Stairs to sky

Vi har traskat runt uppe på Tianmen Mountain så gott som hela dagen och börjar nu ta oss nedåt.

Men först tar vi oss en titt på vägen som vi ska åka ner till stan.

För att undvika att gå i trappor nedåt så tar vi rulltrappan och den rulltrappan eller rulltrapporna är de längsta sammanhållna rulltrappesystemet som jag någonsin sett. Tyckte när vi klev på att det var en ganska lång trappa, men när vi åkt den så var det några få steg till nästa och nästa och nästa, trodde det aldrig skulle ta slut. Allt detta var insprängt i en tunnel i berget.

Sammanlagt är det 16 stycken uppsättningar av rulltrappor på 30 meter och tre på 20 meter. Alltså åker man 18 trappor nedför.

På en mellanstation kan man välja om man vill gå nedför Stairs to sky eller fortsätta med resten av rulltrapporna. Att gå nedför trappor har jag fått nog av så det blir rulltrappan för vår del. Det är visserligen bara 999 trappsteg, men stegen är så låga så det blir en trippande gång då man går i dem.

Den här trappan kallas för Stairs to sky eftersom den leder upp mot hålet i berget, det hål som kallas för Himmelens dörr. Fast då man står här ser man inte hålet. Däremot såg jag lite högre upp hur de håller på att stabilisera marken under hålet och ovanför trappan. Behövs en liten människa för att se hur stort det är.

Så har vi kommit ner och kan beskåda Himmelens dörr nerifrån. Lite frestande var det att testa och gå uppför de 999 trappstegen, bara för att ha gjort det, men jag kände att det räckte nog med gående för i dag.

Vi tar bussen ner till stan och den kör den vinglande serpentinvägen med 99 svängar.

Resan ner går i en rasande fart och folk i bussen skriker som om de satt i bergochdalbanan på Liseberg.

Det går verkligen fort, tror att chaufförerna försöker sätta någon form av rekord, känns nästan så, eller så tycker de att det är roligt när folk blir lite skrämda.

Så är vi äntligen nere och kan titta tillbaka på hålet i berget.

Vi ska äta lite innan vi beger oss till flyget, men först ska vi handla. Mitt nya favoritte är riste och det vill jag ha med mig lite av hem. Vår guide tyckte att det var på tok för dyrt i turistorten där vi bodde så hon lotsar oss till en lokalbutik istället. Där  kostade det bara hälften mot i turistkvarteren.

Träffade också på en kvinna som satt och broderade innersulor till skor. Ett helt otroligt vackert mönster på något som inte syns, om man inte tar av sig skorna.

Sedan är det dags att flyga tillbaka till Shanghai.

.

Föregående

Tianmen Mountain runt och glasgångvägen.

Nu ska vi åka stollift, att komma på var inga problem men hur ska jag ta mig av den sedan. Det är frågan?

Vi hinner inte många meter innan vi möter några som vinkar och ropar hallo, eftersom det är så få västerlänningar här och jag har min röda krycka så är vi lätta att känna igen för kineserna och de här damerna träffade vi på dagen innan i trappan med de många trappstegen.

Bra att de talar om att det inte var här vi skulle gå av.

De är 1,6 kilometer lång, cirka 1.400 meter hög, går man runt hela så tar det ungefär 1 ½ timme.

Vi ser även att bergen har en annan struktur här än i den andra nationalparken.

Jag oroade mig i onödan för hur jag skulle komma av stolliften, två starka män stod beredda att hjälpa till, så avstigningen gick i ett nafs. Inte så lätt annars då stolen inte stannar och med kryckor i handen. Härifrån ser vi utsiktstornet som vi var upp i förra inlägget.

Templet som vi såg från utsiktstornet.

Här blommar körsbärsträden förfullt.

På en öppen plats växer det här trädet som ser ut att bli omfamnat av en stor sten. "The Love Between Trees and Rocks". Legenden säger att det en gång levde en begåvad forskare på berget, men han misslyckades upprepade gånger med sin examen (inperial exam) och kände sig väldigt frustrerad och misslyckad.  För att uppmuntra sin man sökte hans fru efter frön till  zeklovaträd, Hon planterade dem vid en sten och efter flera år av regn och vind så började trädet oväntat att växa bredvid stenen. Forskaren lovade att försöka ta sin examen igen och nu klarade han det. Hur man säger "Growing a Zelkova" och "Passing the Imperial Exam" är det samma i Kina så fenomenet med att få trädet att växa anses vara ett gott omen.

Hur var det med att inte klättra där?

Vi fortsätter vår promenad här uppe på berget, passar på att beundra utsikten.

En del tar till helikopter för att se på berget och utsikten.

Berg

Gångvägarna som klänger sig fast utefter bergväggen är det dags för nu.

Ibland få man ducka för att komma fram.

Och ibland måste man stanna till och titta på utsikten.

Gångvägen slingrar sig fram.

Nu har vi gått så att vi är ovanför hålet i berget.

På vissa ställen där det är lite mer intressant kan det bli kö och trängsel.

Inte så konstigt för här har vi kommit fram till glasgångbron.

Här fick vi röda tossor att ha på skorna och inget förbud mot väskor, kryckor eller kameror.

Tur att vi inte behövde ta den där stegen, det såg lite väl vanskligt ut. Den såg ut att vara där som stöd för lite kablar, men någon måste ju ha klättrat där för att sätta upp den.

Modigt gäng som sitter allra längst ut mot kanten för att ta sina bilder.

Men roligast var den här lilla familjen som stod i slutet av glasgångvägen och väntade, jag såg dem på håll och trodde att det var flickan som inte vågade gå ut på glaset, men de stod och väntade på mig  bara för att den lilla flickan skulle få säga Hallo! Tydligen inte så vanligt med västerlänningar här.

.

Föregående  -  Nästa

Tianmen Mountain

I dag ska vi till Tianmen Mountain National Park, den ligger närmare själva staden Zhangjiajie så nu åker vi åt andra hållet än när vi var till Zhangjiajie National Park. Vi åker förbi små bondbyar med odlingar, men även ställen som varit små fina byar men nu är fullbyggda med semesterbostäder. Tyvärr så är det byggda på spekulation och det mesta står tomt och öde, en del är inte ens färdigbyggda. Något i planeringen gick lite fel.

Framme i Zhangjiajie letar vi reda på Tianmen Mountain Cableway för nu ska vi åka linbana igen.

Vår guide berättar att vi hade tur i dag för köerna här kan vara ända upp till fyra timmar, visst är det kö även nu men det tar inte så lång tid.

Även i en kö kan man roa sig lite, titta på folk kan vara kul. De här två damerna hade så fantastiska frisyrer så jag var tvungen att försöka få en bild på deras uppsättningar. Bakifrån var det så här snillrikt flätat och uppkammat.

Frammifrån såg det ut så här. Helt otroligt vilket jobb, undrar om de sitter och sover.

Vi behövde bara köa i en timme innan det var dags att kliva ombord på vår kabelvagn. Resan börjar redan mitt inne i stan...

...och tar cirka 30 minuter och är över 7 kilometer (7.455 meter) .

Vi åker över järnvägsstationen. Hit ska det byggas ett spår för snabbtåget.

Vi åker också över lite gårdar med fruktodlingar.

Varje vagn tar 8 personer.

Vi gungar fram och passar på att titta på landskapet under oss.

Tyvärr hade jag solen emot mig åt det hållet där berget med det stora hålet var. Det är ett naturligt hål i berget med en höjd av 131,5 meter. Vi ska titta närmare på det senare.

Den sista delen av linbanan är väldigt brant, den har en stigning av 37 grader över rena klippor upp till en av bergstopparna.

Vill man inte åka linbana upp så finns det även buss som kör uppför den slingrande serpentinvägen. Vi kommer att ta den bussen ner istället.

Det blir brantare och brantare.

Så är vi framme efter en häftig linbanetur och går genom tunneln till utsiktstornet.

Bäst att passa på att beundra utsikten nu när vi är högst upp.

Bergen ser lite annorlunda ut här än de i Zhangjiajie National Park.

Där nere ligger flygplatsen.

Häruppe på berget finns också ett tempel, det ursprungliga templet här byggdes under Tangdynastin.

För att slippa gå i så många trappor nedför så ska vi åka en liten stollift en bit.

.

Föregående  -  Nästa

En skön båttur på Boafeng Lake.

Lunchen var god och nu när vi vilat benen så är det dags för en tur på Boafeng Lake. Den sjön beskrivs så här i turistbroschyrerna. "Baofeng Lake är en riktig plats för graciösa berg och charmiga vattenvägar och för alla de snälla, goda, nådiga och kloka människor. Baofeng Lake är ett sådant paradis som du skulle vilja besöka om och om igen, oavsett om du varit här eller inte". Låter ju lovande.

En liten buss ska ta oss upp till sjön och nere vid torget där den startar står de här "soldaterna" uppradade i väntan på tjänstgöring.

Vägen upp till sjön är en riktig serpentinväg.

De är noga med bältet i dessa bussar och det kan vara förståndigt på de slingrande vägarna. Gullig skylt för att få oss att ta på oss bältet.

Vädret är strålande och perfekt för en tur på sjön.

Det är guidning ombord, en vältalig kinesiska håller låda och berättar antagligen allt om sjön och dess omgivningar och får passagerarna att utbrista i lite olika tillrop. Hon till och med brister ut i sång som avslutning på resan, fast vi förstår inte ett dugg för allt är på kinesiska. 

Men vi förstår att djupa vatten är farliga.

När vi börjar närma oss den här byggnaden så uppmanas vi att ropa något, vad vet jag inte.

Men ropen har effekt för då vi kommer nära så kommer den här mannen ut och sjunger en liten sång för oss.

Lite längre fram upprepas proceduren och här är det en kvinnlig sångerska.Det kan verka som ett enkelt och lätt jobb men tror att det blir ganska enformigt och ensamt i dessa små stugor.

Den här stenpelaren har säkert något namn och berättelse...

...men det enda jag vet är att det ser ut som ett ansikte i pelaren.

Vår båttur går runt en sväng och tillbaka där vi steg på, men man kan välja att åka till andra änden av sjön och ta en promenad där.

En fin liten tur var det på sjön och med vacker frodig natur.

Tillbaka vid utgångspunkten.

Där tar vi bussen tillbaka ner och beskådar vattenfallet som finns här. 

Först tittar vi på fiskarna i dammen.

Dom ser ju glada ut.

Sedan tittar vi på vattenfallet, där alla poserar och tar sina bilder på varandra.

Vill man inte vara ensam på bilden så kan man betala 1 Yuan och få en av de vackert klädda flickorna med på bild.

Även en betald modell behöver en liten paus.

Så är vi tillbaka nere hos städsoldaterna och jag upptäcker att det här blev nästan som Finn Fem Fel.

.

Föregående  -  Nästa

En promenad i Zhangjiajie Grand Canyon.

Efter att ha gått ner via "Sky Ladder", som trapporna med de 1.680 trappstegen kallas, kommer man ner i Zhangjiajie Grand Canyon.

Här ska vi gå en lättgången vandringsled där det långa sträckor är byggt gångvägar i trä.

Vandringsleden följer ett vattendrag och vi behöver inte gå så långt innan vi är framme vid Butterfly Spring, som vattenfallet heter. Det har fått sitt namn från att det brukar vara mycket fjärilar som dansar runt här. Så gjorde det även i dag, men ingen fastnade på bild.

Det är ett lummigt och fint område, folkträngseln som var i trapporna har plötsligt löst upp sig och man kan gå i sin egen trakt och njuta av naturen.

Det rinner vatten utefter bergssidorna som gör att grönskan frodas.

Ibland finns det lite trevliga skyltar utefter vägen.

Det ska finnas en hel del djur här i dalen, men de jag ser är mest fåglar.

Vi fortsätter vandringen.

Vatten är det gott om...

...och ett paraply hade kanske inte suttit i vägen vid en del ställen.

Ibland strilar det på ganska bra.

Skulle man bli hungrig så finns det även lite mat att köpa, påpassliga försäljare har ställt upp sina spisar och förser hungriga turister med godsaker.

Jag testade inte att smaka på småfågel, men såg att det som var populärast var fläsket som ligger till höger. Det doftade gott men såg väldigt segt ut, de som åt på det fick slita rejält för att få loss någon bit.

Vi går och går. 

Kommer fram till ett ställe där man kan åka linbanan en liten bit, i full fart kommer de nedsusandes.

Vi vandrar igenom grottor, den här heter Bandits Cave och var gömställe för eftersökta banditer. Det sista banditgänget bröts upp 1965 efter grundandet av Folkrepubliken Kina. Många filmer och TV-serier bygger på banditer som huserade här.

Bakom den här vackra bron finns också en banditgrotta.

Vandringen fortsätter.

Efter två timmars promenad kommer vi ner till en sjö.

Där får vi en liten tur med en sådan här båt. Nu var det skönt att få sitta ner ett tag.

Utefter stranden sitter det män och fiskar.

Men nu är jag hungrig efter att först ha gått på glasbron och nedför alla dessa trappsteg och sedan en promenad i kanjon. 

.

Föregående  -  Nästa