Har du hört talats om capoeira?

Vi traskade vidare på vår favelapromenad, som jag skrev om i de föregående inläggen, här och här.

Vi kommer ner till ett litet torg där några fnittriga tonårstjejer håller till och den här lille söte killen.

Här har en del skjulliknande hus rivits och lite modernare hus byggts upp i stället.

En trött hund ligger och vilar här.

En liten kille kämpar på med en tung tunna.

Många skaffar barn tidigt här och många har också många barn.

Promenaden går vidare.

Stilen på husen varierar.

Vid nästa lilla torg träffar vi på några småpojkar som hälsar oss med vad jag tror är "morning".

Fast det de sa var "money", men vår guide sa bestämt ifrån att de fick inte tigga. Han sa till killarna att ni är inte fattiga och behöver inte tigga. Att bjuda dem på godis var okey men inte ge pengar.

Det som är trevligast med våra resor är nog kontakten med de människor man träffar på, även om vi inte pratar samma språk så kan man få kontakt och lite utbyte.

Graffittin i favelan var riklig och färggrann. 

Är det någon som är giftassugen så finns det en lämplig kandidat till äkta make här i favelan. Han är berömd för alla sina ringar och säkert den mest fotograferade mannen i Rocinha. Han har varit gift nio (9) gånger och har en ring för varje äktenskap, men nu är han singel igen och har ett finger kvar som inte har någon ring.

Hans kompisar ville också vara med på bild.

Nästa gata vi kommer till ser nästan lite idyllisk ut med trästaket och lummig grönska.

Sedan är det dags för dagens överraskning och uppvisning i capoeira.

Några charmiga killar hälsar oss välkomna och ska nu visa oss vad capoeira är för något.

Capoeira är en afrobrasiliansk kulturtradition och kampkonst med inslag av musik, sång och dans, den  utvecklades av afrikanska slavar i Brasilien.

Enligt sägnen utvecklades capoeira ur traditionella afrikanska kamparter som slavarna maskerade i form av dans, då de var förbjudna att utöva och träna dem.

De här killarna gör sitt bästa för att få igång oss besökare med både sång och handklappning och så sätter de igång sin show.

Deras vighet och spänst kan man inte klaga på.

Det är en glad och livfull uppvisning de bjuder på.

För att se i rörliga bilder och med lite ljud till så kika gärna på de här två filmklippen HÄR och HÄR. Tröttna inte att se på det första klippet, för jag började filma lite för tidigt, det fartfulla kommer en bit in i klippet.

Vår tvåtimmarspromenad i favelan är snart slut och vi kommer ner till området där de flesta butiker ligger.

Där är det lite livfullare och kommersen är i full gång.

Vi går upp på gångbron med den pampiga bågen som vi såg uppifrån, då vi stod på utsiktsplatsen och kikade ner över området.

Vi spanar uppåt för att leta efter det gula huset som jag la märke till i första favelainlägget.  Längst till höger i den här bilden finns det ett hus med blå kant, det är polisens högkvarter i området. Fast det är inte någon vanlig polis utan de kallas för "Den lugna polisenenheten"  (Unidade de Policia Pacificadora) som förkortas till UPP. De arbetar brottsbekämpande och socialt i de områden som  kontrolleras av gäng av knarklangare. Låter bra i våra öron, men vår guide säger att de vill helst klara sig själva i sina favelor.

Vi spanar efter det gula huset. Kan du se det, lägg också märke till det lilla området som ligger lite avskilt till höger.

Där har vi det gula huset.

Det området till höger är ett ställe dit inte ens vår guide går på egen hand, trots att han bor i favelan. Där håller en hel del knarkhandlare till och det är oroligare än i den övriga delen. De vill inte ha någon insyn i sitt område.

Marcelo berättat att trots att han bor i en favela, så kan han inte besöka någon av de andra favelorna utan att först ha kontaktat den han ska besöka och be den personen komma ut och lotsa in honom.

Här vid favelan finns också en av de modulskolor som byggts upp hundratal i Brasilien, bredvid den finns ett fint swimmingpoolområde, det får barnen gratis använda bara de går i skolan. 

Nu är det dags för oss att lämna favelan.

Vi har haft en givande dag med många trevliga möten och fått mycket intressant information. träffat många trevliga människor och fått en annan bild av favelorna än vad jag hade före besöket.

___________________________________

Vi fortsätter på promenaden i favelan.

Efter att ha lyssnat på de plåtburkstrummande killarna och dansande småpojkarna fortsätter vi vår promenad i favelan och de vindlande gränderna. En sak är säker och det är att jag skulle inte ha hittat runt här på egen hand. Då skulle jag nog ha irrat runt där fortfarande utan att hitta ut.

Marcelo leder oss vant in i labyrinten av trappor och trånga passager.

Vi träffar på en hel del folk som alla hälsar glatt på oss, den här damen säljer vykort.

I de små rummen vi passerar arbetas det med diverse sysslor.

Trångt är det och nedför går det nu.

Gränderna leder oss till en öppen plats där det gäller att inte kliva ut i gatan och komma i vägen för någon motorcykel.

Favelorna är som en stad i staden och de sköter sig mer eller mindre på egen hand där.

Killen i elhandeln har det lite lugnt i dag.

Alla som bor i favelan har samma adress.

Posten levereras till den här lådan.

Sedan kommer en dam som bor i närheten och sköter utdelningen. Hon avlönas av dem som bor där.

Efter informationen om hur postgången är utformad i favelan slinker vi in i nästa gränd.

Det är inte bara vänliga människor vi möter, även några hundar. Den här skäller och står i så man ska tro att den är riktigt farlig, men viftar sedan på svansen och hela kroppen för att visa att den vill leka och kela.

Fast den här med stackelhalsband vågade jag mig inte fram till, den vaktade sitt hus.

Man får passa sig var man sätter ner fötterna i dessa gränder, underhållet är inte av bästa sort.

Men vi slingrar oss fram även om det är både trångt och brant ibland.

Avloppssystemet är inte av den bästa sorten här och sopsortering och renat avfallsvatten är det ingen som bryr sig om.

Fast Marcelo berättar att det görs försök att få ordning på det, men de flesta slänger bara ut skräpet i dikena med avfallsvatten som rinner genom området.

Problemet är att kunna lösa transporterna i de här trånga gränderna och att få folk att bära ner sina sopor till början av favelan verkar vara ett svårlöst problem. När barnen ser att föräldrarna bara slänger ut sina sopor så är det inte så lätt att få dem att ändra beteende.

Nu när vi kommit ner en bit kan vi se hur husen är byggda och tillbyggda. De liksom klättrar ovanpå varandra.

Att få upp en nyinköpt soffa till översta våningen kan vara ett heldagsprojekt.

I dag är det tydligen en dag med vattentillgång.

Vi fortsätter vandringen efter att fått tagit del av de logistiska problemen med sophantering.

De här killarna var jag osäker på om det var tillåtet att fotografer och Marcelo var för långt fram för att hinna fråga. Blir en bild i smyg.

Yngsta lilla favelavandraren.

Efter ett tag träffar vi på den här glade mannen, han tycker att jag ser tysk ut och vill gärna vara med på en bild.

Sedan vandrade han vidare med sin börda.

Det gjorde även vi.

________________________________

Följ med på en promenad i en favela.

I Rio de Janeiro finns det en stor mängd kåkstäder, de kallas för favelor efter det portugisiska ordet för slum. Från början var de byggda med lådspjälor, oljefat och palmblad och började växa upp i samband med slavbefriandet 1888, men ökade i antal och storlek under 30-talet då inflyttningen från landsbygden tog fart. Ganska nära vårt hotell ligger det en favela som personalen på vårt hotell säger att det är tryggt att besöka, men efter alla varningar om att gå omkring med smycken, klockor och kamera synligt så avstår vi från att gå dit upp på egenhand.

En annan favela som vi ser från vårt hotell har en bergbanan.

Den största favelan heter Rocinha och det är den vi nu ska besöka. Vi blir upphämtade vid hotellet av vår guide, han bor själv i den favelan och han pratar en utmärkt engelska.

Till Rocinha ska man inte gå på egen hand, det är inte säkert säger Marcelo och han varnar oss för två saker innan vi påbörjar vår tvåtimmarspromenad. Det är motorcyklisterna och att fotografera knarkhandlare. Motorcyklisterna är det inget problem med att upptäcka, det vimlar av dem och de kör som om de hade polisen efter sig, de flesta har dessutom inget körkort. Vi frågar hur vi ska veta vilka som är knarkhandlare och Marcelo lovar att berätta det. Hoppas bara att han hinner göra det innan jag fotograferat fel person.

Vi startar vår promenad.

Vi slinker in i en gränd...

...det är trångt...

...och det går uppför.

Ett virrvarr av ledningar och intryck möter oss.

En och annan katt...

...och graffitimålning stöter vi på.

Vår guide leder oss ut på en plattform, som visserligen är ett tak till ett hus, men även en plats med den bästa utsikten och i favelan tar man tillvara på alla möjligheter att tjäna en liten slant. Det kostar 2 real (4,25 skr)per person för att få njuta av den utsikten .

Det här ska vara platsen för den bästa utsikten, och det stämmer nog också.

Det är ett myller av hus och byggnadsstilarna är verkligen av den fria varianten. Marcelo berättar att om det behövs lite mer plats så bygger man bara till lite på sitt hus och eftersom marken inte räcker till så blir det oftast på höjden.

De blå tunnorna som syns lite överallt är vattenreservoarer. Man har inte vatten varje dag och de dagar som det finns vatten tappas det upp i dessa tunnor. Det är ingen som klagar på det systemet säger Marcelo eftersom ingen betalar något för vattnet här.

Ingen betalar för elen heller man kopplar bara in sig på någon ledning.

Det gula huset ber Marcelo oss att lägga på minnet...

...så att vi ska kunna se var det var vi var, när vi sedan kommer ner till bron längst ner i favelan.

Under fågelsång lämnar vi utsiktspunkten.

Vi fortsätter vandringen i de trånga och labyrintliknande gränderna...

Nu ska vi göra en liten paus och lyssna på musik och se lite dansuppvisning. Det är några grabbar som samlar in pengar till en skola.

Småkillarna lyckas även få med sig en av oss besökare upp till dans.

Med så många intryck på den här favelapromenaden så delar jag upp den i flera blogginlägg. Ta en stund och titta och lyssna på killarna här.

_____________________________________________

Vi satte upp en kärve till småfåglarna...

Vi satte alltså upp en kärve till småfåglarna till jul..

-Vad sa du?

-Jo, jag sa att vi satte upp en kärve till FÅGLARNA!Bilderna blir inte så bra genom fönstret här, med de gamla handblåsta och lite ojämna glasen.

I natt kom den efterlängtade snön och med spåren i den snön så kan jag tydligt se vem som kom tillbaka och gjorde slut på fåglarnas kärve.

Fast fåglarna får väl skylla sig själva som inte bevakade sitt revir...

...och min cypress, som rådjuren redan fixat en snygg midja på, fick vara ifred.

Julmarknad Tallinn.

Var till Tallinn och besökte då deras lilla fina julmarknad. Ingen snö där i år men julstämningen fanns det ändå.

Rudolf var också på plats.

Senare på kvällen kom det lite regn som förhöjde stämningen med lite gatublänk. ;)

Fanns mycket trevligt att botanisera i bland alla stånden.

Innan jag försvinner till  alla julbestyr vill jag passa på att önska alla en riktigt God jul.