man inte kan pricka in det officiella vaktombytet på söndagar så skiftar vakterna även plats varje heltimme. Vi lyckades komma förbi en sådan tid.

Platsbytet är ett skådespel som påminner om två hästar som i slowmotion växlar plats med varandra. De långsamma rörelserna sägs komma ifrån att vakterna i övrig tid står helt blickstilla utan att röra en fena och att det är det bästa sättet att få igång cirkulationen på.

Det ser lite speciellt ut när de i långsamma och synkroniserade rörelser förflyttar sig.

Till slut står de fot mot fot framför reliefen på en döende hoplit, en grekisk soldat, som symboliserar de fallna hjältarna i striden vid Thermopylae.

Sedan vänder de och återvänder till sina vaktkurer.

I närheten av vakterna träffade jag på en duva som antigen var väldigt trött eller proppmätt. Någon hade lagt lite bröd framför den men den ville inte ha.

Kommer man förbi här en regnig dag så kan man få se hur duvorna söker skydd i reliefen och markerar konturerna  ordentligt.

Strömmingsmarknad

Helsingfors Strömmingsmarknad är ett av Finlands äldsta traditionella evenemang. Marknaden har ordnats sedan år 1743. I år var den från den 6 till den 12 oktober.

Vi tog båten över, den där båten som de i Finland kallar för Sverigebåten och var där den 7 oktober. 

Vi tuffar in genom gattet vid fästningen Sveaborg. Ser inte så mycket av den eftersom vår balkong är åt andra hållet. Däremot ser vi att Helsingfors förändras. 

Bron där borta har jag inte sett förut. 

Det är en av de tre Kronbroarna som började anläggas 2021. De ska gå över öarna Knekten och Högholmen och det här är den längsta av de tre.

Var länge sedan jag kom med båt hit så det är inte så konstig då att jag inte sett bygget. Men den där lilla ön känner jag igen.

Viking Line är redan här.

Jag spanar bort mot Salutoret och där ser det ut som om kommersen redan är i full gång.

Här behöver vi inte hoppa av någon båt eller klättra upp för läskiga steg i berget. Nä, det finns både hiss och rulltrappa om man vill vara riktigt bekväm. Till hissen är det lång kö med barnvagnar och småbarnsfamiljer det är visst skollov i Finland.

Vi promenerar i alla fall iväg till Salutorget.  Helsingfors strömmingsmarknad har en lång historia, från början var marknadens fokus på mat och då framförallt fisk.

Men år 1891 beslöt guvernören att det på marknaden endast skulle säljas saltad fisk och då kom strömmingsmarknaden till. Den har alltid hållits på hösten eftersom strömmingen är bäst på sensommaren och hösten. Men det säljs även en hel del andra produkter här, men det  som lockar just den här veckan är mest fisk.

 Finns även många serveringar, allt från sushi till traditionella finska rätter. Den här glade mannen hade många kunder, stekt potatis och fisk lockade tydligen.

.

Klart han drar kunder med en fisk på huvudet.

Flera stora segelfartyg har också kommit hit.

Vi hade riktigt tur med vädret den måndag vi var där för på onsdagen blev det en rejäl höststorm så marknaden var tvungen att tillfälligt stängas. Att det hade regnat dagen innan såg vi på vattenpölarna när vi tog en liten promenad i solskenet.

Tittade på lite annat än fisk och mat, som det gamla pack - och tullhuset.

Några väggmålningar.

När man traskat runt kan man slå sig ner i solen  och pusta ut.

Sen åkte vi hem

Hemresan från Grönland blev i samma trestegstripp som när vi kom, fast nu utan övernattning i Kangerlussuaq.

Illulisat har en liten flygplats, liten och smidig för oss resenärer. Säkerhetskontrollen bestod av en hund som gick runt och nosade på vårt bagage och oss resenärer. 

På den flygplatsen träffade jag på en liten kille som var så duktig på att virka, han fixade två stycken grytlappar under tiden vi väntade på vårt flyg. Hans stolthet över sina alster lyste sedan i ögonen. 

Från Ilulisat gick flyget mot Kangerlussuaq.

Ingen tät dimma nu så ibland kunde vi se hur landskapet under oss såg ut.

Här ser vi att det snart är dags att landa.

Vi får ett relativt snabbt byte i Kangerlussuaq. Något som är ganska ovanligt på Grönland är att alla flyg och byten fungerar. Ofta ställer vädret till det och man får oväntade övernattningar eller byten av flygplatser. Så vi hade nog lite tur när vi kunde lyfta på planerad tid. 

När vi lyfter så ser vi var alla kryssningspassagerare kommer ifrån. Deras fartyg ligger i viken redo för att hämta upp nästa gäng passagerare.

Vi har en övernattning i Köpenhamn och flyger hem nästa morgon.

Ser hur vindsnurrorna står uppradade som vaktposter i Öresund.

Fine dining på grönländska och när man jagar en stjärna.

Vi startar med en av restaurangens signaturdrinkar. Smakrik och kyld med glaciäris, så klart.

En del av smaksättningen var från den här burken. Huvudingrediensen plockas i naturen och får smaksätta vodkan under lång tid.

De första fyra smårätterna får vi serverade där i baren.

Till maten serveras väl utvalda viner som ska stämma perfekt med maträtten.

Det här är salladslök med krabba och tomater, vackert upplagd och serverad på en bädd av mossa.

Samtidigt får vi in en liten rätt med lamm och caviar. Kan ju bara säga att dessa smårätter verkligen retade smaklökarna.

Sedan kommer  det in renhjärta med rabarber serverat på valnötter. Valnötterna blev kvar för min man tycker inte de är så goda och jag är lite överkänslig för just valnötter. Bäst att lämna dem.

Sedan kommer vi till det äventyrliga. Mattak.

Mattak är en traditionell rätt från Grönland, som består av valhud och späck, Det är en viktig del av den inuitiska kosten och äts ofta rå. Mattak har en tuggig konsistens och en smak som kan beskrivas som en blandning av nötter och fisk. Det är rikt på vitaminer och näringsämnen, vilket gör det till en värdefull näringskälla i de arktiska regionerna.

Här är den visserligen serverad med restaurangens eleganta finnes och på två stenar från naturen, men jag kan säga att den maträtten kommer jag inte beställa in fler gånger. Det räcker med att ha fått testa den en gång, men samtidigt glad att ha fått göra det.

Därefter förflyttar vi oss till bordet. In kommer brödet, nybakat och väldoftande. Bröd som kommer in före maten brukar inte få så mycket uppmärksamhet, men det här förtjänar nästan en egen sida. Så gott och även vackert. 

Vi får två olika och jag känner nästan smaken och doften då jag ser bilderna. 

Hovmästaren berättar att de använder grönländska produkter i så stor utsträckning som möjligt. Det som vi inte kan få tag på lokalt kommer från andra nordiska länder.

Våra råvaror kommer från hela Grönland, från isfjordens djup mellan de enorma isbergen till topparna på de branta, snötäckta bergen. Vi använder även bifångster från bland annat fiske. Det är vårt sätt att stödja lokalsamhället och säkerställa fräscha och autentiska smakupplevelser.”, säger han, samtidigt som vi blir serverade en tallrik med pilgrimsmussla, ramslök och en liten spröd dekoration. 

Till det en Weissburgunder Cardonnay.

Nu är det dags för den välbekanta hälleflundran, det är säsongens fisk så helt klart ett naturligt val av fisk. Den är smaksatt med verbena och mörk choklad. 

Restaurangen är känd för sin eleganta atmosfär och så klart den fantastiska utsikt över Diskobukten och de majestätiska isbergen.

Nu är det dags för en rätt som kallas för Reklinger, serveras med äggula, "brown butter-caviar-truffle". 

Till och med besticken som vi äter med är lokala, de här knivarna tillverkas speciellt för restaurangen av en lokal hantverkare.

Eget märke och symbol dessutom.

Samtidigt som maten serveras får vi information om den grönländska matkulturen.

På grund av det kalla klimatet tar det lång tid för mat att växa och mogna. Men detta resulterar också i rena och färska ingredienser av oöverträffad kvalitet. Vi vet hur man bäst hanterar de lokala råvarorna, och vi använder gamla tillagningsmetoder, som hängmörning, rökning, saltning och tillagning av maten på en grill med ljung från den steniga bergssidan. Resultatet är en helt autentisk upplevelse och utomordentligt rika smaker.

Fjällripa, svamp, jordärtskocka och pumpa.

Besticken till nästa rätt är väldigt speciella, även de tillverkade av en lokal hantverkare, kniven har ett isbjörnsfodral.

De passar bra till renen vi nu ska äta, serveras med sås med moreller, toppmurkla och en skiva rödbeta.

Vinet till dekanteras i en mycket speciell karaff, när vinet sedan hälls upp i glasen låter det som musik, som om vinet sjunger.

 Kockarna som arbetar här är mästare på sina områden, här har vi vår kvälls kock.

Han kom precis in med dagens dessert, som är en mjölkchokladmousse med  kråkbär och ett sprött tuillekex som dekor.

Till kaffet efter maten får vi fyra goda praliner.

Vinerna som serverades till maten var:

Sancerre, Guy Saget från Frankrike.

Chardonnay/Weissburgunder från Tyskland.

Cava, Naveraan från Spanien.

Santenay, J.C Boisset från Frankrike,

Cab. Sauvignon, Sebastiani från USA.

Riesling Auslese, F. Haag från Tyskland.

. 

Nästa och sista om Grönland