Maggan mellan isbjörnar och pingviner
Synligt
När man väntar på hur det ska bli med synen så kretsar tankarna på det ganska ofta.
Såg att jag bland mina atenbilder hade att en del bilder där med anspelning på syn och glasögon.;)
Den här glasögongubben dök upp på en massa olika ställen.
Vet inte om den är symbol för något eller bara en gubbe som är lätt att rita.
Som sagt, han var flitigt avbildad runt hela stan.
Hittade även en dam som kikade fram lite blygt.
Tittade på "På spåret' härom kvällen, satt och var irriterad över att jag såg de tävlandes ansikten så dåligt. Försökte förklara för min man hur jag såg, men lyckades inte så bra.
"Ta en bild", sa han.
Men självklart, så smart. Klart det är lättare att förklara med en bild.
Så det gjorde jag. :)
Tog en bild. Kameran ljuger aldrig.
Aten och Maraton
I november springs det ganska mycket i Aten för då går Aten Marathon. Det är en av de mest ikoniska maratonloppen i världen.
Dagen då maratonloppet gick så var det full fart vid stadion.
Loppet har sina rötter i en historisk händelse från 490 f. Kr då en grekisk soldat, Pheidippides, sprang från slagfältet vid Marathon till Aten för att meddela segern över perserna. Enligt legenden sprang han hela vägen utan att stanna och föll död ner efter att ha levererat sitt budskap.
Den moderna versionen av Aten Marathon startade 1972 och följer den ursprungliga sträckan från staden Marathon till Panathinaikostadion i Aten, där de första moderna olympiska spelen hölls 1896. Loppet är 42,195 kilometer långt och lockar tusentals löpare från hela världen varje år.
Klart vi ville titta på den gamla olympiastadion i Aten, den är även känd som Panathinaikostadion eller Kallimarmaro som betyder "vacker marmor".
Ursprungligen byggd på 300-talet f.Kr av den athenska statsmannen Lykourgos, då användes stadion för de Panathenaiska spelen, en religiös och atletisk festival tillägnad gudinnan Athena.
Stadion byggdes om i marmor av Herodes Atticus på 100-talet e.Kr och kunde då rymma cirka 50 000 åskådare. Det är den enda stadion i världen som är helt byggd av marmor. Efter kristendomens uppkomst på 300-talet övergavs stadion och föll i glömska. Den grävdes fram igen på 1800-talet och renoverades för att vara värd för de första moderna olympiska spelen 1896.
Måste kännas ganska pampigt att gå i mål här efter att ha fullföljt sitt maratonlopp, så trodde jag i alla fall. Vi gick till stadion dagen efter loppet och träffade på en tjej som sprungit loppet och hon kände sig ganska besviken på målgången, då var det ganska tyst och tomt på läktarna. Nu var hon inte bland de första som kom i mål men hon hade räknat med lite mer.
När vi kom dit till stadion höll de på att plocka undan efter gårdagens lopp, så vi fick inte gå ut på löparbanan innan de var klara.
Sedan var det fritt fram att testa sina löpartalanger, de här två är kanske några framtida maratonlöpare. En stolt mamma var det i alla fall, som inte hade något emot att jag förevigade hennes barn.
Vi lämnar stadion och tar en sväng ut på stan.
Senare träffar vi på en till löpare, den byggdes i samband med olympiska spelen 2004. Den kallas för Dromeas som är att grekiskt ord för löpare, den kallas också för The running man. Då placerades den på Omniatorget, men där riskerades den att krossas av vibrationerna från tunnelbanan. Vill man nu se honom så får man ta sig till Megalis tou Genous Sholi Square.
Den är skapad av den grekiska konstnären Costas Varotsos och är en imponerande syn med sina lager av grönt glas som ger intrycket av rörelse och hastighet.
Skulle bara köpa nya glasögon.
För ungefär ett år sedan var jag till Aten.
En mycket trevlig stad som var perfekt att besöka i november. Vi hade fått tips av en god vän om ett litet trevligt hotell där vi hade utsikt mot Akropolis.
I år hade vi ingen resa planerad för att komma undan vinterkylan i Sverige, har ju haft en så fin höst ändå.
Men jag fick en påminnelse från optikerna att det var dags att kolla synen, så jag passade på att boka tid och medan jag väntade på att få börja undersökningen hittade jag till och med ett par snygga bågar som jag skulle kunna tänka mig att byta till om jag behövde nya glas.
Jo, det skulle jag behöva enligt optikern. Min syn hade försämrats en del sedan förra kollen. Fast först behövde jag vänta på att få träffa ögonläkaren, för något stämde inte med min syn.
Tog inte så lång tid innan jag hade en tid och fick en ordentlig koll. Gick därifrån lite förundrad och även förvånad för nu sa de att jag har hål i gula fläcken, makulahål. Något som jag aldrig tidigare hört talats om att man kunde få.
Makuladegeneration, alltså åldersförändringar på gula fläcken kände jag till och visste vad det är, men ingen i min släkt har haft det så det oroade mig inte för.
Men nu har jag läst på och börjat förstå lite om vad hål i gula fläcken är och vet att Makulahål är en näthinnesjukdom som uppstår utan några kända yttre orsaker.
Det är ett cirka 0,4 mm stort hål i gula fläcken. Hur detta hål uppkommer är inte helt klarlagt men glaskroppen i ögat kan tappa sin hårdhet med åren och släpper då från näthinnan och då kan hål i gula fläcken uppstå. Det går att operera och jag inser att jag inte borde läst på om den operationen.
Har också förstått att jag inte kan göra så mycket åt det i nuläget, vänta och se och gå på regelbundna kontroller. Nya glasögon fick vänta, för läkaren sa att min syn kommer att förändras och jag skulle ändå behöva nya snart igen.
Så just nu är det bara att gilla läget. Under tiden jag gillar läget så bläddrade jag bland några av de trevliga resor jag gjort och tänkte att jag kan skriva lite om Aten.
Blev inget blogginlägg när jag var till Aten för ungefär ett år sedan.
Fast bilderna och minnet finns kvar förstås. Så nu reser jag tillbaka dit i minnet och med bilderna. För även om synen inte är helt skarp, så ser jag ändå.
Vi kan börja på Syntagmatorget där blickar parlamentet, det gamla kungliga palatset ut över torget.
Jag har varit i Aten en gång för mycket länge sedan och då bara på genomresa, men vakterna vid parlamentet kommer jag ihåg att jag såg även då. Men med buss, som vi åkte då, så såg jag bara en skymt av dem.
Nu ville jag titta ordentligt. Var inte ensam om det, trots att det inte var något vaktombyte när jag kom. Den obligatoriska selfiefotografen fanns också på plats.
Även om man inte kan pricka in det officiella vaktombytet på söndagar så skiftar vakterna även plats varje heltimme. Vi lyckades komma förbi en sådan tid.
Platsbytet är ett skådespel som påminner om två hästar som i slowmotion växlar plats med varandra. De långsamma rörelserna sägs komma ifrån att vakterna i övrig tid står helt blickstilla utan att röra en fena och att det är det bästa sättet att få igång cirkulationen på.
Det ser lite speciellt ut när de i långsamma och synkroniserade rörelser förflyttar sig.
Vakterna kallas för Evzones. De är en elitstyrka inom den grekiska armén.
Till slut står de fot mot fot framför reliefen på en döende hoplit, en grekisk soldat, som symboliserar de fallna hjältarna i striden vid Thermopylae.
Sedan vänder de och återvänder till sina vaktkurer.
I närheten av vakterna träffade jag på en duva som antigen var väldigt trött eller proppmätt. Någon hade lagt lite bröd framför den men den ville inte ha.
Kommer man förbi här en regnig dag så kan man få se hur duvorna söker skydd i reliefen och markerar konturerna ordentligt.